Denna studie syftar till att undersöka pedagogers syn på blyga barn i förskolan samt vilka strategier de beskriver att de använder för att göra barnen delaktiga i verksamheten. Två frågeställningar formulerades; ?Vad har pedagogerna för uppfattning om blyga barn i förskolan?? och ?Vilka strategier beskriver pedagogerna att de använder för att integrera dessa barn i verksamheten??. Detta undersöktes sedan genom att intervjua fem pedagoger, verksamma i förskolan. I materialet urskiljdes ett antal teman och dessa användes som utgångspunkt i både resultatdelen och analysdelen.

Syftet med studien var att ta reda på pedagogers uppfattningar av hur barns språk påverkar deras förväntningar. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med 9 pedagoger från fyra olika förskolor, som vidare analyserades hermeneutiskt. Studien visar på att pedagogerna lägger vikt vid det verbala språket och kroppsspråket för att kunna kommunicera med barn. Resultatet av undersökningen visar att pedagogerna gav motsägelsefulla svar och att åsikterna gick isär. Flera av pedagogerna berättade att barns språk påverkar deras förväntningar och att de ställer högre krav på barn med verbalt språk.

Språket är en del av människan och utan ett utvecklat språk kan vi inte kommunicera med omgivningen. Hos barn i förskoleåldern är utvecklingstempot högt och barnets mottaglighet och motivation till att lära lägger grunden för ytterligare lärande (Eriksen Hagtvet, 2004). Syftet med studien är att se hur pedagoger arbetar med barn i ålder 1-3 år för att stimulera deras språkutveckling. Vi utgick ifrån följande frågeställningar:Hur kommunicerar pedagoger med barn för att utveckla deras språkliga medvetenhet?Hur använder sig pedagoger av språket för att stimulera barns språkutveckling?Hur skapar pedagogerna en stimulerande språkmiljö?För att svar på dessa frågeställningar så gjorde vi observationer på pedagoger i förskolan.

Bakgrund: Ungdomsmottagningar i Sverige erbjuder st?d och v?rd till ungdomar inom omr?den som sexuell och reproduktiv h?lsa, psykisk h?lsa, relationer och livsstil. Trots att verksamheten ?r ?ppen f?r alla ungdomar utg?r unga m?n endast 10?12 procent av bes?ken, vilket m?jligtvis kan f?rklaras av sociala normer, stigma och ett historiskt fokus p? kvinnorelaterade fr?gor. Sjuksk?terskor och annan personal arbetar f?r att fr?mja j?mlik v?rd och h?lsa genom personcentrerad kommunikation, h?lsofr?mjande insatser och st?d till ungdomars delaktighet.

Studiens syfte var att undersöka pedagogers skilda uppfattningar av barn i behov av särskilt stöd och deltagandet i Marte Meo handledning. Studien är en kvalitativ studie med en fenomenografisk ansats som bygger på intervjuer med ett antal pedagoger i förskola och skola. De frågeställningar som låg till grund för studien var: Vilka skilda uppfattningar av barn i behov av särskilt stöd förekommer hos pedagoger efter deltagande i Marte Meo handledning? På vilka skilda sätt uppfattar nämnda pedagoger den erhållna handledningen i Marte Meo? Resultatet visar på kvalitativt skilda uppfattningar av studerade fenomen och företeelser. Det framgår att pedagogerna har erfarenheter av barn i behov av särskilt stöd och Marte Meo handledning.

En utmaning som pedagoger st?r inf?r i m?tet med barnens fria lek ber?r balansen mellan pedagogers delaktighet och fr?mjandet av barnens inflytande samt sj?lvst?ndighet. Mot bakgrund av detta syftar denna kvalitativa intervjustudie till att unders?ka en grupp fyraoch fem?riga f?rskolebarns uppfattningar kring pedagogers delaktighet i den fria leken. De fr?gest?llningar vi unders?ker ?r: vad ?r barnens uppfattningar kring pedagogers delaktighet i den fria leken? Vad ?r barnens uppfattningar kring pedagogers roll i den fria leken? Vad f?rmedlar barnen kring pedagogers agerande i den fria leken? Med avstamp i livsv?rldsfenomenologi som ansats unders?ker vi vad som ?r meningsfullt f?r barnen utifr?n deras livsv?rld och erfarenheter.

Syftet med vår uppsats är att lyfta fram och få en bild av pedagogers bemötande av barn som har olika former av koncentrationssvårigheter men som inte har en diagnos. Detta har vi gjort genom en jämförande studie mellan 10 pedagoger i förskolan respektive 13 pedagoger i skolan. Vi har använt oss av frågeformulär med öppna frågor, likt intervjufrågor. Undersökningen är kopplad till våra arbetsplatser, då vi hoppas att vår forskning kommer att fungera som ett utvecklingsarbete inom våra verksamheter. Sammanfattningsvis visar resultatet av undersökningen att det finns betydligt fler likheter än skillnader i sättet att bemöta barn med koncentrationssvårigheter på inom de olika verksamheterna som t.ex. att utgå ifrån varje barns förutsättningar och behov. Skillnaderna hittade vi i resultatet kring den fysiska och sociala miljön.

Syfte: Syftet med studien har varit att undersöka pedagogers uppfattningar av dokumentation i förskolan, för alla barn och specifikt för barn i behov av särskilt stöd. I studien har pedagogers uppfattningar undersökts avseende dokumentationsformer, dokumentationssammanhang, användningsområden för dokumentation, uppfattningar av dokumentationens betydelse samt dess relation till utveckling.Teori: Studiens teoretiska utgångspunkt har inspirerats av fenomenografi och därmed andra ordningens perspektiv via pedagogers berättelser om fenomenet dokumentation. Centralt i denna studie har varit att söka efter variationer, vilket står i centrum i en fenomenografisk ansats. Fenomenografi utgår från olika sätt att förstå, uppfatta och erfara olika fenomen.Metod: Studien har en kvalitativ ansats och den har genomförts i praktiknära forskning inom förskolan. Datainsamling har skett genom fokusgruppsintervjuer i fyra arbetslag, med en intervju i respektive arbetslag.

Tidigare forskning har visat att transpersoner, speciellt unga, a?r en va?ldigt utsatt och osynliggjord grupp i va?rt samha?lle med ho?ga siffror inom statistiken fo?r sja?lvskadebeteende och sja?lvmord. Forskning om transpersoner i relation till socialt arbete i Sverige a?r begra?nsad. Va?r studies syfte var att underso?ka hur kuratorer ta?nker kring och fo?rha?ller sig till unga transpersoner, med fra?gesta?llningarna vilken kunskap kuratorerna har info?r att bemo?ta unga transpersoner, om de har styrdokument/riktlinjer fo?r att bemo?ta dem, om inte anser de att det beho?vs, samt hur kuratorerna ser pa? vilken betydelse ko?nsidentitet har fo?r ungdomar.

Genom vårt examensarbete1 har vi för avsikt att belysa hur pedagogers talade språk kommer till uttryck i bemötandet av flickor och pojkar i förskolans pedagogiska verksamhet. Vi perspektiverar och problematiserar pedagogers språk i förskolan med stöd av två, så som vi ser dem, kontrasterande teoretiska tankefigurer ? den modernistiska essentialismen och det postmodernistiska feministiska poststrukturalismen ? i syfte att visa fram olika sätt att förstå pedagogers ageranden och förhållningssätt i sitt bemötande av barnen. Vår undersökning lyfter fram pedagogers språk som en stark maktbärande faktor för barns identitetsprocesser och att pedagogers kunskap om sitt förhållningssätt möjliggör en breddning av flickors och pojkars aktionsarenor/könsroller..

Sedan en tid tillbaka har en kommun i Stockholmsområdet infört motorisk screening för samtliga barn i förskoleklass. Syftet med föreliggande studie var att undersöka tio pedagogers uppfattningar och upplevelser av denna screening. Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv genomfördes kvalitativa intervjuer som sedan analyserades. Resultatet visar att pedagoger upplever motorisk screening som meningsfull samt att de ser ett starkt samband mellan barns motoriska färdigheter och deras skolprestationer. Det framkommer även tydligt att pedagogerna i föreliggande studie delar kommunens strävan att det är betydelsefullt att tidigt upptäcka barn med motoriska svårigheter och erbjuda dem rätt stöd och åtgärder.

Bakgrund:Vi har valt att skriva om leken på förskolor eftersom vi anser den är viktig. En del barn har svårt att komma in i leken, vissa barn är väldigt dominanta, en del barn är budbärare åt de andra barnen i leken och några barn är tystlåtna, utåtagerande och inåtvända. Många barn har svårigheter att förstå de sociala koderna och behöver utveckla förmågan att samspela i leken. Vi är intresserade av vilka uppfattningar pedagogerna har för att främja dessa barn och för att inkludera dem i leken. Syfte:Vårt syfte med denna studie är att få en fördjupad förståelse av hur pedagogerna uppfattar barn med leksvårigheter.

Det här arbetet är en studie av pedagogers tal om sin roll i leken. I litteraturdelen följer teorier och definitioner kring leken. Undersökningen bygger på intervjuer och frågeformulär med pedagoger i förskolan. Vi kom fram till att pedagogerna talade om leken på ett positivt sätt och var medvetna om lekens betydelse för barnen. Pedagogerna deltog i leken när de blev inbjudna av barnen.

Mitt syfte är att utveckla en förståelse för hur pedagoger i en specialförskola arbetar samt tänker kring hörselskadade och döva barns språkutveckling. Min huvudfrågeställning är: Hur arbetar pedagogerna i en specialförskola för att utveckla hörselskadade barns och CI-barns språk, nämligen teckenspråket och det talade respektive skrivna svenska språket? De metoder som jag använt mig av är kvalitativa intervjuer med fem pedagoger samt observation av dessa pedagogers arbete före och efter intervjuerna. Slutsatsen av mina frågeställningar är att pedagogerna mest använder sig av det talade svenska språket i verksamheten med barnen. Teckenspråket använder man vid specifika tillfällen då barnen tillbringar tid med döv personal.

AbstraktSyftet med studien var att undersöka hur föräldrars och pedagogers upplevelser och erfarenheter av TAKK-metoden påverkade språkutvecklingen hos barn med språkstörning.  Frågeställningarna var:- Vilka upplevelser/erfarenheter fanns bland föräldrar och pedagoger?- Vilken betydelse hade kommunikationsmetoden för språkutvecklingen?- Vad bidrog till goda resultat?- Hur stämde våra resultat med tidigare forskning? Vi valde att arbeta med en enkätundersökning som vi kompletterade med intervjuer. (Enkätsvaren presenterades i stapeldiagram.) Resultaten visade att både föräldrar och pedagoger var positiva till metoden. De ansåg att den var bra för barnens språkutveckling och underlättade kommunikationen. Undersökningsgrupperna ansåg att man inte använde sig av TAKK i alla situationer.