Stora Enso är ett globalt skogsindustriföretag som har fyra enheter i Gävle/Dala regionen. Reservdelshållningen styrs i dagsläget till stor del på respektive enhet utan någon större samordning. Om synergieffekter av ett samarbete inom reservdelshållningen ska kunna uppnås är det viktigt att undersöka vilken Reservdelsstrategi som enheterna bör använda i regionen. Inom ramen för strategierna ingår också om det finns möjlighet till samarbete med andra storindustriföretag i regionen Syftet med detta arbete är tvådelat. Den första delen handlar om att utifrån teori utreda möjliga Reservdelsstrategier gällande lagerhållning inom storindustri.

Företag inom fordonsbranschen ställer omfattande krav på service och underhåll av deras produkter. Ofta gäller att en biltillverkare måste kunna tillgodose reservdelsbehov under 15 år efter att en bilmodell gått ur serieproduktion. Detta är givetvis en stor utmaning för biltillverkarna och för deras underleverantörer. Autoliv Sverige AB är ett företag som tillverkar produkter inom fordonssäkerhet och har flertalet biltillverkare som sina kunder. Företaget upplever att inköpet av reservdelskomponenter är en funktion med en viss förbättringspotential då ett effektivare arbetssätt skulle innebära att mindre tid kunde ägnas dessa ärenden.

Atlas Copco saknar i dag tydliga riktlinjer för hur man skall bryta ner sina reservdelar. Detta har medfört att antalet reservdelar som erbjuds till en komponent, den så kallade köpnivån, skiljer markant mellan olika maskiner och även inom en maskin. Syftet med examensarbetet var att hitta en modell för hur man skall sätta köpnivåer på reservdelar utifrån ett kund- och lönsamhetsperspektiv. Författarna har valt att dela upp arbete i fyra faser. Undersökningen har till stor del bestått av intervjuer och workshops med en stor mängd intressenter i Sverige, Kanada och USA. Respondenterna består av kunder, leverantörer, och personer inom Atlas Copco som direkt berörs av vilken köpnivå företaget erbjuder.

Atlas Copco saknar i dag tydliga riktlinjer för hur man skall bryta ner sina reservdelar. Detta har medfört att antalet reservdelar som erbjuds till en komponent, den så kallade köpnivån, skiljer markant mellan olika maskiner och även inom en maskin. Syftet med examensarbetet var att hitta en modell för hur man skall sätta köpnivåer på reservdelar utifrån ett kund- och lönsamhetsperspektiv. Författarna har valt att dela upp arbete i fyra faser. Undersökningen har till stor del bestått av intervjuer och workshops med en stor mängd intressenter i Sverige, Kanada och USA.