Empowerment i förskolan
SAMMANFATTNING Mycket av rapporteringen kring förskollärares arbetsvillkor består av ?eländesskildringar? (Westin 2003). Därmed är det lätt hänt att personalen positioneras som offer i sin yrkesutövningsroll. Jag var intresserad av att betrakta människorna som arbetar som förskollärare ur en annan synvinkel; nämligen som aktörer kompetenta nog att påverka sin situation och utföra ett engagerat arbete på arbetsplatsen. Strategierna de använder sig av för att nå dit kan förstås slå fel ? Aronsson, Astvik & Gustafsson (2010) beskriver t.ex. hur kompenserande strategier vid hård arbetsbelastning kan resultera i dålig återhämtning eller utbrändhet etc. Vad gör personalen i så fall för att vända situationen? För att finna svar utförde jag halvstrukturerade kvalitativa djupintervjuer med fyra förskollärare. Svaren skrevs in i en speciell karta som jag själv formgett och analyserades sedan med termen empowerment. Empowerment innebär, helt kort, att ta makten över sin tillvaro. Att uppnå empowerment är dock inte bara ett mål utan även vägen dit; dvs. en process (Starrin 1997). Undersökningsresultatet visade att de intervjuade förskollärarna mådde förhållandevis bra. De förlitar sig på förskolans läroplan som vägvisare i det pedagogiska arbetet. Vad gäller ohälsa så försöker de bl.a. reducera stressmoment i barngruppen genom kollektiva ansträngningar samt prioritera en avslappnande fritid för en god fysisk och psykisk återhämtning. Med andra ord tycktes respondenterna äga en stark empowerment i såväl process som mål och på såväl arbetsplatsen som på fritiden.