Östersjön är idag ett utsatt område med många miljöproblem. Det är ett av världens största brackvattenområden som bildades vid den sista istiden. Saltvatten når endast Östersjön genom smala och grunda sund, vilket gör att dess omloppstid är mycket lång och tillförsel av nytt syrgasrikt vatten till bottnen kan vara sällsynt. De många geografiska delarna av Östersjön skiljer sig åt i salthalt, topografi och artdiversitet och påverkas således inte alltid på samma sätt av de miljöproblem som hotar brackvattnet. Ett av de största problemen i Östersjön är eutrofiering.

Metylkvicksilver (MeHg) är en form av tungmetallen kvicksilver och det är den form som är farligast för djur och människor. Det beror på dess organiska egenskaper som gör att det biomagnifieras genom födokedjan, effektivt absorberas från föda, distribueras till många organ, koncentreras i levande organismer, passerar blod-hjärnbarriären och ackumuleras, samt orsakar skador även vid låga doser. Det har neurotoxiska och immunologiska effekter på djur i alla åldrar, men djur i prenatalperioden är känsligast för exponering av MeHg och kan drabbas av utvecklingsstörningar. Effekterna skiljer sig något mellan hanar och honor, men är även individuella. Dessutom skiljer sig tidpunkter för utveckling hos olika djur och organ är olika känsliga.

Muddringsprojekt är en global företeelse och görs av flera olika anledningar, till exempel för miljömässiga aspekter och för breddning av farleder. För att få en hållbar utveckling är det viktigt att finna bra lösningar på frågan hur förorenade sediment skall hanteras . I Mälaren kommer olika muddringsprojekt att genomföras för att bredda farleden från slussen i Södertälje till hamnarna i Köping och Västerås. Muddringsprojekten skall genomföras av Sjöfartsverket, Köpings kommun och Västerås stad. En metod för att omhänderta muddermassorna är att stabilisera/solidifiera dem genom att blanda i ett bindemedel bestående av en blandning av cement, masugnsslagg och aktivt kol och låta dem härda.

Vatten- och oljeavvisande impregneringar som används i sportartiklar idag består till största del av perfluorerade ämnen, fluorkarboner. Detta har medfört att en stor diskussion kring miljö- och hälsofrågor. Fluorkarboner har egenskapen att vara extremt persistenta och därmed ha en avsaknad av att kunna brytas ned på ett kemiskt eller biologiskt sätt. De är också biackumulerande och toxiska. På grund av fluorkarbonens negativa inverkan har en stor mängd forskning utförts i ett försök till att ersätta dessa ämnen mot mindre miljöfarliga.

Q-Med är ett medicintekniskt företag som tillverkar medicintekniska produkter, exempelvis produkter som är baserade på gel som innehåller bland annat hyaluronsyra. Gelen är placerad i en spruta som innehåller en gummikolv som är i kontakt med gelen.Idag används allt mer polymera material för olika tillämpningar, bland annat som medicintekniska produkter och läkemedelsförpackningar i läkemedelsbranschen. Q-Meds produkter betraktas som medicintekniska produkter på många marknader. Medicintekniska produkter och läkemedelsförpackningar innehåller ofta material som består av polymerer, exempelvis gummi och plast. På dessa material ställs olika krav så att dessa inte kontaminerar den produkt de är i kontakt med, då detta kan leda till olika negativa konsekvenser, exempelvis toxiska reaktioner i kroppen eller sänkt effektivitet hos läkemedlet/produkten.

Hos grisgårdar ingår zink som ett fodertillskott för att uppfylla det fysiologiska behovet hos grisarna. Dessutom kan zink i högdos (2000 mg Zn/kg foder) användas vid smågrisavvänjningen för att förebygga avvänjningsdiarré. Zinktillskotten i fodret gör att zinkhalten i grisstallgödseln blir högre och via stallgödseln kan således betydande mängder zink tillföras åkermarken. En hög zinkhalt i åkermarken kan påverka mikroorganismer, markdjur och växter negativt vilket försämrar jordens funktion som producent av livsmedel. Speciellt känsliga anses mikroorganismerna vara.

Av de läkemedel som intas kan kroppen endast ta upp en liten del medan en stor del utsöndras igen, framförallt via urinen. Då avloppsvatten kommer in till avloppsreningsverken renas det genom mekaniska, kemiska och biologiska processer men dagens avloppsreningsverk är inte designade för att ta hand om och bryta ner läkemedelsrester och andra organiska föreningar från till exempel tvättmedel, färgrester etc.  Beroende på de olika substansernas kemiska och fysikaliska egenskaper följer de antingen med det färdigrenade utloppsvattnet, som lämnar avloppsreningsverket, eller så hamnar de i slammet som bildas av sedimenterande partiklar under reningen. Slammet rötas och avvattnas och kan sedan bland annat användas som gödningsmedel på jordbruksmark.I denna studie undersöktes huruvida samkompostering av avloppsslam och annat organiskt material kan höja slammets status som gödselmedel med avseende på minskad lukt, näringsinnehåll och minskad förekomst av läkemedelsrester och organiska föreningar.Tre olika typer av inblandningsmaterial undersöktes;  hästgödsel, djupströgödsel från nöt och trädgårdskompost. Även tre olika metoder för syresättning av kompoststukorna utvärderades. Dessa var luftning genom byggdräneringsrör med tillkopplad fläkt, självdrag genom byggdräneringsrör samt omblandning med hjälp av grävskopa.Temperaturen i stukorna mättes med jämna mellanrum för att avgöra vilken metod som gav störst mikrobiell aktivitet.

SAMMANFATTNING En betydande del av den svenska nötkreaturspopulationen finns i kustnära områden. Enligt gammal hävd och av praktiska skäl tillåts boskap på perifert belägna marker släcka törsten i de vattendrag som finns att tillgå på betet och längs Östersjökusten dricker djuren havsvatten då färskvatten ofta är en bristvara. Algblomningar med toxinbildande cyanobakterier uppträder varje sommar i Östersjön liksom i många åar och insjöar. Temperatur, solinstrålning och väderförhållanden styr omfattningen av blomningarna. Egentliga Östersjön, inräknat Finska viken, Ålands hav och Skärgårdshavet tillhör de mest utsatta områdena när det gäller massförekomst av cyanobakterier.

Ala Lombolo i centrala Kiruna har under ett drygt sekel påverkats av mänsklig aktivitet, vilket har resulterat i att sjön idag är kraftigt förorenad. Huvuddelen av föroreningarna återfinns fastlagda i bottensedimenten och läckaget från sjön är relativt litet i jämförelse med de lagrade metallkvantiteterna. Förändringar av rådande förhållanden i sjön kan medföra att föroreningarna mobiliseras och sprids, bl.a. till Torneälven. Syftet med detta examensarbete är att identifiera kvalitativa förändringar och efterföljande konsekvenser som kan beröra Ala Lombolo i framtiden.