Vaccination av katt
immunologiskt skydd och eventuella njurskador
Under åren 2005-2010 utförde en forskargrupp från Colorado State University studier på vaccinerade katter och fann att katter utvecklade antikroppar mot sina egna njurar efter
vaccination med vanligt förekommande basvaccin mot parvovirus, calicivirus och herpesvirus. Virus till vaccinen är odlade på en celllinje från kattnjurar och går under benämningen Crandell Rees Feline Kidney. Antikropparna riktade sig mot antigen identifierade som annexin II och ?-enolas och man såg tecken på interstitiell nefrit hos 50 % av katter som hyperinokulerats med Crandell Rees Feline Kidney. Hos människa och mus har antikroppar mot ?-enolas och annexin II kopplats till autoimmuna sjukdomar och då framförallt immunologiska reaktioner mot njurcellerna. Man misstänker att vaccinationerna kan orsaka liknande skador på katt, men mer forskning krävs för att fastställa detta.
I samma veva började även vaccinationsintervallen studeras och ifrågasättas. Studier har visat att katter har skydd mot parvovirus i minst 7.5 år och troligtvis längre. Det immunologiska skyddet mot herpes- och calicivirus har visat sig kvarstå i 3-4 år eller mer efter att katter har
serokonverterat. Ett problem vid vaccination av kattungar och unga katter är kvarvarande maternella antikroppar som förhindrar serokonvertering och eget skydd mot virusen. För att förhindra övervaccination av katter som redan har immunologiskt skydd mot virus bör man utföra mer omfattande serologiska undersökningar för att bedöma den individuella kattens behov av revaccination.