Sök:

Sökresultat:

5 Uppsatser om Nefrit - Sida 1 av 1

Vaccination av katt : immunologiskt skydd och eventuella njurskador

Under åren 2005-2010 utförde en forskargrupp från Colorado State University studier på vaccinerade katter och fann att katter utvecklade antikroppar mot sina egna njurar efter vaccination med vanligt förekommande basvaccin mot parvovirus, calicivirus och herpesvirus. Virus till vaccinen är odlade på en celllinje från kattnjurar och går under benämningen Crandell Rees Feline Kidney. Antikropparna riktade sig mot antigen identifierade som annexin II och ?-enolas och man såg tecken på interstitiell Nefrit hos 50 % av katter som hyperinokulerats med Crandell Rees Feline Kidney. Hos människa och mus har antikroppar mot ?-enolas och annexin II kopplats till autoimmuna sjukdomar och då framförallt immunologiska reaktioner mot njurcellerna.

Njurvolym samt relation mellan bark och märg mätt med ultraljud hos katt

Scandinavian Ragdoll Club rekommenderar screening av njurarna med ultraljud hos ragdollkatter inför avel, detta för att leta tecken efter kronisk interstitiell Nefrit (CIN) som misstänks drabba dessa katter i högre utsträckning än andra raser. Den undersökande veterinären ska bland annat göra en subjektiv bedömning av förhållandet mellan bark och märg. Syftet med denna studie var att upprätta normal- och referensvärden för volymmässigt förhållande mellan bark och märg hos friska katter då detta saknas. Tre snitt (sagittal-, dorsal- och transversalsnitt) av vardera njuren sparades och mätningar för längd, höjd och bredd för både total njurstorlek samt märgstorlek utfördes. Volymen för hela njuren, märgen samt barken beräknades genom att likna njuren vid en ellipsoid och normalvärden för förhållanden mellan bark och märg räknades ut.

Hereditär nefrit hos bullterrier i Sverige :

Bull terrier hereditary nephritis is caused by a mutation that leads to an inadequate synthesis of collagen type IV, which is an important component in the basement membranes. The inheritance of the mutation is autosomal dominant in bull terriers and progression to renal failure takes variable time, from several months to ten years. Proteinuria is the first clinical sign of the disease and the diagnosis is confirmed by transmission electron microscopy of renal tissue where typical ultrastructural changes in the glomerular basement membrane (GBM), thickening and multilaminar splitting are found. This study was performed in order to find out the occurrence of hereditary nephritis in bull terriers in Sweden through examination of urine samples and renal tissue and comparisons with how the disease is described in the literature. Urine samples from 76 Swedish bull terriers were collected and examined for proteinuria.

Riskfaktorer för adult demodikos hos hund

Demodikos är en parasitär sjukdom som karaktäriseras av ett onormalt stort antal demodexkvalster i huden. Smittan överförs huvudsakligen från tiken till valparna under de första levnadsdagarna och sprids endast undantagsvis mellan vuxna hundar. Patogenesen vid utvecklingen av demodikos är fortfarande inte helt klarlagd och forskning inom området pågår. Det finns olika former av demodikos vilka benämns utifrån lesionernas utbredning samt vid vilken ålder hunden för första gången drabbas av sjukdomen. Demodikosen klassificeras som lokaliserad om färre än fem hudområden är affekterade och som generell om de hårlösa områdena är fler eller täcker ett större område på kroppen.

Diagnostik av ryggsmärta hos ridhästar : en retrospektiv studie

Demodikos är en parasitär sjukdom som karaktäriseras av ett onormalt stort antal demodexkvalster i huden. Smittan överförs huvudsakligen från tiken till valparna under de första levnadsdagarna och sprids endast undantagsvis mellan vuxna hundar. Patogenesen vid utvecklingen av demodikos är fortfarande inte helt klarlagd och forskning inom området pågår. Det finns olika former av demodikos vilka benämns utifrån lesionernas utbredning samt vid vilken ålder hunden för första gången drabbas av sjukdomen. Demodikosen klassificeras som lokaliserad om färre än fem hudområden är affekterade och som generell om de hårlösa områdena är fler eller täcker ett större område på kroppen.