Sättningar i sulfidjord
uppföljning och utvärdering av sättningars storlek och tidsförlopp, väg 760 i Norrbotten
Sulfidjord anses allmänt vara en problemjord ur geoteknisk synvinkel. I allmänhet är sulfidjord sättningsbenägen och krypsättningar kan bli stora. Sulfidjord betraktas även som problematisk ur ett miljöperspektiv då den i kontakt med syre oxiderar och produkterna av det kan försura mark och vatten. Sulfidjordens sättnings- och krypegenskaper utgör svåra problem vid väg- och järnvägsbyggnad där stora mäktigheter på lösa sediment ofta påträffas. Efter väg 760 i Norrbotten påträffas just ett sådant område på 660 meter med ca 10 meters mäktighet av lösa sulfidsediment i form av silt. Vägen byggdes 1995 och den delen förstärktes med en ytförstärkning med kalk och cement som blandades med torven. Uppföljning 1998 visade att metoden inte varit tillräcklig då vägbiten satt sig 35 cm. 2008 utfördes en ny förstärkningsmetod och en överlast projekterades fram. Här visade det sig att beräkningar av överlastens sättningsförlopp inte stämde. Syftet med detta arbete är att utreda om det hade gått bättre att prognostisera sättningarna för den överlast som använts på väg 760 baserat på den kunskap vi har idag. Målet är att ge rekommendationer för hur sättningar bättre hade kunnat prognostiseras och att se om de justeringar av utvärderingen av sulfidjordas egenskaper i SGI rapport 69 påverkar sättningsresultatet. En litteraturstudie om sulfidjord och deformationsegenskaper har utförts för att få en bättre förståelse av problematiken. Det som tydligt framgår är att för sulfidjord är det empiriska underlaget bristfälligt och att man räknar med samma modeller och antaganden för vanlig lera som för sulfidlera. De tidigare beräkningar utförda för överlasten har inte tagit krypparametrar i beaktning. Detta arbete visar att dessa inte går att bortse från vid sättningsberäkning av denna sulfidjord. Vidare visar denna studie att valet av permeabilitet i den tidigare undersökningen bidrog till underskattningen av konsolideringshastigheten. En slutsats i detta arbete är att omfattningen av fältundersökningar var dåligt anpassade för de sättningsberäkningar som utfördes. För uppföljning i fält hade portrycksövervakning av sättningsförloppet tidigt kunnat visa om sättningsmodellen överensstämde med det verkliga utfallet. Rekommendationer utifrån detta arbete för att bättre prognostisera sättningar och dess tidsförlopp är: - Utrett de dränerande egenskaperna i jorden noggrant. - CPTu-sondering för bättre bestämning av jordlagrens mäktighet. - Kolvprover på fler djup för att bestämma en mer korrekt jordmodell. - Använda densiteter framtagna genom ostörd provtagning istället för schablonvärden. - Inkludera krypsättningar i sättningsmodellen.