Studien avser undersöka hur unga Jehovas Vittnen håller sin tro övertygande. Frågeställningar har varit hur de hanterar den mångfald av världsuppfattningar, värderingar och normer som inte är förenliga med Jehovas Vittnens lära, hur deras tro bekräftas kontinuerligt samt om de upplever sig skilda från den icke-troende världen. Tre unga Jehovas Vittnen har intervjuats för denna studie. Deras svar har relaterats till vad tidigare forskning och sociologiska teorier säger om att hålla tro övertygande, att vara ung och religiös samt om att vara ett Jehovas vittne. Frågeställningar och syfte besvaras genom ett flertal faktorer som träder fram i studien: församlingen utgör en starkt normbildande primärgrupp och utgör en stabil plausibilitetsstruktur.

Uppsatsen behandlar frågan om det är möjligt att införa en ordning där anonyma Vittnen tillåts som bevismedel i svensk rätt. Med anonyma Vittnen menas att den tilltalade aldrig får kännedom om vittnets identitet. Detta har länge ansett strida mot Europakonventionens krav på rättvis rättegång samt den grundläggande rättigheten om partsinsyn. Attityden har dock förändrats ute i Europa och Europadomstolen har ändrat sin ståndpunkt. Ett flertal länder, bland annat vårt grannland Norge, har infört en ordning där anonyma Vittnen tillåts som bevismedel.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka vad som leder till att man lämnar en verklighet, för att träda in i en annan. För att undersöka detta har fem före detta medlemmar av Jehovas Vittnen intervjuats. För att belysa deras berättelser har flertalet teorier och tidigare forskning presenterats och använts i analysen. Anledningarna till att intervjupersonerna lämnat församlingen har varit ifrågasättanden som satts igång på antingen intern- eller extern nivå. På intern nivå rör det sig om värderingar i församlingen som inte stämt överrens med individens egna, eller levnadssätt efter hårda krav inom församlingen.

Syftet med detta arbete är att ta reda på hur tidskriften Vakna! är utformad i sin roll sommissionsmaterial för Jehovas Vittnen. För att göra detta genomförs en retorisk analys avtolv olika utgåvor av tidskriften. Denna analys relateras till teorier om socialaverkligheter, religiösa marknader och olika former av deprivation som orsak tillreligiositet. Resultatet av arbetet visar på att Vakna! på många sätt är retoriskt utformatför att marknadsföra organisationen Jehovas Vittnen och dess budskap som produkter påen religiös marknad. I relation till deprivationsteorier framgår det även en bild av enidealisk predisposition för att tilltalas av budskapet i Vakna!.

Problemet som denna uppsats behandlat är den om hur en individ som lämnat Jehovas Vittnen kan ha påverkast av sin tid i organisationen, med avseende på hennes upplevelse av och förhållningssätt till rädsla. Genom att ha intervjuat före detta medlemmar, läst aktuell litteratur i ämnet och genom att ha använt information från Jehovas Vittnen själva har denna problematik försökt adresseras. De direkta frågeställningar som uppsatsen strävat efter att besvara är vilket eventuellt samband mellan Jehovas Vittnens läror och rädsla somkan skönjas, samt hur de intervjuade före detta medlemmarna förhållit sig till den antagna rädslan. Gemenskapen baserad på Jehovas Vittnens organisation och läror har varit ettfrekvent återkommande begrepp i de intervjuer jag fört, och den positiva upplevelsen av att få kontra rädslan för att förlora gemenskapen, har till sist framträtt som den mest markantadetaljen i uppsatsens slutsats..

Denna uppsats är en kvalitativ intervjustudie med ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv och avser undersöka identitetsuppfattningen hos personer som är uppväxta inom Jehovas Vittnen och lämnat den. Informanterna är alla deltagare i FROM-projektet, i frivillig organisationen Hjälpkällans regi.  Syftet med uppsatsen är att få en bredare förståelse hur informanterna uppfattar och beskriver sin identitet nu och då, samt vilken roll Hjälpkällan och FROM-projektet har haft i identitetsformationen. Två män och fyra kvinnor deltog i studien. Intervjuerna gjordes face-to-face, via Skype och telefon. Den teoretiska referensramen är symbolisk interaktionism med olika begrepp relaterade till identitet samt några stödbegrepp.

Kognitiva intervjumetoden (KI) ger vittnesmål med hög frekvens och korrekthet av detaljrapporteringar, även från stressade Vittnen. Då KI kräver utbildning i metoden och att den är tidskrävande är ett problem inom polisväsendet. Studien avsåg att undersöka om det initiala momentet inom KI, fri återgivning, är en effektiv intervjumetod för att erhålla vittnesmål med hög frekvens av korrekta detaljrapporteringar även när vittnesintervjun genomförs med stressade Vittnen. Deltagarna (N =32) randomiserades till kontroll- respektive experimentgrupp och de tittade på ett inspelat butiksrån. Experimentgruppen utsattes därefter för stressmanipulation, varefter samtliga genomgick vittnesintervjuer.

Skulle du våga vittna, ställa upp och berätta om vad du sett och vet, om du visste att det skulle leda till hot eller andra åtgärder från gärningsmannen? Det råder vittnesplikt i Sverige med ett fåtal undantag. Vittnen utgör en viktig del i vårt rättsystem och de har ett stort ansvar. Det är viktigt att kunna informera ett vittne om vad för slags skydd under en rättsprocess som är tillgängliga om en hotbild skulle föreligga. Som vittne kan man vara väldigt utsatt för påtryckningar av olika slag och hur dessa kan förebyggas och reduceras framkommer i denna rapport.

Att vara vittne eller målsägande, är en påfrestande process. Att utsättas för brott väcker olika känslor hos den drabbade t.ex. rädsla och ilska. När ett brott polisanmäls startar en lång rättsprocess för att utreda vad som hänt. För att hjälpa Vittnen och målsäganden att hantera den jobbiga situationen finns vittnesstödet för att bidra med information och stöd.

Fördomar är något vi alla har och delvis behöver för att kunna fungera i vardagen. Genom fördomar skapar vi en ordning i tillvaron som leder till att vi inte behöver ta in all information i varje given situation, detta vore nästan omöjligt med hänsyn till begränsningarna i vårat kognitiva system. I denna rapport vill vi undersöka hur dessa fördomar påverkar Vittnens bedömning av en situation eller händelse och de som är inblandade. Då vi omedvetet använder våra förutfattade meningar och tidigare erfarenheter för att tolka världen omkring oss, går det att misstänka att det även påverkar vittnesutsagor. I rapporten har vi använt oss av fyra stycken studier om Vittnen till våldsbrott, tre stycken intervjuer med erfarna poliser, kurslitteratur i tillämpliga delar samt annan litteratur.

När samhället straffar en person för brott kan detta ses som den yttersta formen av statlig maktutövning gentemot den enskilde. Att det rättsliga förfarandet blir rättvist mot den enskilde är därför ytterst viktigt. Rätten till en rättvis rättegång utgör således en av våra mest grundläggande mänskliga rättigheter. Den enskildes rätt till en rättvis rättegång är en omfattande rättighet. Rätten för den tilltalade att förhöra målsägande och Vittnen utgör en av de viktigaste beståndsdelarna i rätten till en rättvis rättegång. Min avsikt med detta arbete är att närmare belysa förhållandet mellan Europakonventionen och Rättegångsbalken, speciellt vad gäller den tilltalades rätt att förhöra målsägande och Vittnen.

Det har alltid funnits olika tolkningar och syn på olika bibliska texter. En av dessa texter som har varit grund till många olika teorier är Daniels bok. Diskussionerna kring denna bok har i huvudsak handlat om när och av vem boken är skriven och med det huruvida den är en profetisk eller en apokalyptisk text.Syftet med arbetet är att undersöka hur en text tagen ur bibeln kan komma att tolkas på så olika sätt av olika religiösa samfund. Studien behandlar Daniels bok och huruvida denna text från gamla testamentet är en profetisk eller en apokalyptisk text. Arbetet behandlar också hur texten tolkas ur ett religionsvetenskapligt perspektiv.

Jag är intresserad av att titta närmare på hur två religiösa grupper som Jehovas Vittnen ochJesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga presenterar sig för sin omgivning i mötet med enskildaindivider. Jag har många gånger mött människor vars attityder till dessa missionärer/förkunnare är negativa. Människor verkar ofta bli störda eller känna sig påhoppade närnågon ringer på deras dörr för att framföra ett religiöst budskap och ställer frågor om ens personligatro. Samtidigt förstår jag att rörelser som Jehovas Vittnen och mormonerna växer ochatt det finns intresse av att släppa in missionärer/förkunnare för diskussion. Hur väljer dessamissionärer/förkunnare att presentera sig och sitt budskap? Finns det strategier för att få så brarespons som möjligt? Personligen så upplever jag ofta att det finns en misstänksamhet tillmissionärer.

Fem psykoterapeuter, med blandad grundutbildning, på en barnspsykiatrisk klinik i Blekinge, har intervjuats. Syftet har varit att undersöka vilka erfarenheter och upplevelser psykoterapeuterna har av att möta barn, ungdomar och familjer, tillhörande Jehovas Vittnen, i barnpsykiatrin. Jehovas Vittnen är ett trossamfund som finns över hela världen. Det är en tro som dikterar tydliga och stränga levnadsvillkor för sina medlemmar och som inte deltar i övriga samhällets förekommande traditioner. I intervjuerna har samtliga terapeuter upplevelser av att det är svårare att utmana och skapa förändring i dessa fall. Utmanandet av ett system där man lever reglerad utifrån en tro som Jehovas Vittnen, upplevs bekymmersamt.

I rapporten reds ut vad polis, åklagare och domstol gör för att underlätta för brottsoffer och Vittnen. Övergrepp i rättssak ökar i omfattning och det sprids nu främst bland ungdomar. Att anonyma vittnesmål skulle vara en eftertraktad lösning visade sig vara sann ifråga om Vittnen och målsägare men de tre representanterna från rättsapparaten var av uppfattningen att det skulle få alltför allvarliga konsekvenser för rättssäkerheten gällande de åtalade. De åtgärder som samhället ska tillhandahålla enligt litteraturen visade sig överensstämma med de åtgärder som erbjuds i praktiken. Däremot uppfattas ofta åtgärderna som otillräckliga av dem som utsätts för övergrepp i rättssak.