Att ta emot och möta ensamkommande ungdomar på låst institution
? En utvärdering av SiS ungdomshem Bärby
Statens institutionsstyrelse (SiS) är en statlig myndighet med uppdrag att bedriva individuellt anpassad tvångsvård för ungdomar med svår social problematik, missbruk och kriminalitet. Under senare år har SiS tagit emot ett växande antal placeringar av ensamkommande ungdomar. Denna utvärdering syftar till att utvärdera och kartlägga omhändertagandet av ensamkommande ungdomar vid SiS ungdomshem Bärby. En syntes av två processutvärderingsmodeller används för att nå en fördjupad kunskap om verksamhetens omhändertagande. Utvärderingsmaterialet omfattar fyra huvudsakliga empiriska källor: SiS eget klient- och institutionsadministrativa system (KIA), en webbenkät rörande personalens erfarenheter, en intervjustudie med femton medarbetare samt observationer genomförda på avdelning och skola.Utvärderingens resultat tyder på att det har skett en fördubbling av placeringar av ensamkommande ungdomar under en fyraårsperiod. Under 2010 placerades fjorton ungdomar och under det första kvartalet år 2014 placerads sju ungdomar på Bärby ungdomshem. Totalt har 60 ärenden aktualiserats under undersökningsperioden. Utvärderingens resultat visar att 44 procent av placeringarna har en längd på under en månad, 28 procent har placerats tre till sex månader. Och 18 procent av de ensamkommande är placerade inom verksamheten över ett år. Den vanligaste orsaken som socialtjänsten anger för att placera en ensamkommande ungdom är hot om våld, våld och misshandel. I 43 procent av ärendena finns en psykiatrisk problematik dokumenterad, och i 72 procent av fallen hävdas det att det föreligger en rymningsrisk. Av utvärderingens intervjustudie och enkät framgår att de yrkesverksamma erfar en rad praktiska och etiska dilemman i arbetet med de ensamkommande ungdomarna. Bland personalen finns en upplevelse av att de ensamkommande ungdomarna placeras på vagare grunder än ungdomar uppvuxna i Sverige, och att utredningsplatser används som akutlösningar för placeringar av ungdomar när socialtjänsten inte hittar andra alternativ. Till medarbetarnas dilemman räknas även svårigheten att ge adekvat vård när ett gemensamt språk saknas. Utredningsförfarande och mätinstrument har en eurocentrisk utformning som inte är anpassad för gruppen och kan medföra snedvridna resultat för de ensamkommande ungdomarna. Utvärderingens resultat visar även att gruppen ensamkommande ungdomar är en heterogen grupp med skilda erfarenheter och behov. Dock säger resultaten att gruppen har ett gemensamt behov av ett särskilt bemötande. Ett särskilt bemötande bör kännetecknas av ungdomarna bereds en större möjlighet att kommunicera på sitt eget språk. Dessutom tillgång till stabiliserande samtal och traumabearbetning samt möjlighet till fler undervisningstimmar i skolan.Rapporten synliggör att det inom verksamheten finns ett behov av mer kunskap och fortbildning kring trauma bearbetning, asylprocessen och copingstrategier bland ensamkommande ungdomar. Sammanfattningsvis visar utvärderingen att SiS funktion som uppsamlingsplats för särskilt vårdkrävande ensamkommande ungdomar ytterligare behöver utvärderas och kartläggas.