Traumatiska sårskador är vanligt förekommande hos hästar och kunskapen om sårläkningens mekanismer har blivit mycket större under de senaste 15 åren. Vad gäller bandagematerial så säljs det nuförtiden många olika bioaktiva kompresser som syftar till att underlätta läkningsförloppet men tyvärr finns inte mycket forskning avseende hur väl dessa kompresser fungerar på sårskador på hästars extremiteter. I denna studie jämfördes fyra stycken bioaktiva kompresser: kalciumalginat, manukahonung, polyhexametylen biguandin (PHMB) och Sorbact. Totalt behandlades 15 traumatiskt uppkomna sår i fältmiljö. Samarbetande distriktsveterinärer inledde behandlingen av sårskadan med en bioaktiv kompress enligt ett randomiserat protokoll.

En webbaserad enkät kring behandling av klinisk mastit hos mjölkkor skickades till 741 svenska veterinärer som enligt Jordbruksverket rapporterat att man under 2012 behandlat fall av mastit. Studien gjordes med syftet att ta reda på hur klinisk mastit behandlas i Sverige 2013. Antalet svarande som inkluderades i studien var 267. Det innebar en svarsfrekvens på 36 %. Enkäten bestod delvis av allmänna frågor kring behandling samt tre fallfrågor.

Juverinflammation (mastit), oftast orsakad av en juverinfektion, är en betydelsefull sjukdom hos får och den vanligaste utslagsorsaken hos svenska tackor registrerade i Fåravelförbundets avelsregister. För att kunna förebygga juverinfektion är det viktigt att ha kunskap om riskfaktorer för juverinfektion. Det finns dock få studier som undersökt detta och mer kunskap om riskfaktorer för juverinfektion behövs. Syftet med denna studie var att försöka undersöka möjliga riskfaktorer för juverinfektion hos svenska tackor med kliniskt friska juver. Vidare var syftet, att med hjälp av en utskickad enkät, undersöka svenska fårägares kunskaper om och attityd till mastit som sjukdom. Mjölkprover från 753 tackor i 22 svenska kött- och pälsproducerande fårbesättningar togs vid lamning och/eller avvänjning mellan juni 2013 och augusti 2014. Ett protokoll för juverundersökning och tackdata fylldes i för samtliga provtagna tackor.

BakgrundArtros, som är en degenerativ ledsjukdom, är en av de vanligaste sjukdomarna i Sverige. Sjukdomen är vanligare hos äldre än hos yngre och det är fler kvinnor än män som utvecklar artros. Normalt sker en nybildning av brosk kontinuerligt i alla kroppens leder, men vid artros bryts brosket ner utan att någon nybildning sker. Artros kan förekomma i alla kroppens leder, men det är framför allt knä, höft och fingerleder som drabbas.Smärta är oftast det första symtomet på sjukdomen. Smärtan behandlas i första hand med paracetamol eller non steroid inflammatory drugs (NSAID).

Syftet med denna litteraturstudie är att ge en överblick i hur epiduralanestesi utförs och vilka risker och fördelar som tekniken medför. Epiduralanestesi är en typ av lokalanestesi och central nervblockad. Anestesimedlet injiceras extraduralt, det vill säga i epiduralrummet utanför den hårda hjärnhinnan (dura mater) vilken omger ryggmärgen. Användning av lokalanestetika vid ryggmärgens slut resulterar i förlust av viljestyrda rörelser och i upphörd känsel i områden innerverade av de påverkade känsel- och motorneuronen. Epidural administration av morfin ger långvarig (6-24h), effektiv analgesi som ej associeras med känsel-, sympatisk- eller motorblockad. Epiduralanestesi används framförallt för tre typer av patienter och situationer: Häst och ko (vid vaginal prolaps och kejsarsnitt), känsliga smådjur (nedsatta patienter som riskerar att inte överleva generell anestesin och vid kejsarsnitt) och postoperativ smärtlindring (patienter i behov av långvarig smärtlindring efter kirurgiska ingrepp i bakben, bäcken och kaudala delar av buken). Inom smådjurspraktiken läggs epiduralanestesi oftast i foramen lumbosacale (mellan L7 och S1) Området lokaliseras genom att fram höftbenskammarnas (crista iliaca) högsta punkt.

Arkeologiska fynd har visat tecken på att hästen levde vid människans sida redan för mer än 5 000 år sedan. De utmaningar som tidigare förfäder tvingats hantera har i mångt och mycket dagens hästar fått hjälp av oss människor att undvika. Trots detta är inte dagens hästar framselekterade för att reagera annorlunda på omgivingen, utan använder sig av samma samma sätt att hantera sin tillvaro som deras förfäder tvingats att göra för sin överlevnad. Hästhållningen i Sverige regleras i många avseenden enligt de lagar och förordningar som finns, både i fråga om hur den fysiska miljön ska se ut och vilka krav som ställs på hästens dagliga hantering. Jordbruksverket har tagit fram uppgifter som visar att nästan 90 % av svenska hästhållare tillgodoser hästarnas behov av social kontakt genom att de får gå i hage tillsammans med andra hästar och att 80 % har stall med boxar. Att inhysa tidigare stäpplevande djur på begränsade ytor kan antas medför en hel del risker.

Det här arbetet är en litteraturstudie som behandlar alternativa sätt till kirurgisk kastrering av smågrisar. Obedövad kastrering av våra smågrisar är i längden inte en hantering som är acceptabel ur djurvälfärdssynpunkt. Problemet är att hangrisen utvecklar två könshormonsliknande substanser, androstenon och skatol som binds in i fettvävnaden och ger ett lukt och smakfel på köttet som kallas för ornelukt. Det är därför grisen kastreras. Den metod som används idag är en obedövad kastration.Vi har beaktat de alternativa metoderna och kartlagt vilka som kan fungera praktiskt och även studerat dem ur en etisk synvinkel.