I dagens samhälle finns det ett stort antal elever som har språksvårigheter i matematikämnet, vilket påverkar elevernas prestationer vid lösningar av matematiska textuppgifter. Denna fallstudie syftar till att undersöka pedagogers och elevers perspektiv när det gäller språksvårigheter inom matematiska textuppgifter. Vi belyser även hur pedagogerna tar hänsyn till elever som har språksvårigheter och hur de agerar för att hjälpa och stötta dem i textuppgifter. Vi blev intresserade av att lyfta fram elevers affektiva och kognitiva hantering av matematiska textuppgifter eftersom vi har personliga erfarenheter om detta sedan tidigare. Fallstudien är uppbyggd kring kvalitativa intervjuer och observationer.

SammanfattningSyftet med detta arbete är att undersöka hur lärare i år 1 och 2 definierar, använder och introducerar det matematiska språket. Detta bland annat för att förstå vilken roll det matematiska språket spelar för matematikförståelse då det sägs att svenska elevers matematikkunskaper är sämre jämfört med andra länder. Efter analysen av de kvalitativa intervjuerna med de fyra lärarna har vi, efter att ha inspirerats av fenomenografin, jämfört vår analys med vad forskningen anser om ämnet. Vi har utgått från socialkonstruktivismen och därför är kommunikation av olika slag en röd tråd genom vårt arbete. Med kommunikation menar vi här, kommunikation mellan människor, med läroböcker samt kommunikationen med konkretiseringsmaterial.

Syftet med studien var att undersöka pedagogers uppfattning och erfarenhet av hur det matematiska språket inverkar på elevers möjlighet till ökad begreppsförståelse. Studien ger en översikt över tidigare forskning om det matematiska språkets inverkan på begreppsförståelsen. Med hjälp av enkätundersökning och intervjuer ville jag ta reda på hur pedagoger arbetar för att utveckla det matematiska språket och därmed stärka elevernas begreppsförståelse, men också vilka möjligheter eller hinder som pedagoger möter i detta arbete. Jag ville också ta reda på vilka grundläggande förutsättningar som är betydelsefulla för att möjliggöra ett arbetssätt där man medvetet arbetar med det matematiska språket som medel att nå ökad begreppsförståelse, samt vilken betydelse ett sådant arbetssätt har för elever i matematiksvårigheter. Sammanfattningsvis visar resultaten av mina undersökningar på samstämmighet hos pedagogerna att om pedagogen i matematikundervisningen arbetar medvetet med det matematiska språket och eleven får arbeta språkligt aktivt i samspel med pedagog/kamrater finns förutsättningar för att elevens matematiska begreppsförståelse utvecklas. Faktorer av betydelse är att eleven får arbeta i en liten flexibel grupp i en ändamålsenlig lokal med god tillgång till konkret och laborativt material där arbetssättet är verklighetsbaserat och under ledning av en kompetent pedagog/specialpedagog. Vidare framkom att dessa förutsättningar har särskilt stor betydelse för elever i matematiksvårigheter..

Syftet med studien var att undersöka om grundskoleelever lättare löser matematiska problem i grupp än de gör enskilt. Undersökningen genomfördes i en årskurs 8 med 19 elever, varav 10 flickor och 9 pojkar. Som undersökningsmetod användes enkäter. Hela undersökningen genomfördes under en tidsperiod på sex veckor. De första tre veckorna löste eleverna matematiska problem enskilt och sedan svarade de på en enkät, för att se hur eleverna upplevde arbetssättet.

Flickor och pojkar har olika förutsättningar i matematikundervisningen. Vi behandlar flickor och pojkar olika bara för att de är flickor och pojkar. Forskningen visar att vid problemlösning finns det skillnader gällande hur flickor och pojkar går tillväga för att lösa problem. Syftet är att undersöka dessa skillnader och varför de finns. Utvalda elever har fått matematiska problem som de ska lösa.

Syftet med studien är att fördjupa kunskaperna om vilka matematiska aktiviteter ochuttrycksformer pedagogerna i förskolan använder sig av i planerade matematikaktiviteter.Utgångspunkt för undersökningen var uttrycksformerna som finns beskrivna i förskolansläroplan samt sex historiskt och kulturellt grundade matematiska aktiviteter.Syftet konkretiseras i följande frågeställningar:? Vilka matematiska aktiviteter och vilka uttrycksformer uppmuntras och stöds avpedagogerna i planerade matematikaktiviteter?? Vilka likheter och skillnader finns beroende på barnens ålder?För att få svar på dessa frågor genomfördes strukturerade observationer av planeradematematikaktiviteter på tre olika förskoleavdelningar. Barnens åldrar var 1-5 år och varjeavdelning observerades vid ett tillfälle under 45 minuter. Tekniker som användes vidgenomförandet av observationerna var papper, penna, kamera och videokamera.Studiens resultat visar att samtal och rörelse är de vanligast förekommande uttrycksformerna iplanerade matematikaktiviteter. Ingen pedagog använde sig av uttrycksformerna lek/drama ellerdans.

Studien undersöker hur matematiska begrepp etableras i diskursen i klassrummet och hur lärare planerar för, iscensätter och bearbetar matematiska begrepp. Studiens syfte är att studera hur lärare hanterar matematiska begrepp i undervisningen ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Utifrån studiens ansats väljs två kvalitativa datainsamlingsmetoder. Till detta infogas Selander & Kress (2010) formellt inramad lärsekvens och Hallidays (2004) tre metafunktioner och en ny metafunktion, den institutionell funktion (Boistrup- Björklund, 2010). Studien visar att procedurkunskap har en stor plats i undervisningen. Lärarna hanterar begrepp i förbifarten och funderar inte på vilken roll de språkliga uttrycken har.

Internationell forskning visar att svenska elever presterar sämre i matematik i jämförelse med genomsnittet av elever i andra länder, där en förklaring tycks vara att eleverna inte har en full förståelse för begreppet lika med vid ekvationslösning. En annan förklaringsmodell kan vara att elevers resonemang tenderar att vara imitativa istället för baserade på matematisk grund. Kreativa resonemang däremot, som behövs för att skapa duktiga problemlösare, kräver att eleven verkligen använder den matematiska grunden. Denna studie undersöker elevers matematiska resonemang vid lösning av problem baserade på begreppet lika med. Elever i årskurs 2 har genom kvalitativ metod studerats med hjälp av videoobservationer när de enskilt i en laborationsliknande situation löst problemuppgifter om lika med.

Ett av förskolans vanligaste material är byggklossar i trä. I denna studie undersökte vi hur barnen i den fria byggleken gick tillväga då de löste uppkomna problem, samt vilka matematiska aspekter de erfor i leken med klossarna. Barnens lek observerades med hjälp av videokamera, och det resultat som erhölls härur kopplas i studien till teorier kring matematik och barns lärande. De slutsatser som drogs då observationsmaterialet analyserades är att förskolebarn i byggleken får rika tillfällen att erfara olika matematiska områden. Dessutom möter barnen för dem relevanta problem, vilka de behandlar, och i vissa fall löser, på skilda sätt.

Syftet i vår aktionsforskningsstudie är att skapa ett arbetssätt med förutsättningar för elever, att i ett cooperativt lärande utveckla sitt matematiska språk. Detta gjorde vi genom att skapa en problemlösningsuppgift i matematik som gav förutsättningar för att använda matematiska begrepp genom kommunikation. Aktionen genomfördes i en årskurs fyra med tolv elever indelade i tre grupper med fyra deltagare i varje. Tidigare forskning belyser språket i matematik och hur viktigt det är för läraren att använda rätt språk med rätt begrepp för att ge eleverna möjlighet att utveckla sina matematiska kunskaper. Den visar även att ett cooperativt lärande är positivt för eleverna då de lär av varandra genom kommunikation.

Vi som har skrivit arbetet har haft olika erfarenheter kring läsning av matematiska textuppgifter. Intresset växte, då vi blev intresserade kring varför det kan vara svårt att läsa en matematisk text. Syftet med studien är att undersöka hur elevers läsförståelse binds samman med läsning av matematiska textuppgifter samt se vilka inre och yttre faktorer som påverkar förståelsen. Kvalitativa intervjuer tillsammans med en kombination av fallstudier och observationer ligger till grund för metoden som använts i studien. I undersökningen deltog 63 elever och fyra lärare.

Detta examensarbete är en studie om barns matematiska begreppsbildning vid måltiden i förskolan. Syftet med vår studie var att ta reda på hur förskollärare uppmärksammar matematiken vid dessa tillfällen för att utmana barnens intresse för och lärande i matematik. Vilka matematiska begrepp som förekommer i dessa situationer och hur de lyfts fram av förskollärarna. Fokus låg även på vilka hinder förskollärarna anser att de kan förekomma i mötet med matematiken i vardagen och vilka möjligheter det finns att se måltiden som ett tillfälle att använda matematik för att stödja barns begreppsbildning.I urvalet deltog fyra förskollärare från två förskolor med olika arbetslivserfarenheter som medvetet har arbetat med att lyfta upp matematiken i vardagen. I studien använde vi oss av ostrukturerade intervjuer och observationer som har spelats in med en I-pad.Studiens resultat visade att en del matematiska begrepp, dock inte alla, förekom under samtliga observationer vid dukning och lunch.

Denna kvalitativa studie behandlar matematiska uttryck hos förskolebarn. Syftet med studien är att undersöka och beskriva flickors och pojkars matematiska uttryck i förskolan samt vilka eventuella skillnader som kan iakttas i deras uttryckssätt. Detta mot bakgrund av att matematiken har fått ett allt större utrymme i förskolans verksamhet efter att förskolan fick sin första läroplan, Lpfö 98, med uttalade mål att sträva mot. Tidigare forskning visar att pedagoger bemöter flickor och pojkar olika i förskolan. Kan det ha att göra med att de uttrycker sig olika? Med detta som grund ville vi undersöka om det finns skillnader i flickors och pojkars matematiska uttryck.Matematik är ett språk och barn i förskolan utvecklar matematisk förståelse genom upplevelser i lek och sociala sammanhang.

Syftet med arbetet är att ta reda på i vilken utsträckning elever ges förutsättningar att utveckla de olika förmågor som beskrivs i kursplanen för ämnet matematik, LGR11, när undervisningen bygger på ett vanligt förekommande läromedel, Pixel. Metoden är kvalitativ och det har skett en textanalys på geometriavsnitten i läromedlet. De förmågor som eleverna når upp till är att använda sig av olika matematiska begrepp, samt att formulera och lösa problem. Eleverna har goda möjligheter att själva kunna välja olika sätt att lösa uppgifter. De får även kunskap att förstå och använda olika uttrycksformer.

Syftet med vår aktionsforskningsstudie är att se vilka möjligheter till samarbete matematiska uppgifter kan erbjuda i en utomhusmiljö. Detta gjorde vi genom att konstruera matematiska uppgifter som eleverna fick lösa på skolgården. Tidigare forskning tar upp positiva aspekter med att låta elever lösa matematiska uppgifter utomhus där de ser matematiken i ett konkret sammanhang. Forskning poängterar även betydelsen av att lära sig tillsammans med andra genom att få förklara sina tankar. Empiri samlades in genom observation och loggboksskrivande som sedan analyserades.