Ett etiskt dilemma
att delge eller undanhålla diagnosen Alzheimers sjukdom för patienten
Bakgrund: Minnessvårigheter är något som drabbar många äldre och de flesta tror felaktigt att det tillhör det naturliga åldrandet. Demens är den fjärde vanligaste dödsorsaken i västvärlden och Alzheimers är den vanligaste demenssjukdomen. Sjukdomen börjar oftast med smygande symtom och utvecklas under ett par år. Det finns idag behandling för Alzheimers men det är endast bromsmediciner, något botemedel finns ännu inte. Om diagnosen Alzheimers ska delges eller inte för patienten har idag blivit ett debattämne. Det finns anledningar som talar emot att delge diagnosen som till exempel att det skulle orsaka patienten smärta och depression. Ett exempel på en anledning som talar för att diagnosen ska delges är att den ger både patienten och den anhöriga en större förståelse för sjukdomen. Syfte: Syftet med detta arbete är att belysa det etiska dilemmat som uppstår genom att undanhålla diagnosen eller berätta diagnosen Alzheimers för den drabbade personen. Metod: Det är en litteraturstudie med kvalitativ metod där en innehållsanalys inspirerad av Graneheim och Lundman har gjorts på vetenskapliga artiklar. Resultat: I analysen hittades två huvudkategorier: anledningar att undanhålla diagnosen Alzheimers och fördelar med att delge diagnosen Alzheimers för den sjuke. Under dessa två kategorier växte åtta underkategorier fram. Det är ofta läkare och anhöriga som väljer att undanhålla diagnosen för den sjuke. De är rädda för att patienten ska drabbas av en stor sorg eller depression. Sjukdomen anses vara grym och obotlig. Fördelar med att delge diagnosen till patienten var att den gav en förståelse för vad som drabbat dem och det ledde till en bättre patientvård. Diagnosen ger en möjlighet till behandling och en chans att planera inför framtiden. Slutsats: Det etiska dilemmat uppstår egentligen vid undanhållandet av diagnosen Alzheimers. Anhöriga som väljer att undanhålla diagnosen, gör det i tron om att det är för patientens bästa. Konsekvenserna kan då istället bli att patientens autonomi och integritet kränks. Trots detta kan det ändå i vissa situationer vara nödvändigt att begränsa patientens medbestämmande, för att de inte ska kunna skada sig själva på något sätt. Varje situation är unik och självklart måste hänsyn tas till individen. Däremot kan vi tycka att om diagnosen delges tidigt till patienten, överväger fördelarna de nackdelar som finns. Genom att delge diagnosen visas respekt för individen och patienten blir sedd som den unika person han eller hon fortfarande är.