Syftet med denna uppsats är att beskriva och analysera danslärare och danspedagogers uppfattningar kring begreppen improvisation, Dansteknik och lärande inom dans i grundskolan. Dessa begrepp är på förhand skapade och används i dansundervisning, analys och tydliggörande av dessa begrepp är studiens syfte. Bakgrunden förankrar begreppen improvisation, Dansteknik och lärande med litteratur och forskning om dansundervisning i skolan. Vidare presenteras styrdokumenten, Lpo 94 samt konceptet ?Dans i skolan?.

Detta examensarbete är en studie om gymnasieelevers varierande förkunskaper i ämnet Dansteknik 1. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med danslärare som undervisar i detta ämne på estetiska gymnasiet och gymnasieelever som går inriktning dans och har Dansteknik på schemat. Studien innefattar även observationer som gjorts på Danstekniklektioner under min verksamhets förlagda utbildning VFU. Litteraturen förtydligar betydelsen av att alla elever ska få möjlighet att utvecklas utifrån sina egna behov och förutsättningar. Det som lyfts fram är betydelsen av en bra dialog mellan lärare och elev samt ett varierat pedagogiskt arbetssätt.

Med denna uppsats vill vi synliggöra hur lärare i dans på gymnasiet definierar, tillämpar och undervisar koder och konventioner utifrån ämnes- och kursplaner i Dansteknik (Skolverket, 2011b). Med en fenomenografisk forskningsansats har vi genomfört fyra kvalitativa intervjuer med danslärare verksamma på olika gymnasium runt om i Sverige. Resultatet visar att lärarna är överens om att koder och konventioner handlar om uppträdandet i en danssal, om förväntningar på elevens eget ansvar för sin dansträning, respekt för de meddansande, dansgenres estetik och kroppens relation till rummet och riktningar. Gemensamt är också att lärarna utifrån sina egna dansbakgrunder och uppfattningar väljer ut de koder och konventioner de vill upprätthålla och reproducera i sin dansundervisning. Huruvida de förmedlar dessa explicit eller implicit varierar och tas upp i diskussionen, där vi även ser djupare på hur dåtidens traditioner relaterar till nutidens klassrum, dansundervisning i relation till tyst kunskap, koder och konventioner i förhållande till ordning och uppförande samt betygssättning..

Syftet med studien vara att jämföra formuleringar från kursplanen i Dansträning (Lpf 94) med ämnesplanen i Dansteknik (Gy 11) ur ett didaktiskt perspektiv. Jag har tidigare studerat Lpf 94:as kursplaner, och i och med införandet av den nya gymnasieskolan ville jag fördjupa mig även i de nya styrdokumenten. Inför studien har jag tagit del av litteratur och forskning som är relevanta för studiens syfte, bland annat i områden som; gymnasiereformen 2011, didaktik, läroplansteori, diskursanalys och hermeneutik. Jag har använt mig av diskursanalys som metod, då fyra styrdokument från gymnasieskolan har analyserats. Under analysens gång har jag tagit hänsyn till det hermeneutiska förhållningssättet som handlar om att varje person tolkar en text utifrån sina tidigare erfarenheter, samt vikten av att jag som forskare under analysen sätter mina tidigare antaganden eller hypoteser åt sidan för att öka studiens validitet.

I denna studie undersöks danslärares och danspedagogers uppfattning avSimonsontekniken och hur den kan användas i dansundervisningen på gymnasieskolans estetiska program för att öka måluppfyllelsen gällande målen inom anatomi, kroppens funktion och den egna kroppens funktion enligt Gy11. Studien är en intervjustudie där gymnasielärare och pedagoger med erfarenhet av Simonsontekniken intervjuades.Resultatet visar att anatomi, och hur de förhåller sig till anatomi, är en viktig aspekt i deras dansundervisning. Ett framgångsrikt sätt att förstå anatomi är att integrera det i dansen istället för att endast behandla det teoretiskt. Det är även viktigt att skapa medvetenhet och förståelse kring varje individs kroppsliga förutsättningar..

Med denna uppsats vill vi synliggöra hur lärare i dans på gymnasiet definierar, tillämpar och undervisar koder och konventioner utifrån ämnes- och kursplaner i Dansteknik (Skolverket, 2011b). Med en fenomenografisk forskningsansats har vi genomfört fyra kvalitativa intervjuer med danslärare verksamma på olika gymnasium runt om i Sverige. Resultatet visar att lärarna är överens om att koder och konventioner handlar om uppträdandet i en danssal, om förväntningar på elevens eget ansvar för sin dansträning, respekt för de meddansande, dansgenres estetik och kroppens relation till rummet och riktningar. Gemensamt är också att lärarna utifrån sina egna dansbakgrunder och uppfattningar väljer ut de koder och konventioner de vill upprätthålla och reproducera i sin dansundervisning. Huruvida de förmedlar dessa explicit eller implicit varierar och tas upp i diskussionen, där vi även ser djupare på hur dåtidens traditioner relaterar till nutidens klassrum, dansundervisning i relation till tyst kunskap, koder och konventioner i förhållande till ordning och uppförande samt betygssättning..

Detta är en studie om hur elevinflytande kan möjliggöras i dansundervisningen på gymnasieskolans estetiska program. Danseleverna tränar konstnärlig dans för scenen, med rötter i västerländska danstraditioner. Det är i mötet mellan skolans styrdokument och dansundervisning som mästarlära, som studien rör sig. Jag har använt mig av halvstrukturerade, kvalitativa intervjuer och ställt frågor till några danslärare med lång erfarenhet av att undervisa i dans. Utifrån några valda mål i ämnet Dansteknik har jag formulerat ett antal intervjufrågor.

Detta är en studie om hur elevinflytande kan möjliggöras i dansundervisningen på gymnasieskolans estetiska program. Danseleverna tränar konstnärlig dans för scenen, med rötter i västerländska danstraditioner. Det är i mötet mellan skolans styrdokument och dansundervisning som mästarlära, som studien rör sig. Jag har använt mig av halvstrukturerade, kvalitativa intervjuer och ställt frågor till några danslärare med lång erfarenhet av att undervisa i dans. Utifrån några valda mål i ämnet Dansteknik har jag formulerat ett antal intervjufrågor.

Detta är en studie om hur elevinflytande kan möjliggöras i dansundervisningen på gymnasieskolans estetiska program. Danseleverna tränar konstnärlig dans för scenen, med rötter i västerländska danstraditioner. Det är i mötet mellan skolans styrdokument och dansundervisning som mästarlära, som studien rör sig. Jag har använt mig av halvstrukturerade, kvalitativa intervjuer och ställt frågor till några danslärare med lång erfarenhet av att undervisa i dans. Utifrån några valda mål i ämnet Dansteknik har jag formulerat ett antal intervjufrågor.

Detta är en studie om hur elevinflytande kan möjliggöras i dansundervisningen på gymnasieskolans estetiska program. Danseleverna tränar konstnärlig dans för scenen, med rötter i västerländska danstraditioner. Det är i mötet mellan skolans styrdokument och dansundervisning som mästarlära, som studien rör sig. Jag har använt mig av halvstrukturerade, kvalitativa intervjuer och ställt frågor till några danslärare med lång erfarenhet av att undervisa i dans. Utifrån några valda mål i ämnet Dansteknik har jag formulerat ett antal intervjufrågor.

Studiens syfte var att undersöka elevers uppfattning av och förståelse för ämnesplanen i kursen ?Dansteknik 1? på två gymnasieskolor i norra Sverige. Totalt har 42 elever svarat på en kvalitativ enkät som berör elevernas uppfattning av ämnesplanen och användandet av denna i undervisningen. Studien har använt sig av Antonovskys teori KASAM och Moos teori om omvärldssytemet som i studien behandlar elevernas känsla av sammanhang i sin skolsituation, hur eleverna ser att undervisningen kopplar till ämnesplanen samt i vilken grad de upplever elevinflytande. Vid besvarandet av enkäten fick eleverna läsa ämnesplanen och stryka under begrepp som de hade svårt att förstå i sammanhanget.