SammanfattningSyftet med denna uppsats är att beskriva samt reflektera över hur gällande rätt har utvecklats genom rättspraxis när det gäller regleringen avseende ansvar vid medverkan till brott. Ytterligare ett syfte är att försöka tydliggöra var, och om, några juridiskt relevanta gränser mellan gärningsmän, medgärningsmän och medhjälpare kan utläsas ur praxis.För att genomföra uppsatsen har lag, förarbeten, rättsfall och doktrin studerats.De slutsatser som kan dras av praxis när det gäller gränsdragningarna är att det krävs relativt lite av en person för att han ska kunna dömas som medverkande till brott. Som utgångspunkt nämn "Rockfallet" där en man döms för medhjälp till Misshandel då han hållit en bekants rock medan han misshandlar och rånar en fotgängare och där jämförelse med den straffria gärningen att med gillande min stå och se på ett slagsmål görs.I uppsatsen presenteras även flera andra rättsfall som illustrerar gränsdragningen mellan det straffbara och det straffria området.När det gäller gränsdragningen mellan en gärningsman, en medgärningsman och till viss del även en medhjälpare konstateras att praxis till viss del visar på en ojämn rättstillämpning som i några fall kan beskrivas som rättsosäker. Detta medför att några säkra slutsatser inte kan dras av materialet. Den konturen som dock kan utläsas är att ett gemensamt handlande, föregått av ett samråd, blir straffbart såsom medgärningsmannaskap. När omständigheterna medför att det brister i det gemensamma handlandet eller i samrådet blir utgången i målet i vissa fall svår att förutse.Ytterligare en aspekt är att den bristande förutsebarheten till viss del kan bero på att området endast är praxisreglerat, uttryckligt lagstöd saknas i många fall.För att komma till rätta med den bristande förutsebarheten och rättsosäkerheten är ett förslag till lösning att lagstiftaren i lag reglerar de fall där straffbarhet kan inträda trots att rekvisiten i det aktuella straffstadgandet inte uppfyllts..

I den kriminalpolitiska debatten hänvisas det inte sällan till det allmänna rättsmedvetandet. Vadallmänheten anges ha för uppfattning om lag och rätt i allmänhet och straffnivåer i synnerhet, harbl.a. legitimerat ett flertal straffskärpningar de senaste decennierna. Av denna anledning är detrelevant att undersöka vad allmänheten faktiskt har för uppfattning i rättsliga frågor.Med anledning av utfallen i det s.k. Stureby-målet och det s.k.

SammanfattningSyftet med denna uppsats är att beskriva samt reflektera över hur gällande rätt har utvecklats genom rättspraxis när det gäller regleringen avseende ansvar vid medverkan till brott. Ytterligare ett syfte är att försöka tydliggöra var, och om, några juridiskt relevanta gränser mellan gärningsmän, medgärningsmän och medhjälpare kan utläsas ur praxis.För att genomföra uppsatsen har lag, förarbeten, rättsfall och doktrin studerats.De slutsatser som kan dras av praxis när det gäller gränsdragningarna är att det krävs relativt lite av en person för att han ska kunna dömas som medverkande till brott. Som utgångspunkt nämn "Rockfallet" där en man döms för medhjälp till Misshandel då han hållit en bekants rock medan han misshandlar och rånar en fotgängare och där jämförelse med den straffria gärningen att med gillande min stå och se på ett slagsmål görs.I uppsatsen presenteras även flera andra rättsfall som illustrerar gränsdragningen mellan det straffbara och det straffria området.När det gäller gränsdragningen mellan en gärningsman, en medgärningsman och till viss del även en medhjälpare konstateras att praxis till viss del visar på en ojämn rättstillämpning som i några fall kan beskrivas som rättsosäker. Detta medför att några säkra slutsatser inte kan dras av materialet. Den konturen som dock kan utläsas är att ett gemensamt handlande, föregått av ett samråd, blir straffbart såsom medgärningsmannaskap. När omständigheterna medför att det brister i det gemensamma handlandet eller i samrådet blir utgången i målet i vissa fall svår att förutse.Ytterligare en aspekt är att den bristande förutsebarheten till viss del kan bero på att området endast är praxisreglerat, uttryckligt lagstöd saknas i många fall.För att komma till rätta med den bristande förutsebarheten och rättsosäkerheten är ett förslag till lösning att lagstiftaren i lag reglerar de fall där straffbarhet kan inträda trots att rekvisiten i det aktuella straffstadgandet inte uppfyllts..

Våldsbrottslighetens utveckling är ständigt omdebatterad. Olika sätt att mäta utvecklingen på ger olika bilder av det som undersöks då olika metoder antas fånga upp olika delar av brottsligheten. Våld är dessutom ett begrepp som definierats olika genom historien och i olika kontexter. Detta sammantaget gör att det finns all anledning att ständigt ompröva och på olika sätt mäta våldsbrottsligheten och dess utveckling. Syftet med föreliggande studie var att presentera akutvårdsdata som en tänkbar indikator på våldsbrottslighetens struktur, omfattning och utveckling.

AbstractTitelEN STUDIE I MÄNNISKORS UPPFATTNINGAR OM BROTTFörfattare Gunes SuberogluKurs Examensarbete (master) i medie- och kommunikationsvetenskapTermin Vårtermin 2013Handledare Marie GrusellSidantal, ord 80, 35113Syfte Syftet är att undersöka människors uppfattningar om brott i två stadsdelar. Ett ytterligare syfte är att redogöra för om människor själva föreställer sig att brottsrapporteringar har någon betydelse för dessa.Metod Kvalitativa, semistrukturerade respondentintervjuer.Material Respondentintervjuer med tretton personer, varav sju personer som bor i stadsdelen Centrum och sex personer som bor i stadsdelen Örgryte.HuvudresultatDe huvudsakliga resultaten visar att respondenterna uppfattar ödsliga samt platser där ett stort antal människor befinner sig i som osäkra. Respondenterna uppfattar det även som att förorter är mer osäkra. Respondenterna har en bild av att yngre män är mer benägna att begå våldsbrott än andra grupper i samhället. Det empiriska materialet visar att respondenterna i både stadsdelarna uppger att de inte har läst om eller tittat på någon brottsrapportering som har skett i just det området de bor i.

Syftet var att undersöka hur unga kvinnors brottslighet framställs i dagspress ur ettgenusperspektiv. Materialet bestod av artiklar från tidningarna Aftonbladet, Expressen,Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, publicerade under åren 1990-2009. Någonavgränsning till en viss brottstyp gjordes inte, för att också se om och hur det skiljer sig iframställningen av den unga kvinnan beroende på brottstyp. Frågeställningarna var;1. Hur stor del av dagspressens skildringar av ungdomsbrottslighet handlar om ungakvinnors brottslighet?2.

Våld mellan obekanta, det så kallade gatuvåldet, är kraftigt dominerat av män, både som offer och förövare. Denna studie undersöker sambandet mellan föreställningar om våld, manlighet och moral genom att analysera hur män som dömts för Misshandel pratar om sitt våld i polisförhör och rättegångar. När gärningsmännen ska förklara sig använder de sig av kollektivt delade antaganden om legitimt och illegitimt ifråga om våld och vad det innebär att vara man. Uppsatsens genusteoritiska utgångspunkt är att genus, i det här fallet manlighet, är beläget i gränslandet mellan aktör och struktur. Denna förståelse för hur genus skapas lämpar sig väl för att ur ett etnometodologiskt och diskursanalytiskt perspektiv analysera gärningsmännens tal om våld som en handling i sig samt dess kontextuella förutsättningarEnligt tidigare forskning framgår det att våld ses som i grunden fel, men kan samtidigt användas för att visa prov på både manlighet och moral.

Den här studien skrivs med bakgrund av den diskussion som förs i medierna och runtom i samhället angående det grova gatuvåldet. Trots att majoriteten av alla anmälda Misshandelsbrott begås mot män så är denna kategori av offer relativt osynliga i brottsofferforskningen. Studiens syfte är därför att belysa hur ett antal män har påverkats av att de blivit misshandlade och att vidare visa vilka konsekvenser detta har fått för dem. Materialet i studien bygger på kvalitativa intervjuer med sex unga män som respondenter. Dessa har som gemensam erfarenhet att de blivit misshandlade en eller flera gånger de senaste åren.

Statens institutionsstyrelse (SiS) är en statlig myndighet med uppdrag att bedriva individuellt anpassad tvångsvård för ungdomar med svår social problematik, missbruk och kriminalitet. Under senare år har SiS tagit emot ett växande antal placeringar av ensamkommande ungdomar. Denna utvärdering syftar till att utvärdera och kartlägga omhändertagandet av ensamkommande ungdomar vid SiS ungdomshem Bärby. En syntes av två processutvärderingsmodeller används för att nå en fördjupad kunskap om verksamhetens omhändertagande. Utvärderingsmaterialet omfattar fyra huvudsakliga empiriska källor: SiS eget klient- och institutionsadministrativa system (KIA), en webbenkät rörande personalens erfarenheter, en intervjustudie med femton medarbetare samt observationer genomförda på avdelning och skola.Utvärderingens resultat tyder på att det har skett en fördubbling av placeringar av ensamkommande ungdomar under en fyraårsperiod.

Historiskt sett har målsägandens samtycke sannolikt i alla tider haft någon, om än varierande, betydelse för gärningsmannens straffansvar men frågan har i modern tid sällan prövats i rättstillämpningen. Mot bakgrund av framförallt NJA 1993 s. 553 tycks emellertid invändningen om samtycke ha blivit allt vanligare från försvarsadvokater vid Misshandelsbrotten. Uppsatsens syfte är mot denna bakgrund att belysa den straffrättsliga ansvarsfrihetsgrunden samtycke i 24 kap. 7 § BrB och dess betydelse vid framförallt Misshandelsbrotten i 3 kap.

I denna studie har fokus legat på mäns handlingar inom sporten fotboll. Definitionen på begreppet handling har i undersökningen syftat enbart till fysiska handlingar som vid för grov användning skulle kunna leda till brott, t.ex. Misshandel. Centralt i undersökningen har varit att ta reda på hur intervjudeltagarna beskriver var gränsen mellan aggressivitet och våld går, samt se varför spelare handlar på ett visst sätt i match- och träningssituationer. Frågeställningarna studien utgått ifrån är:Varför handlar manliga spelare på ett visst sätt i match- och träningssituationer?Hur definierar de skillnaden på att vara aggressiv och att vara våldsam?Undersökningen utgår från ett socialkontruktionistiskt perspektiv, där genusteori står i fokus.

Garantläran har en central betydelse för bestämmande av straffansvar vid underlåtenhetsbrott. Speciellt eftersom det inte finns någon ?civilkuragelag? i Sverige, som hade kunnat fånga upp de underlåtenhetsbrott som annars fallit utanför BrB:s straffstadganden. Det är en lära som trots att den synes vara accepterad i doktrinen och förarbeten är outvecklad och dess innebörd är inte klarlagd i praxis.  Det råder osäkerhet om såväl hur långt garantläran sträcker sig, som hur den ska tillämpas i praktiken ? vilket särskilt gäller förhållanden mellan närstående personer. Vart gränsen för straffansvaret i dessa relationer går är oklart, doktrinen är splittrad och väldigt lite praxis finns att tillgå.        Vad gäller närstående relationer i Sverige är det bara rättsliga relationer såsom förälder ? omyndigt barn, som klart konstituerar ansvar för underlåtenhet att agera.

SAMMANFATTNINGUppsatsen har behandlat asylrätten, och har fokuserat på förföljelse på grund av kön och sexuell läggning, såsom grund för beviljande av flyktingstatus. Uppsatsens syfte har varit att fastställa gällande svensk asylrätt och sedan analysera hur könsrelaterad förföljelse och flyktingskap bedöms av Migrationsöverdomstolen.Flyktingstatus erhålls av denne som uppfyller vissa angivna rekvisit. Enligt Förenta Nationernas flyktingkonvention är en flykting en person som inte kan eller inte vill använda det skydd för liv och frihet som staten måste medge medborgare och övriga invånare. Asylgrunden förföljelse på grund av kön och sexuell läggning, återfinns i flyktingbestämmelsen, utlänningslagen (SFS 2005:716) 4:1 §. Könstillhörighet och sexuell läggning är en del av tillhörighet till en viss samhällsgrupp, vilket innebär att dessa typer av förföljelse utgör asylskäl.

Detta examensarbete belyser trygghetsdiskussionen inom den fysiska planeringen och ger förslag på förbättringar av den fysiska miljön på otrygga platser, med fokus på gång- och cykelstråk. Idag är trygghet och säkerhet en viktig faktor för trivsel, oavsett om man bor i staden eller på landsbygden. Själva rädslan för att bli utsatt för brott är i sig ett problem. För många människor begränsar rädslan påtagligt vardagens möjligheter att använda stadens miljöer. Rädslan för att drabbas av våld eller annan brottslighet gör att många människor håller sig borta från offentliga platser och allmänna kommunikationer, speciellt efter det har blivit mörkt.

Detta examensarbete belyser trygghetsdiskussionen inom den fysiska planeringen och ger förslag på förbättringar av den fysiska miljön på otrygga platser, med fokus på gång- och cykelstråk. Idag är trygghet och säkerhet en viktig faktor för trivsel, oavsett om man bor i staden eller på landsbygden. Själva rädslan för att bli utsatt för brott är i sig ett problem. För många människor begränsar rädslan påtagligt vardagens möjligheter att använda stadens miljöer. Rädslan för att drabbas av våld eller annan brottslighet gör att många människor håller sig borta från offentliga platser och allmänna kommunikationer, speciellt efter det har blivit mörkt. Rädslan är beroende av olika sociala relationer som finns mellan olika grupper i samhället. Den föreställda rädslan är bl.