Sök:

Lokaliseringsregeln


Lokaliseringsregeln kan vid en första anblick verka enkel, bästa lokalisering skall väljas. Ju mer man fördjupar sig i regeln desto mer inser man komplexiteten i regeln. Lokaliseringsregeln skall ta hänsyn till att människors hälsa och miljön skyddas mot felaktig vatten- och markanvändning. Utöver lokaliseringsregeln omfattas bedömningen, om vad som är bästa lokalisering, även av skälighetsregeln, samt 3 och 4 kapitlet, d.v.s. hushållningsbestämmelserna. Dessa regler fungerar som en vägledning vid planering. Traditionell juridisk metod har använts, d.v.s. lagtext, förarbeten, praxis och doktrin har studerats ingående. Lokalisering kan ses ur många olika synvinklar, uppsatsen kommer endast att beakta lokaliseringskrav utifrån miljöbalkens regler. Syftet med uppsatsen har varit att utföra en komparativ studie av lokaliseringsregeln i miljöskyddslagen och miljöbalken. Vidare har syftet även varit att utreda förhållandena mellan lokaliseringsregeln samt att 3 och 4 kapitlet. Lokaliseringsregeln kan i mångt och mycket spela en avgörande roll, om en verksamhetsutövare inte visat på att denne har valt den bästa lokaliseringen, får inte tillståndsmyndigheten ge tillstånd till verksamheten. Lokaliseringsregeln är ingen ny företeelse, regeln återfanns redan i 1918 års vattenlag, regeln stod tillsammans med andra tillåtlighetsregeler i 8:32 VL. När lokaliseringsregeln togs med i miljöskyddslagen fick regeln en egen paragraf, då det ansågs att regeln var av sådan vikt. När miljöbalken trädde ikraft fick den ett betydligt mer omfattande tillämpningsområde och nu ligger det ett förslag från miljöbalkskommittén om att lokaliseringsregeln skall delas upp i tre paragrafer.

Författare

Maria Kvarnström Joakim Söderström

Lärosäte och institution

Luleå/Industriell ekonomi och samhällsvetenskap

Nivå:

"Kandidatuppsats". Självständigt arbete (examensarbete ) om minst 15 högskolepoäng utfört för att erhålla kandidatexamen.

Läs mer..