Bedömning och behandling av CCA-förorenad jord
kemisk stabilisering inför deponering och miljömässig bedömning av återanvändbarhet enligt tre Europeiska system
I de svenska nationella miljömålen fastslås att samtliga förorenade områden som utgör ett miljöproblem skall vara sanerade innan 2050. Detta medför att det kommer att finnas stora mängder förorenade massor som skall hanteras. I den europeiska avfallshierarkin fastslås att återanvändning om möjligt skall prioriteras före deponering. Om avfallet ändå går till deponi skall det enligt förordningen om deponering av avfall genomgå någon form av behandling för att minska dess farlighet.I arbetet har försök på tre olika CCA-förorenade jordar med varierande sammansättning och föroreningsgrad genomförts. Försöken är genomförda på en lerig organisk jord, en sandig organisk jord och en sandig jord. Enligt den svenska lagstiftningen klassas samtliga jordar som ickefarligt avfall. Lakförsök visar att den sandiga jorden skall deponeras i en deponi för farligt avfall, den organiska i en deponi för icke-farligt avfall och den sandiga organiska i en deponi för inert avfall. En jämförande studie har genomförts mellan tre europeiska bedömningssystem för återanvändande av förorenade jordar för konstruktionsändamål. De studerade systemen är ett holländskt, ett danskt samt ett finskt bedömningssystem. Den sandiga och den sandiga organiska jorden har behandlats med en tillsats av nollvärt järn för att begränsa rörligheten för arsenik jordarna. Därefter har jordarna bedömts efter de olika bedömningssystemen både med och utan tillsats av nollvärt järn. Enligt det danska systemet tillåts både den sandiga och den sandiga organiska jorden att användas som konstruktionsmaterial med vissa restriktioner. Båda jordarna tillhör kategori tre vilket är den kategorin som ställer högst krav på hur materialet får användas. Järnstabiliseringen har inte påverkat utlakningen av arsenik i lakförsöken i det danska bedömningssystemet.Det holländska systemets krav på totalhalter medför att återanvändning av jordarna inte är tillåten. Trots att totalhalterna överstegs för båda jordar klarade de immissionskraven och skulle kunna användas om man bortser från totalhaltskraven. I försöket för bedömning enligt det holländska systemet har järnstabiliseringen minskat utlakningen av arsenik. Stabiliseringen har dock inte påverkat bedömningen av jorden. I det finska systemet ställs inga krav på totalhalter och båda jordarna kan användas med vissa restriktioner. Återanvändningen tillåts om konstruktionen görs under en hårdgjord yta. Järnstabiliseringen har minskat utlakningen av arsenik men inte tillräckligt för att påverka bedömningen av jordarna.För att undersöka om det finns möjlighet till fastläggning av arsenik i en deponi har även en stabilisering i vad som skall efterlikna en reducerande miljö utförts. Då ingen standard finns för lakning i reducerande förhållanden har en befintlig standard modifierats. Som stabiliserande tillsatser har CaS, FeSO4, Fe0, sulfidjordsperkolat, oxiderad samt reducerad sulfidjord undersökts. Försöken utfördes på den sandiga samt den leriga organiska jorden. För lakning i reducerande miljö har endast FeSO4 minskat rörligheten hos arsenik i den sandiga jorden. För den organiska jorden minskades utlakningen av arsenik av CaS, FeSO4 samt sulfidjordsperkolat.