Sulfidjord anses allmänt vara en problemjord ur geoteknisk synvinkel. I allmänhet är Sulfidjord sättningsbenägen och krypsättningar kan bli stora. Sulfidjord betraktas även som problematisk ur ett miljöperspektiv då den i kontakt med syre oxiderar och produkterna av det kan försura mark och vatten. Sulfidjordens sättnings- och krypegenskaper utgör svåra problem vid väg- och järnvägsbyggnad där stora mäktigheter på lösa sediment ofta påträffas. Efter väg 760 i Norrbotten påträffas just ett sådant område på 660 meter med ca 10 meters mäktighet av lösa sulfidsediment i form av silt.

Sulfidjord består av finkornig jord, dvs. lera och silt och innehåller höga halter av järnmonosulfid (FeS) samt varierande halter av organiskt material. I Sverige förekommer den i ett brett stråk längs Norrlandskusten från Gävle i söder till Haparanda i norr. Då Sulfidjord kommer i kontakt med syre, oxideras sulfiderna till sulfat och försurande vätejoner och metaller frigörs till omgivande miljö och ger upphov till destruktiva effekter. Urlakning av dessa ämnen kan orsaka skador hos växter och djur och medföra hälsoproblem hos människor. Vid byggande på och i Sulfidjord vill man helst inte, av miljö- och kostnadsskäl, gräva bort Sulfidjorden utan istället nyttja den som undergrund.

Detta examensarbete ingår som den första, och utgör den laborativa delen av ett forskningsprojekt där stabilisering av Sulfidjord undersöks. Syftet med arbetet var att undersöka vilken eller vilka bindemedelskombinationer respektive inblandningsmängder som är lämpligast för stabilisering av sulfidhaltiga jordar. Målet med studien är att genom laboratorieförsök finna ett eller flera bindemedel som ger en tillfredsställande stabiliseringseffekt. Resultat från tidigare utförda stabiliseringsprojekt i Sulfidjord har sammanställts och utvärderats och legat till grund för den laboratoriestudie som genomförts. Laboratoriestudien omfattar en inblandningsserie där jord från fyra djup från samma provlokal använts.

Som en del i Umeåprojektet är entreprenad 7 en förbindelse mellan E12 och Hissjövägen. Entreprenaden är lokaliserad i ett jordbruksområde som till viss del består av 6-14 meter mäktig sulfidlera. Området omfattas dessutom av en undre akvifär som bidrar till artesiskt vatten.I projekteringsskedet beräknades sättningarna med hjälp av programvaran GeoSuite settlement, dock visade sättningsuppföljningen på mycket större sättningar än beräknat. Denna studie undersöker troliga orsaker till dessa skillnader samt utvärderar om programvaran PLAXIS 2D ger andra resultat gentemot det endimensionella sättningsprogrammet GeoSuite settlement. Undersökningen utfördes genom beräkningar i både GeoSuite settlement och PLAXIS 2D för tre sektioner med vardera två olika jordprofiler med skilda jordegenskaper.

Under åren 2003-2004 byggdes en del av väg 364 om, delsträckan genom samhället Hjoggböle i Västerbottens län. Den nya sträckningen passerar en flack dalgång där undergrunden huvudsakligen består av en relativt låghållfast Sulfidjord. När vägbanken var uppbyggd till en höjd av ca 2 m gick ett skred längs en ca 100 m lång sträcka av vägen. Under byggtiden inträffade totalt tre skred. Det framkom senare, efter det att skreden inträffat, att det aktuella området är utsatt för artesiskt grundvattentryck.

Sulfidjord är i allmänhet betraktad som en problemjord ur geoteknisk synvinkel då jorden är sättningsbenägen och ofta har relativt låg skjuvhållfasthet. I och med att jorden oxiderar vid kontakt med syre och då bildar försurande produkter klassificeras den som en problemjord ur ett miljöperspektiv. På grund av Sulfidjordens ofördelaktiga geotekniska egenskaper uppstår problem i samband med byggnation av väg- och järnvägskonstruktioner på dessa lösa sedimentjordar.Kippelbäcksbron som ligger längs med väg 685 mellan Vibbyn och Skogså i Boden kommun har genomlidit stora sättningar och årligen drabbats av översvämningar till följd av detta. Senast vägen och bron reparerades och rustades upp var 1992, sedan dess har bron och den anslutande vägen satt sig med ungefär 2 meter. Sättningarna orsakades till följd av besvärliga geotekniska förhållan-den och en bristfällig konstruktion av bron och den anslutande vägen.

I de svenska nationella miljömålen fastslås att samtliga förorenade områden som utgör ett miljöproblem skall vara sanerade innan 2050. Detta medför att det kommer att finnas stora mängder förorenade massor som skall hanteras. I den europeiska avfallshierarkin fastslås att återanvändning om möjligt skall prioriteras före deponering. Om avfallet ändå går till deponi skall det enligt förordningen om deponering av avfall genomgå någon form av behandling för att minska dess farlighet.I arbetet har försök på tre olika CCA-förorenade jordar med varierande sammansättning och föroreningsgrad genomförts. Försöken är genomförda på en lerig organisk jord, en sandig organisk jord och en sandig jord.

Haparandabanan, den ja?rnva?g fo?r godstrafik som ga?r mellan Boden och Haparanda, byggdes fo?r na?rmare 100 a?r sedan och stora delar av ja?rnva?gsstra?ckan a?r i da?ligt skick. Fo?r att klara morgon- dagens o?kande transportbehov rustas den befintliga ja?rnva?gen mellan Boden och Kalix upp samt byggs en helt ny ja?rnva?g mellan Kalix och Haparanda.Projekt Haparandabanan har i ja?rnva?gsplaner, tillsta?ndsanso?kningar om vattenverksamhet och anma?lningsa?renden ga?llande uppla?ggning av inert avfall utlovat att vidta en ma?ngd a?tga?rder och fo?rsiktighetsma?tt. Fo?r att dessa a?taganden inte ska fo?rbises och eventuellt orsaka negativa effekter pa? naturmiljo?n a?r det angela?get att fo?lja upp dem.Det o?vergripande syftet med det ha?r examensarbetet var att fo?lja upp a?tga?rder och fo?rsiktighets- ma?tt som projekt Haparandabanan a?tagit sig att vidta och som kan pa?verka ja?rnva?gsomra?dets yt- och grundvatten.