Enkätundersökning bland svenska veterinärer angående behandling av klinisk mastit hos mjölkkor
En webbaserad enkät kring behandling av klinisk mastit hos mjölkkor skickades till 741 svenska veterinärer som enligt Jordbruksverket rapporterat att man under 2012 behandlat fall av mastit. Studien gjordes med syftet att ta reda på hur klinisk mastit behandlas i Sverige 2013. Antalet svarande som inkluderades i studien var 267. Det innebar en svarsfrekvens på 36 %. Enkäten bestod delvis av allmänna frågor kring behandling samt tre fallfrågor. Fall A var av karaktären måttlig exacerbativ klinisk mastit, fall B var en akut höggradig klinisk mastit och fall C en akut måttlig klinisk mastit.
Vid antibiotikabehandling av klinisk mastit var enbart allmänbehandling det vanligaste administrationssättet. För allmänbehandling angav veterinärerna oftast penicillin som antibiotikasubstans. Andelen veterinärer som angav att man skulle inleda allmänbehandling med antibiotika direkt vid besöket var 27 %, 71 % och 46 % i fall A, B respektive C. Andelen som angav att man satte in kombinerad allmän- och lokal antibiotikabehandling direkt vid besöket var 9 %, 16 % och 19 % i fall A, B respektive C. Endast ett fåtal veterinärer angav att man skulle behandla enbart med lokalbehandling i fallen. Andelen som angav att man skulle avvakta den bakteriologiska odlingen innan beslut om antibiotikabehandling var 56 %, 10 % och 34 % i fall A, B respektive C. Endast i fall A och B angav veterinärer (7 % respektive 2 %) att man bedömde att fallet inte krävde behandling med antibiotika. Vid konstaterad växt av E. coli valde merparten att inte behandla med antibiotika i samtliga tre fall (>90 %). Vid växt av S. aureus var andelen veterinärer som angav att man hade behandlat med antibiotika 48 %, 96 % och 83 % i fall A, B respektive C. I fall A (exacerbativ mastit) valde alltså 52 % att inte inleda behandling med antibiotika. Av de veterinärer som angav att de inledde någon form av antibiotikabehandling uppgav 48 %, 44 och 51 % allmänbehandling i fall A, B respektive C. Andelen som uppgav allmän- samt lokalbehandling var 50 %, 56 % och 47 % i fall A, B respektive C. Vid växt av streptokocker var andelen veterinärer som angav att man hade behandlat med antibiotika 78 %, 100 % och 91 % i fall A, B respektive C. Av dessa uppgav 62 %, 65 % och 67 % allmänbehandling i fall A, B respektive C. Allmän- samt lokalbehandling angavs av 52 %, 31 %, och 27 % i fall A, B respektive C. Det var 8 %, 4 % och 6 % i fall A, B respektive C som uppgav enbart lokalbehandling med antibiotika. Andelen veterinärer som angav att man inte hade behandlat med antibiotika var 22 % och 9 % i fall A respektive C medan ingen veterinär valde detta alternativ i fall B. Behandling med antibiotika kombineras till stor del med antiinflammatorisk behandling med NSAID även om det förekom signifikanta skillnader i hur ofta olika kategorier av veterinärer gjorde detta. Behandlingen kompletteras ofta med rekommendation till djurägaren om behandling med täta urmjölkningar. Veterinärerna i enkäten angav nästan uteslutande att man hade använt sig av bakteriologisk diagnostik vid de tre fallen. Veterinärerna i studien föreföll till stor del behandla klinisk mastit i enlighet med de rekommendationer som finns tillgängliga. Nästan 80 procent av veterinärerna angav gällande ?Riktlinjer för användning av antibiotika till produktionsdjur? från Sveriges Veterinärmedicinska Sällskap som en viktig kunskapskanal.