Arbetstagarens lojalitetsplikt kontra yttrandefrihet
Arbetsrätten omfattar bland annat de lagar och regler som gäller mellan arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer. I och med att lagar om anställningsskydd tillkom under början av 1970-talet fick arbetstagarna ett starkare anställningsskydd. I den nuvarande lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) framgår det att arbetsgivaren ska uppge skäl vid en uppsägning. I LAS finns ingen tydlig redogörelse för hur saklig grund uppfylls. Delar av syftet med den här uppsatsen har därför varit att besvara frågan hur rekvisitet saklig grund uppfylls. Vidare har syftet varit att utreda arbetstagarens lojalitetsplikt och hur långt lojalitetsplikten kan inskränka på yttrandefriheten i ett anställningsförhållande. En utredning av när ett illojalt beteende kan vara till grund för en uppsägning av en tillsvidareanställd har också gjorts. Den metod som använts för framställande av denna uppsats är en traditionell juridisk metod, vilket inneburit en konsultation av rättskällorna. De rättskällor som använts är lag, förarbeten, praxis och doktrin. Det som framkommit under uppsatsen är att det finns två modeller vid prövning av saklig grund och att hänsyn skall tas till det enskilda fallet. Kriterierna som uppställs i modellerna ska dock vara uppfyllda för att saklig grund ska anses föreligga. Lojalitetsplikten anses föreligga som en dold klausul i anställningsavtalet. Bryter arbetstagaren mot lojalitetsplikten anses det som ett illojalt beteende. Lojalitetens omfattning är olika i privat och offentlig sektor. I den privata sektorn görs en större inskränkning på yttrandefriheten än i den offentliga sektorn.