Studien behandlar projektledares uppfattningar av lärande i projektarbete. Valet av yrkesgrupp projektledare, beror på att projektledare ofta tilldelas nya projekt vilka de snabbt är tvungna att sätta sig in i. För att ett projekt ska fungera och lärande ska uppstå är det ett måste att alla deltagare har goda relationer och ett bra samspel. Syftet med studien är att nå en ökad förståelse av projektledares uppfattningar av lärande inom projektarbete. Fenomenografiska ansatsen valdes då variation är viktigt för att fånga så olika uppfattningar som möjligt.

Syftet med min uppsats är att undersöka hur arbetet med International Child Development Programme (ICDP), Vägledande samspel, fungerar i skolan. Jag vill se hur pedagogerna som utgår från ICDP arbetar i den vardagliga verksamheten och även ta reda på pedagogernas inställning till att arbeta med ICDP. Jag vill undersöka detta eftersom ett gott förhållningssätt är ytterst viktigt för ett bra samspel. Vidare vill jag undersöka om det finns några svårigheter när man arbetar med ICDP och vad det i sådana fall kan vara. För att ta reda på detta ska jag genomföra intervjuer med pedagogerna samt observera dem under lektionstid i klassrummet.

Denna kvalitativa studie har med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet undersökt fenomenet samspel mellan kollegor. Studiens syfte var att undersöka uppfattningar om gott kollegialt samspel, utifrån några undersköterskors perspektiv, och urvalsgruppen bestod av sju yrkesverksamma undersköterskor från fem olika arbetsplatser. För att genomföra studien användes en fenomenologisk ansats och metoden fokusgruppssamtal och empirin analyserades tematiskt. Studiens resultat utgjordes av fem gemensamma teman, som kallades samspelsnycklar: Att investera och se varandra i arbetet, Att sträva efter att vara ett lag, Att arbeta utifrån tillit och jämlika samspelsvillkor, Att kunna förmedla och variera arbetsattityd, Att kunna ge och be om hjälp med respekt. Resultatet analyserades med begrepp från Wengers teori Communities of practice och genom det framkom att uppfattningar om ett gott kollegialt samspel i omvårdnadspraktiken kan sägas innehålla samma grundfaktorer som utgör en etablering och utveckling av en praktikgemenskap.

Syftet med studien är att nå en ökad förståelse av lärares uppfattningar av samspelet som pågår i klassrummet mellan lärare och elev. Ansatsen som används är inspirerad av den fenomenografiska. Den fenomenografiska ansatsen innebär att man försöker beskriva människors kvalitativt skilda uppfattningar av ett fenomen, ur ett andra ordningens perspektiv. Anledningen till att vi inte fullt utgått ifrån fenomenografin beror på att vi frångått dess grunder i databearbetningen då vi stött på svårigheter. Metoden som använts för datainsamlingen är intervju av halvstrukturerad art.

Studiens syfte var att beskriva och analysera hur ungdomar anser att sociala medier påverkar identitet och socialt samspel ungdomar emellan. Genom en fokusgruppsintervju har ungdomar kommit till tals och sinsemellan fått chansen att diskutera frågor kring sociala mediers påverkan på såväl, beteenden och delaktighet, som självbilden. Resultatet ger en bild av att sociala medier riskerar att få konsekvenser på ungdomarnas självbild och interaktion. Främst då fokus hamnat på att via sociala medier förmedla och upprätthålla bilden av sig själv som den perfekta, med dyr livsstil och sunda levnadsvanor. Vilket ungdomarna anser problematiskt, stressfullt och ångestladdat, den negativa påverkan är dock bara en sida och de sociala medierna framstår som viktiga arenor i ungdomars liv..

Syftet med undersökningen är att jag ska få kunskaper om hur fyra- och femåringar samspelar i den fria leken. Jag har formulerat följande frågeställningar: Hur ser samspelet ut mellan barnen i den fria leken? Hur får barn tillträde till lek? Hur agerar de barn som inte får tillträde till lek?Som metod i min undersökning har jag använt observationer där jag dokumenterat genom att anteckna. Jag har sett fler exempel på samspel mellan barn där leken och fantasin har blommat ut. I samspel som fungerat sker leken på samma villkor för de inblandade och barnen spinner vidare på varandras idéer.

Bakgrund:Omsorgs- och rutinsituationer är viktiga hörnstenar i arbetet med de yngsta barnen på förskolan. Trygga miljöer där barnen och pedagogerna samspelar betyder mycket för barnens utveckling, men hinner barn och pedagoger interagera i den utsträckning som vore önskvärd? Om inte, vad är det då som hindrar dem? I vår studie ville vi ta reda på hur samspel sker inom ett av dessa områden och valde ut tamburen med av- och påklädning, som den arena vi ville undersöka närmare.Syfte:Vårt syfte med arbetet var att se hur små barns samspel ser ut och hur denna interaktion kommer till uttryck i tamburen. De frågeställningar vi valde var:? På vilket sätt uttrycker de yngsta barnen en vilja eller ovilja till samspel i tamburen?? På vilket sätt medverkar pedagogen i samspelet mellan barnen?Metod:Vårt resultat bygger på en observationsstudie där vi valde att genomföra videoobservationer på en avdelning vid fem olika tillfällen och samtidigt komplettera dessa genom att skriva ner vad vi såg för hand.

Syftet med studien är att få fördjupad förståelse av hur pedagoger i förskolan definierar och jobbar med barn med svårigheter i sociala samspel. Det är en kvalitativ studie som utgår ifrån intervjuer av tio förskollärare som arbetar med åldrarna ett till sex år.De huvudsakliga resultaten som framkommer är att pedagogerna definierar barn med svårigheter i sociala samspel främst utifrån hur miljön påverkar men också utifrån att barnet har svårigheter inom sig själv. De lyfter fram att barnet kan uppvisa ett utagerande eller inåtvänt beteende där det senare är lättare att missa. Förekomsten av barn med sociala samspelssvårigheter upplevs ha ökat genom åren och det finns tre till fem barn i en barngrupp som har dessa svårigheter. De arbetssätt som nämns vara de mest effektiva med barn som har svårigheter i sitt sociala samspel är dels ett proaktivt arbetssätt där miljöns betydelse och en närvarande pedagog framhävs.

Syftet med studien är att nå en ökad förståelse av lärares uppfattningar av samspelet som pågår i klassrummet mellan lärare och elev. Ansatsen som används är inspirerad av den fenomenografiska. Den fenomenografiska ansatsen innebär att man försöker beskriva människors kvalitativt skilda uppfattningar av ett fenomen, ur ett andra ordningens perspektiv. Anledningen till att vi inte fullt utgått ifrån fenomenografin beror på att vi frångått dess grunder i databearbetningen då vi stött på svårigheter. Metoden som använts för datainsamlingen är intervju av halvstrukturerad art.

SyfteStudiens syfte är att studera hur ICDP (International Child Development Programme), på svenska kallat Vägledande samspel, har initierats, implementerats och om det institutionaliserats i förskolan i en mindre svensk kommun. ICDP - Vägledande samspel är ett program som avser utveckla samspelet mellan barn och vuxna. Programmet har genomförts som ett förbättringsarbete och studien avser särskilt undersöka vilka konsekvenser det fått för barn i behov av särskilt stöd. TeoriStudien utgår från ett systemteoretiskt och utvecklingsekologiskt perspektiv i vilket förändrade insatser för barn i behov av särskilt stöd utgjorde den yttersta beståndsdelen i förbättringsarbetets genomslag. Operativt användes en begreppsapparat kring skolutveckling som belyser hur förbättringsarbetet initierats, implementerats och institutionaliserats.MetodSom metod har kvalitativa intervjuer använts.

Förskolan kan vara en fantastisk arena för barn att lära känna andra barn på och få möjlighet att skapa sig kunskap och förståelse för andra människor. När barn träffas börjar de oftast leka på olika sätt, vilket utvecklar deras sociala samspel. Under vår utbildning som blivande förskollärare har vi problematiserat kring vilken roll pedagoger har i barns lek för att på bästa sätt stödja barnen i deras samspel. Syftet med studien är således att skapa en förståelse för vad pedagogerna anser vara lekens styrkor, hur pedagoger ser på sin närvaro och hur de kan stödja och stimulera det sociala samspelet i leken. Metoden som använts har varit kvalitativ med intervjuer av sex pedagoger på tre olika förskolor.

Syftet med denna undersökning var att genom kvalitativa intervjuer belysa hur personal på två förskolor, där man arbetar med TAKK (Tecken som Alternativ/Kompletterande Kommunikation), ser på användningen av TAKK i arbetet med barn i åldrarna ett till fem år. Våra frågeställningar är om personalen anser att användning av TAKK gynnar barnens språkutveckling och om det gynnar samspelet i barngruppen. Vårt resultat visar att våra informanter anser att TAKK gynnar alla barns utveckling i språk och samspel. De barn som är i behov av det stöd som tillämpningen av TAKK kan medföra kan samspela och kommunicera med de andra barnen på grund av att alla barn i barngruppen är med i integreringen av TAKK i förskolan. Genom ett fungerande samspel minskar konflikterna mellan barn. Vår slutsats visar på att TAKK gynnar alla barns språkutveckling oavsett om det finns ett direkt behov av kommunikationsstöd eller inte..

Syftet med föreliggande studie var att undersöka det pedagogiska samspelet mellanlärare och elever som grund för lärande i skolans praktik specifikt avseende läraressyn- och förhållningssätt. Den övergripande problemfrågan var hur de intersubjektivavillkoren för elevers utveckling och lärande kunde se ut i den institutionaliseradeutbildningen. Avsikten var även att söka ringa in vad som kan känneteckna lärares synochförhållningssätt i den optimala lärandesituationen. Följande frågor fokuserades:Hur kan begreppet ?kvalitativt samspel? ringas in som villkor för den optimalalärandesituationen? Vad karakteriserar de i studien deltagande lärarnas syn- ochförhållningssätt gentemot elever i det pedagogiska samspelet? I vilken mån motsvararlärarnas förhållningssätt ett kvalitativt samspel och hur ter sig därför de intersubjektivavillkoren för elevers utveckling och lärande? Inledningsvis sammanställdes underbegreppet ?kvalitativt samspel? några av de kriterier för lärares syn- ochförhållningssätt som den pedagogiska forskningen lyft fram som betydelsefulla.Grundstommen utgjordes här av von Wrights pedagogiska rekonstruktion av Meadsteori om människors intersubjektivitet.

I detta examensarbete har vi undersökt hur de allra yngsta barnen ges möjlighet till delaktighet och inflytande på förskolan samt hur de samspelar och kommunicerar med varandra och pedagogerna. Studien kopplas till tidigare forskning som är relevant till vårt syfte såsom samspel, kommunikation, inflytande, delaktighet, förskolans vardag och rutiner samt pedagogernas roll. Vi valde att använda oss av en kvalitativ metod, där vi utförde videoobservationer och ostrukturerade observationer. Dessa utfördes både i utemiljö/innemiljö för att få en djupare inblick i de allra yngsta barnens möjligheter till inflytande. Studien utfördes på en förskola som ligger någonstans i Skåne. Slutresultatet visar att barnen samspelar och kommunicerar på många olika sätt framförallt med kroppsspråket samt att barnens möjlighet till inflytande beror mycket på pedagogens förhållningssätt och bemötande..

BAKGRUND: Här ger vi läsaren en introduktion genom en återblick i hur pedagogensroll inom förskolan har utvecklats genom historien. Vi förklarar även begreppen lek ochsamspel. Sedan lyfter vi in senare forskning kring uppfattningar av barns lek, samspeloch pedagogers roll i lek. Här tar vi även in vad som kan påverka att det blir svårt attsamspela i lek och hur pedagoger arbetar med det.SYFTE: Vårt huvudsyfte är att undersöka pedagogers uppfattningar om barn som harsvårt att samspela med andra barn i lek. Men som underordnat syfte har vi även att undersökabarns uppfattningar av samspel och lek.METOD: Kvalitativ metod med inspiration av fenomenografi.