Hantering för en ökad hästvälfärd i samband med lastning och avlastning
Vid transportering av hästar är lastning och avlastning en del som visat sig vara problematisk. Då lastningen innebär en onaturlig situation för hästen kan problem lätt uppstå till följd av hästens upplevelser. En annan del i problematiken kan vara att träningen av lastning och avlastning bygger på inlärningsprinciperna och att det inte alltid finns tillräcklig kunskap om termernas betydelse. En ökad kunskap kring dessa är grunden för att all hästträning sker på ett korrekt och effektivt sätt.
Hästträningen är idag främst baserad på negativ förstärkning och argumenten är att man vid hantering ofta är nära hästen och kan använda taktila stimuli och att negativ förstärkning kan styra responsen i högre utsträckning än positiv förstärkning. Dessa argument vill jag inte avfärda, men man bör inte bortse från att samma resultat kan uppnås med positiv förstärkning tack vare den starka motivation som uppstår. Att negativ förstärkning är vanligare än positiv förstärkning är inte något argument för att positiv förstärkning ska åsidosättas.
Med denna litteraturstudie vill jag förklara problematiken kring lastning och avlastning. Jag vill även ta upp vilka lastnings- och avlastningsmetoder som förekommer idag, vilka inlärningsmetoder de bygger på och vilka metoder för lastning och avlastning som resulterar i högst välfärd för hästen.
För att utvärdera hästens välfärd under olika lastningsmetoder har beteenden, hjärtfrekvens och salivkortisol observerats. Genom att ta beteenden i beaktning är positiv förstärkning att föredra då denna metod visat sig minska beteenden som är olämpliga vid lastning och framkallar mindre frustration och obehag än negativ förstärkning. Hästarna som tränades med positiv förstärkning uppvisade även mer utforskande beteende vilket möjliggjorde att hästarna lättare uppvisade önskad respons. Hjärtfrekvens och salivkortisol användes som ett mått på stress och kunde i studierna tydliggöra att hästen upplevde en ökad stress under lastning. Under lastning kan stressen minskas med träning med negativ förstärkning, baserat på nämnda parametrar. En ökad hjärtfrekvens sågs inom gruppen med positiv förstärkning, men denna bör bedömas som ett resultat av ökad motivation till träningen snarare än en negativ påverkan på hästen. Huruvida endera av förstärkningsformerna orsakar mindre stress gick inte att utläsa ifrån resultaten av hjärtfrekvensmätningen. Till följd av att man inte kan dra någon slutsats gällande hjärtfrekvensmätning vid jämförelse mellan positiv och negativ förstärkning kan det tala för att en alternativ metod för att mäta stress vore fördelaktig.
Resultaten som finns talar även för andra fördelar med positiv förstärkning, däribland att hästarna blir mer lätthanterliga, söker aktivt mer kontakt med tränaren och att träningen effektiviseras. Positiv förstärkning kan alltså innebära direkta fördelar för hästen, men med detta sagt innebär det inte att negativ förstärkning innebär en sämre välfärd för hästen.
Träning är även viktig när det gäller avlastning och även om antalet studier inom detta område är begränsat bör vikten av den inte åsidosättas. Avlastningen bör kunna förbättras genom träning innan transportering och inkorporering av belöning för att ge hästen en sista positiv upplevelse.