Under slutet av 1970-talet började det hållas debatter angående den dåliga redovisningskvalitén samt den ökade ekonomiska brottsligheten. I och med detta började debattörer även diskutera revisorns roll och funktion. Detta medförde att man först införde en upplysningsplikt som senare utvecklades till en anmälningsplikt som lagstadgades den 1 januari 1999. Tystnadsplikten som sedan länge varit förankrad i revisorns yrkesroll kom nu i konflikt med den nya lagen. Däribland revisorerna själva, som menade att de inte ville agera som en moralisk polis.

Under de senaste decennierna har den ekonomiska brottsligheten ökat allt mer, vilket har resulterat i omfattande diskussioner angående hur denna ska kunna bekämpas. Staten tvingades att agera för att öka effektiviteten att komma till rätta med lagöverträdarna. Genom en lagändring i aktiebolagslagen infördes en anmälningsplikt för revisorer vid misstanke om ekonomisk brottslighet, vilken trädde i kraft den 1 januari 1999. Kritikerna fruktade att revisorn genom anmälningspliktens införande, i företagsledningen ögon, skulle komma att uppfattas som statens förlängda arm, en form av ekopolis på uppdrag av myndigheterna, med en försämrad förtroenderelation som en naturlig följd. Syftet med föreliggande uppsats är att undersöka hur revisorn ser på sin roll idag, efter anmälningspliktens införande, och ställa detta mot vad lagstiftaren åsyftar med lagändringen.

BakgrundRegeringen ansåg trots införandet av 1994 års Skuldsaneringslag (1994:334) att man behövde en lösning på problemet att enskilda näringsidkare varken kunde bli beviljade skuldsanering eller företagsrekonstruktion för att på så sätt ha möjlighet att fortsätta bedriva sin verksamhet om de hamnat i ekonomiskt obestånd. 2007 tillsattes därför en särskild utredare som skulle utreda och lämna förslag om skuldnedsättning för enskilda näringsidkare. Denna utredning låg till grund för regeringens proposition som riksdagen oktober 2010 fattade beslut om.ProblemformuleringVilka effekter har den nya Skuldsaneringslagen medfört för näringsidkare såväl som borgenärer?SyfteVårt syfte med kandidatuppsatsen är att undersöka om införandet av den nya Skuldsaneringslagen (2006:548) gjort att de förväntade effekterna uppnåtts, samt om det inneburit att andra effekter uppstått.MetodStudiens syfte besvaras genom en personlig intervju samt flertalet enkäteter som har samlats in för det empiriska materialet. Bearbetningen av det empiriska materialet gjordes med en kvalitativ metod.

I denna examensuppsats har jag granskat bestämmelsen om människohandel i 4 kap. 1 a § brottsbalken (1962:700) (BrB) samt undersökt vilket eller vilka rekvisit i lag­stift­ning­en som medför särskilda pro­blem för dess tolkning och tillämpning. Syftet med upp­satsen har varit att presentera förslag på hur problemen kan lösas genom att ta fram ett lag­förslag med de ändringar som jag anser är nöd­vän­di­ga för att få en mer lättil­lämpad lag­­stiftning. Syftet har även varit att undersöka hur dessa än­dring­ar bör göras för att säker­ställa att bestämmelsen överensstämmer med de ända­mål som Sverige åta­git genom ett antal inter­natio­n­ella instrument. Lagförslaget presenteras i en bilaga nedan (Bilaga A).Utifrån det ovan beskrivna syftet är uppsatsen upplägg enligt följande.

Rättsläget idag är att skatteflyktslagen (1995:575) består av en generalklausul med fyra rekvisit som är kumulativa. När de fyra rekvisiten i generalklausulen är uppfyll-da är det möjligt för domstolarna att döma uttagande av skatt trots att det inte regle-ras i den aktuella lagen. En konflikt uppstår med den skatterättsliga legalitetsprinci-pen som säger att ingen skatt får uttagas utan stöd i lag. Det uppstår en paradox där det i teorin förespråkas för rättsdemokrati och förutsebarhet men i praktiken är fullt möjligt att kringgå dessa grundläggande rättsprinciper med en generalklausul. Skatte-flyktslagen är omdebatterad och har gett upphov till många åsikter i praxis och dokt-rin.

Att säga upp en arbetstagare på grund av personliga skäl betraktas av många vara ett känsligt ämne. Denna uppsats behandlar detta och tar därför sin utgångspunkt i 7 § lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS). Då denna paragraf sträcker sig över ett brett område, har vi valt att inrikta oss på arbetstagare som kritiserar sin arbetsgivare, vilket kan inordnas under saklig grundbegreppets rekvisit misskötsel.Arbetstagare som kritiserar sin arbetsgivare är vanligt förekommande. Fenomenet sociala medier har öppnat en ny dimension av detta problem, eftersom det som skrivs i dessa är mer lättillgängligt än om kritiken går via många munnar, så kallad ryktesspridning. Då fenomenet är relativt nytt innebär det att det finns knapphändigt med juridiskt material kring ämnet.

I de fall enskilda aktieägare tillfogas skada, genom organledamots handlande, innehar dessa rättigheten att påkalla skadeståndsansvar enligt 29:1 1 st. 2 men. ABL. I den svenska rättstillämpningen ter sig dock tillämpningen av paragrafen, i samband med indirekta skador, problematisk. Problematiken hänför sig till vilka regler, vars åsidosättande, aktualiserar tillämpningen av paragrafen tillsammans med aktieägares talerätt.Två tolkningar kan i fallet identifieras, vilka framförts inom doktrinen, varvid en begränsad och en mer liberal.

Spänningsförhållandet mellan det allmänna och den enskilde är särskilt påtagligt i den verksamhet som Försäkringskassan bedriver. Den statliga förvaltningsmyndigheten ägnar sig åt utpräglad myndighetsutövning vid sin ärendehantering och de beslut som myndigheten fattar har stor betydelse för den enskildes försörjning. Det är därför nödvändigt att den enskilde skyddas från godtycklig maktutövning och tillförsäkras rättssäkerhet enligt grundläggande rättsstatliga principer. Försäkringskassan figurerar ofta i negativa sammanhang i massmedia och syftet med denna uppsats var att undersöka om den återkommande kritiken mot Försäkringskassan är befogad ur ett rättsstatligt perspektiv. Uppsatsen har avgränsats till att illustrera myndighetens normhantering av sjukförsäkringen.

Denna uppsats redogör för vilka påföljder ett eventuellt dröjsmål med premiebetalningen kan få för en försäkringstagare. Det är framförallt en jämförelsestudie mellan konsumentregleringarna och näringsreglerna, samt en jämförelse med dagens rättsläge och propositionen om ny försäkringsavtalslag. Försäkringsparternas förpliktelser är för försäkringstagaren att erlägga premie och för försäkringsgivaren att utge ersättning vid en eventuell skada. De regler som idag reglerar påföljder vid ett dröjsmål med premiebetalningen finns i 1927 års försäkringsavtalslag och inom konsumentförhållanden i 1980 års konsumentförsäkringslag. Som synes är lagstiftningen gammal och Regeringen har nu lagt en proposition om ny försäkringsavtalslag (prop 2003/04:150) vilken förväntas träda ikraft januari 2006.

På 80-talet tog ett nytt rättsligt institut kallat dold samäganderätt sin form. Institutet har växt fram i praxis och innebär att make, trots de strikta formkraven i Jordabalken, kan anses ha samäganderätt till egendom som endast den andre maken enligt köpeavtalet är ägare till. Den dolda samäganderätten innebär att den dolde samägaren kan kräva att genom formenlig överlåtelse eller dom bli insatt som öppen samägare i fastigheten. Innan den dolda samäganderätten förvandlats till ett öppet samägande kan den öppne ägaren förfoga fritt över fastigheten. Make kan hävda dold samäganderätt för att få ut mer vid en bodelning.

Jämförande reklam innebär att en produkt ställs mot en konkurrent eller dennes produkt för att jämföra olika egenskaper. Detta kan ske direkt, genom att en produkt jämförs med en tydligt utpekad konkurrents produkt, men också indirekt genom att marknadsföra sig som ?billigast på marknaden? eller liknande uttryck och på så sätt jämför sig med konkurrenterna utan att nämna någon vid namn. Andra former av jämförande reklam är prisjämförelser samt tester och undersökningar. Denna marknadsföringsform har inte alltid varit tillåten i Sverige och ansågs tidigare inte utgöra god marknadsföringssed.

Uppsatsens syfte är att söka bringa klarhet i huruvida de krav som finns i 12 § Marknadsföringslagen (MFL) är förenliga med artikel 101(1) Lissabonfördraget samt 2:1 Konkurrenslagen (KL). I arbetet kommer rättsdogmatisk metod att användas, vilket innebär redogörelse av hur de aktuella rättsreglerna är utformade (de lege lata) samt hur de kan tänkas revideras (de lege ferenda). Marknadsföring nyttjas av många företag i näringslivet, marknadsföring får företagen att synas på marknaden och därmed nå ut till konsument och näringsidkare. Att utforma ett köperbjudande, en bestämd produkt tillsammans med ett angivet pris är en marknadsföringsmetod. Hur ett köperbjudande skall vara utformat finns reglerat i 12 § MFL.

En ny trend inom internethandeln är företeelsen av så kallade rabatt- och upplevelsesajter. På den svenska marknaden är Groupon marknadsledande rabattsajt samtidigt som LiveIt anses störst inom upplevelseförmedling. Affärskonceptet ? att marknadsföra priserbjudanden eller upplevelser och sedan hänvisa konsumenter vidare till leverantörer ? har tagits efter av en rad aktörer och den nya trenden får antas fortsätta en tid framöver.Det faktum att den aktuella typen av förmedling är relativt ny har lett till en osäkerhet kring vilket ansvar rabatt- och upplevelseföretagen har gentemot konsumenter. Inte sällan använder de sig av varierande affärsupplägg vilket bidragit till ytterligare oklarhet.Det saknas direkt tillämplig tvingande lagstiftning och företagen begränsar ofta, genom mer eller mindre långtgående friskrivningar, sitt civilrättsliga ansvar.Syftet med förevarande uppsats är att undersöka vilket civilrättsligt ansvar som företagen har gentemot konsumenter vid dröjsmål och fel i vara och tjänst.I uppsatsen, som inledningsvis diskuterar innebörden av termerna kollektiv shopping och gruppköp, redogörs för de tre affärsmodeller som det marknadsledande rabattföretaget Groupon använder sig av.

Denna uppsats redogör för den rättsliga situationen gällande människohandel för sexuella ändamål i Sverige 2010. Uppsatsen redovisar också delvis hur handeln med människor i Sverige och Europa går till, vem som rekryteras och hur organisationerna bakom handeln ser ut. Utgångspunkten för arbetet är den tillämpningsproblematik som följde på människohandelsbestämmelsens införande i svensk rätt i juli 2002 och de ändringar som gjorts för att komma till rätta med problemen.I arbetet redogörs för den tillämpningsproblematik som följt av de i bestämmelsen utformade objektiva rekvisiten. Särskilt fokus har satts på att reda ut begreppen kring kontrollrekvisitet och otillbörlighetsrekvisitet och de frågor som uppstått kring rättstillämpningens hantering av bevisfrågorna knutna till dessa rekvisit. Frågeställningen för uppsatsen utgår sedan till stora delar från det faktum att 4 kap.

Kommunernas behörighet att företa åtgärder i sin verksamhet begränsas av ett antal kommunalrättsliga principer. Principerna, som utvecklats i domstolspraxis, beskriver vilken typ av verksamheter som får företas och hur kommunerna skall agera när de utför dessa verksamheter. Principerna kan delas upp i två olika typer. Det finns dels sådana principer som sätter de yttre ramarna för kommunernas verksamhet och dels de principer som begränsar kommunernas handlande inom ramen för den kommunala kompetensen. Det är framför allt den senare typen av principer som uppsatsen behandlar.