Lokaliseringsregeln kan vid en första anblick verka enkel, bästa lokalisering skall väljas. Ju mer man fördjupar sig i regeln desto mer inser man komplexiteten i regeln. Lokaliseringsregeln skall ta hänsyn till att människors hälsa och miljön skyddas mot felaktig vatten- och markanvändning. Utöver lokaliseringsregeln omfattas bedömningen, om vad som är bästa lokalisering, även av skälighetsregeln, samt 3 och 4 kapitlet, d.v.s. hushållningsbestämmelserna.

Räckvidden av artikel 82 i EG-fördraget framgår inte tydligt av fördragstexten och en förståelse för dess tillämpningsområde kräver en undersökning av rättspraxis. Uppsatsens syfte är att klargöra tillämpningen av artikel 82 på marknader där ingen dominerande ställning existerar. Förstainstansrättens och EG-domstolens benägenhet att utvidga tillämpningen av artikel 82 har varit sparsam, vilket framgår av antalet fall rörande angränsande marknader. Det senaste målet var T-201/04, Microsoft v Commission, där Förstainstansrätten kunde ha utvecklat Kommissionens resonemang, som för övrigt var mycket djupgående, men nöjde sig med att bekräfta dess beslut. Även i den rättsvetenskapliga litteraturen är behandlingen av området tämligen begränsad, och bunden till målet C-333/94P, Tetra Pak International SA v Commission.

Arbetsrätten omfattar bland annat de lagar och regler som gäller mellan arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer. I och med att lagar om anställningsskydd tillkom under början av 1970-talet fick arbetstagarna ett starkare anställningsskydd. I den nuvarande lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) framgår det att arbetsgivaren ska uppge skäl vid en uppsägning. I LAS finns ingen tydlig redogörelse för hur saklig grund uppfylls. Delar av syftet med den här uppsatsen har därför varit att besvara frågan hur rekvisitet saklig grund uppfylls.

Med besittning avses i juridisk mening att någon faktiskt och rättsligt kontrollerar egendom, vilket inbegriper att det hos besittaren finns en vilja att besitta egendomen. Rättsfaktumet besittning ges långtgående rättsföljder inom såväl sakrätten som straffrätten, varför det är intressant att utreda vilka omständigheter som konstituerar besittning inom respektive rättsområde. Vidare har detta betydelse för besittningsbegreppets innebörd då besittaren är en juridisk person. Förfäktar man att en juridisk person har en rättskapande vilja medför det att rekvisiten för att en juridisk person skall anses utöva besittning är desamma som en fysisk dito. Anser man däremot att en juridisk person endast är en fiktiv skapelse, utan vilja, förutsätter detta att en fysisk ställföreträdare utövar besittning för den juridiska personen, vilket i sin tur borde leda till att rekvisiten för att en juridisk person skall räknas som besittare i juridisk mening väsentligen skiljer sig från dem som gäller för fysisk persons besittning.

Upprorsbekämpning på taktisk nivå är problematiskt därför att konflikter som kräver sådanbekämpning, alltid är unika. Det finns inte heller någon generell teori som leder tillframgång.Syftet med uppsatsen är att undersöka ifall Kilcullens 28 artiklar går att tillämpa på denlyckade upprorsbekämpningen i Malaya.Metoden som användes är kvalitativ textanalys av britternas taktiska doktrin underkonflikten, the conduct of anti-terrorist operations in Malaya (ATOM), utifrån Kilcullens 28artiklar. Även artiklar skrivna av officerare och soldater under konflikten har använts för attge stöd till påståenden samt för att belysa ifall britterna faktiskt följde sin taktiska doktrineller ej.Resultatet visar att det inte går att applicera Kilcullens teori på britternas taktiska agerande iMalaya. Endast 10 av 28 artiklar var applicerbara.Författaren drar slutsatsen att Kilcullens 28 artiklar möjligen inte är användbara somgenerella riktlinjer för handlingsalternativ på taktisk nivå. Författaren lyfter emellertid att flerstudier på andra konflikter behövs för att fastställa påståendet..

Problemformulering: Borde, vid sakutdelning som strider mot ABL:s kapitalskyddsregler, mottagaren ekonomiskt ersätta bolaget med kontanta medel som motsvarar den ogiltiga utdelningens värde eller återlämna det mottagna objektet. Samt i viss mån, bör bolaget ha sakrättsligt skydd gentemot mottagarens borgenärer? Dessa är de grundläggande frågor som jag har för avsikt att besvara.Syfte: Syftet med denna uppsats är att försöka framföra en nyanserad diskussion angående den aktiebolagsrättsliga återbäringsregeln och dennas tillämpning. Jag menar att den tillämpning som regeln har idag inte nödvändigtvis måste vara den mest lämpliga och det kan tänkas att en alternativ tillämpningsmetod skulle kunna vara mer lämplig.Metod: Jag har för avsikt att tillämpa en teleologisk metod på uppsatsen för att utifrån detta kunna resonera angående vilken tillämpning som vore den lämpligaste angående den aktuella lagregeln. Uppsatsen kommer även läggas upp så att de aktuella lagreglerna beskrivs i ett tidigt kapitel, dock med ett visst mått av egen analys även i detta kapitel, för att följas av ett slutligt analyskapitel där jag har för avsikt att försöka besvara problemformuleringen.Resultat: Efter att ha resonerat utifrån aktuell doktrin, praxis och förarbeten har jag kommit till slutsatsen att den idag tillämpade metoden vid återbäring, nämligen ogiltighet inte tillgodoser syftet med ABL och inte heller är lika effektiv som en värdeersättningsmodell..

Vi har i denna uppsats studerat institutet delgivning. Vi har undersökt hur det faktiskt skall utföras och vilken befogenhet som krävs för den enskilde tjänstemannen för att få utföra delgivningar av olika slag. Undersökningsobjektet har varit den svenska Kronofogdemyndigheten, där vi har iakttagit hur de använder sig av delgivning och delgivare i den dagliga verksamheten. Vi har specifikt studerat det speciella förordnande som Kronofogden har tilldelat vissa av sina delgivare för att få utföra så kallad spikning. Vi har genomfört undersökningen utifrån den rättsdogmatiska metoden där lagen är den främsta källan. Övriga källor har varit bland annat relevant doktrin, interna direktiv samt beslut.

Avtalsfrihet och pacta sunt servanda benämns ofta som avtalsrättens grundpelare. Det innebär att parterna är fria att själva utforma inbördes prestationer och skyldigheter i avtal och att bundenhet att fullfölja avtalet uppstår. En jämkning av avtalsvillkor innebär i många fall att dessa grundprinciper inskränks varför uppsatsen behandlar principernas ställning och skyddsvärde.Denna uppsats har till syfte att utreda räckvidden för en i avtal stadgad ansvarsbegränsning. Utredningen görs dels genom en genomgång av den proposition generalklausulsutredningen resulterade i och som förelåg införandet av oskälighetsbegreppet i 36 § AvtL, vari tillämpning för jämkning av avtalsklausul möjligen kan finnas, dels genom en sammanställning för vad som föreskrivs i rättspraxis och doktrin.En skiljedom, som klandrades och därför blev offentlig, visar hur skiljemännen valde att tillämpa 36 § AvtL för att jämka en avtalad klausul om ansvarsbegränsning och istället göra en skadeståndsbedömning delvis utifrån skadeståndsrättsliga principer.I uppsatsen utreds under vilka förutsättningar en eller flera klausuler kan jämkas och redogör för hur ett jämkningsförfarande generellt går till och analyserar vad ett eftersträvansvärt förhållandesätt till en faktor som tecknad ansvarsförsäkring är. Vidare utreder uppsatsförfattarna huruvida en ansvarsförsäkring hos part kan påverka utfallet av bedömningen i skadeståndsrättsliga frågor.

Detta arbete handlar om arbetsplaner inom minerallagen. En arbetsplan är en planering i skriftlig form som förtydligar ett undersökningsarbete gällande tid, plats, material med mera. En prospektör måste alltid ha en arbetsplan för att få utföra undersökningsarbete i syfte att påvisa mineralfyndigheter inom ett visst område. Om allt går som det ska kan mineralfyndigheten sedan komma att utvinnas i en gruva. Förförandet med arbetsplaner är ett av exploateringsprocessens många moment och dessutom relativt nytt i svensk minerallagstiftning.

I början av 1950-talet utvecklades en idé att flottan skulle bli lättare. Detta berodde delvis på ekonomiska faktorer samt att flottans större system såsom pansarskepp började bli föråldrade. Den tekniska utvecklingen bidrog även till att system som radarn gjorde intrång. Sjömålsroboten och den trådstyrda torpeden kunde skjutas från mindre plattformar vilket gjorde det möjligt med en lättare flotta. Hotet vid denna tid sågs som Sovjetunionen.

Flera saknade länkar i Europas transportnät definierades på mitten av 1980-talet som nödvändiga att bygga för att bidra till att uppnå de EU-politiska målen om fri rörlighet inom gemenskapen, större och jämnare transportflöden inom och mellan medlemsstaterna, ekonomisk tillväxt, en friktionsfri och välfungerande inre marknad, hållbar utveckling samt territoriell, social och ekonomisk sammanhållning.EU och medlemsstaterna initierade mot denna bakgrund transportinfrastrukturprogrammet "Trans-European Networks for Transport", eller det transeuropeiska transportnätverket (TEN-T) på svenska, som en följd av Maastrichtfördraget 1992.I Norden ska den s.k. Nordiska triangeln, som både har pekats ut som ett särskilt prioriterat transportinfrastrukturprojekt i de nu gällande och sannolikt inom kort i de nya EU-riktlinjerna för TEN-T, bidra till att uppnå de ovanstående politiska målen. Syftet med projektet är att sammanbinda Norge, Sverige, Danmark och Finland via uppgraderade och gränsöverskridande vägar, järnvägar och maritim infrastruktur. Förutom att projektet anses förbättra förbindelserna för gods och passagerare inom Norden, skapas bättre möjligheter för större och snabbare transportflöden till och från Centraleuropa, Ryssland och de baltiska länderna.Det västra benet i den Nordiska triangeln, dvs. korridoren Oslo-Göteborg-Köpenhamn, har varit föremål för diskussion sedan 1980-talet då en högklassig motorväg, järnväg samt en fast förbindelse över eller under Öresund och Fehmarn Bält föreslogs av "European Round Table of Industrialists".Syftet med infrastrukturpaketet var att förbättra transportinfrastrukturen inom korridoren samt få en fast förbindelse till kontinenten.

Sakrätten är ett rättsområde som är sparsamt reglerat i svensk lag. Vad som gäller i de sakrättsliga konflikterna är huvudsakligen reglerat i praxis och doktrin. När det gäller aktiebolag som är inblandade i sakrättsliga konflikter med en kontrahents kontrahent eller med en kontrahents borgenärer, är rättsläget tämligen oklart. I denna uppsats ämnar jag lämna en redogörelse för huruvida jag anser att ett aktiebolags rätt att återfå egendom på grund av en värdeöverföringsmottagares eller en kontrahents återbäringsskyldighet bör vara sakrättsligt skyddat och därmed om ogiltighet bör ha sakrättsliga verkningar. Frågan om det finns ett sakrättsligt skydd är likställd med frågorna om det existerar en vindikationsrätt eller en separationsrätt hos bolaget.

SAMMANFATTNINGÅr 1971 förändrades det skatterättsliga sanktionssystemet på så sätt att de administrativa myndigheterna skulle kunna påföra ekonomiska sanktioner istället för de allmänna domstolarna, vilka var de som hanterat samtliga fall tidigare. Syftet var dels att få en effektivare och jämnare rättstillämpning dels att sanktionen skulle kunna användas mot ett större antal skattskyldiga som lämnat felaktiga uppgifter i sin deklaration eller lämnat in deklarationen för sent.Då en skattskyldig har lämnat en oriktig uppgift till ledning för taxeringen på annat sätt än muntligen eller då ingen deklaration har lämnats alls så kan denne påföras en sanktion i form av ett skattetillägg. Enligt 5 kap 8 § taxeringslagen (1990:324) ska skattetillägget dock inte påföras i vissa situationer, vilka utgörs av: ?felräkning eller skrivfel?, ?rättelse med ledning av kontrolluppgift?, ?bedömning av yrkande?, ?frivillig rättelse? samt ?obetydligt skattebelopp?.Syftet med uppsatsen är att undersöka 5 kap. 8 § taxeringslagen (1990:324).

Det har stor betydelse för ägare i fåmansföretag om deras andelar anses vara kvalificerade. Det är därför ett väsentligt gränsdragningsproblem inom juridiken att avgöra om en person har varit eller är verksam i betydande omfattning i fåmansföretaget. Syftet med denna uppsats är att med hjälp av förarbeten, lag, doktrin och praxis klargöra innebörden av begreppet verksam i betydande omfattning, och vad som är avgörande vid denna bedömning. För att analysera uppsatsens problem kommer den rättsdogmatiska metoden att användas.Det grundläggande syftet bakom reglerna, att förhindra att arbetsinkomster tas ut i inkomstslaget kapital till en lägre beskattning, anses vara det väsentligaste vid bedömningen om en person ska anses verksam i betydande omfattning. Detta tillsammans med uttalandet i förarbetena, att arbetsinsatsen ska ha stor betydelse för vinstgenereringen i företaget, bildar grunden för bedömningarna.

Syftet med denna uppsats är att klargöra om bestämmelsen om befordringsfel i 32§ 2st. AvtL kan tillämpas på kommersiella avtal som sluts via e-post. Bestämmelsen tar enligt ordalydelsen sikte på när en viljeförklaring förvanskas till följd av telegrafering eller genom ett bud. Vid avtalsslut som sker via e-post anses parterna komma i direkt kontakt och då försvinner det som lagstiftaren ämnat, d.v.s. att felet inte berott på avsändaren själv.Av praxis framgår det att bestämmelsen om befordringsfel sällan åberopas för fel som uppkommer under befordran.