Utvecklingen inom redovisningsområdet har gått i mycket rask takt. Den svenskalagstiftningen har anpassats till EG-rätten och gjort redovisningen onödigt svår ochkomplicerad för onoterade svenska företag. På grund av detta har bokföringsnämndenidag delat upp företag i fyra olika kategorier med olika redovisningskrav beroende påstorlek. Dessa kategorier benämns K1, K2, K3 och K4. Denna kandidatuppsats ärbegränsad till att enbart behandla K3.Bokföringsnämnden har än så länge enbart lagt fram ett utkast för K3-regelverket.Informationen i utkastet är så pass tunn att syftet med uppsatsen är att försöka ta redapå hur det nya regelverket bör utformas, så att det gynnar så många företag sommöjligt inom denna kategori.

Bakgrund och problem: Den ökade harmoniseringen mellan länder har lett till att Bokföringsnämnden har skapat ett samlat regelverk för upprättandet av årsredovisningen. Det nya regelverket, K3-regelverket, är baserat på det internationella regelverket IFRS for SMEs. Tidigare forskning har fokuserat på effekter av en redovisningsstandard. Då lite forskning har fokuserat på hur företag implementerar en redovisningsstandard lämnar det ett glapp i helhetsbilden av förändringsprocessen. Vårt bidrag blir således att fylla detta gap för att öka förståelsen kring implementeringsprocesser.Syfte: Syftet är att öka förståelsen kring hur företag implementerar en ny redovisningsstandard.

Bakgrund:Sedan år 2004 har Bokföringsnämnden arbetat med det så kallade K-projektet. Projektet innebär att företagen delas in i fyra olika kategorier (K1-K4) och att samlade regel-verk skapas för de olika kategorierna. Förhoppningen med K-projektet är att redovisningsar-betet ska underlättas. K3 kommer att vara huvudalternativet för företag som upprättar årsre-dovisningar och regelverket för årsredovisning med K2 innehåller förenklingar som mindre företag frivilligt får tillämpa istället för de mer avancerade reglerna i K3. Problem:Vi har identifierat en valsituation som ansvariga på mindre företag står inför.

 Sammanfattning Problem och bakgrund: Bokföringsnämnden (BFN) har arbetat fram ett regelverk för de enskilda näringsidkare som bör implementeras från den 1 januari 2007. Syftet anses vara bland annat att underlätta den administrativa bördan. Huvudfrågan som ställs i denna studie är en undran om, till vilken grad har användbarheten av K1 regelverket för de enskilda näringsidkarna förändrat redovisningsarbetet? De andra nyckelfrågorna är, har en effektivisering skett av redovisningsarbetet samt har det lett till väsentliga kostnadsbesparingar vad gäller den administrativa bördan?Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka huruvida K1 regelverket har förenklat den administrativa arbetsbördan för enskilda näringsidkare, samt om det skett en effektivisering av arbetet med redovisningen.Metod: Studien tillämpar huvudsakligen den deduktiva forskningsmetoden med hjälp av statistisk datasamling. Detta innebär att studien utgår från en kvantitativ enkätundersökning med ett slumpmässigt urval av respondenter.Referensram: I studiens teoretiska referensram presenteras olika interrelaterade teorier som belyser K1 regelverkets motiv och funktion samt dess betydelse för redovisningen för de enskilda näringsidkarna i ett bredare perspektiv.Slutsats: Studiens syfte var att försöka förklara användbarheten av det nya K1 regelverket i samband med praktiken.

Europeiska Unionen (EU) gör stora ansträngningar för att förenkla för de mindre ochmedelstora företagen. Som en konsekvens av detta samt att internationellaredovisningsstandarder har fått ett allt större inflytande har Bokföringsnämnden (BFN)startat ett förenklingsarbete inom redovisningsområdet i Sverige.År 2004 gjorde därför BFN ändringar inom sitt normgivningsområde och startade arbetetmed att utveckla det senare så kontroversiella K-projektet. Detta ska resultera i fyra nyaregelverk, där företagen har delats in i fyra olika kategorier efter storlek ochföretagsform, med ett specifikt regelverk för respektive kategori. Företagen ges på dettasätt möjligheten att inom sin respektive kategori använda sig av ett samlat regelverk. K1-regelverket trädde i kraft den 1 januari, 2007 och är specifikt utformat för mindreenskilda näringsidkare och handelsbolag, där andelarna innehas av fysiska personer.Tillämpningen av detta nya regelverk är idag fortfarande frivilligt.BFN:s K1-regelverk har kritiserats utifrån flera olika synvinklar.

Dagens normgivning inom redovisning är komplex då det råder flera parallella regelverk världen över. Regelförenkling är ett aktuellt område både internationellt och i Sverige. För att uppnå en förenklad normgivning inom redovisning i Sverige har Bokföringsnämnden förändrat sin inriktning på normgivningen. Företagen ska nu delas in i fyra olika kategorier och särskilda regelverk ska ges ut för vardera kategori. Regelverket för den första kategorin trädde i kraft den 1 januari 2007 och omfattar enskilda näringsidkare.

Bakgrund och problem: K2-regelverket är framarbetat utav Bokföringsnämnden ochskatteverket. Detta regelverk gäller än så länge bara för mindre aktiebolag. Syftet medregelverket är att det skall förenkla redovisningen och därigenom minska denadministrativa bördan för de berörda företagen. Förenklingar som föreslås är delsgenom färre periodiseringar men också att företag kan använda sig avschablonmässiga värderingar. Mindre aktiebolags främsta intressenter, skatteverketoch långivare använder sig av företagens externa redovisning som beslutsunderlag iolika situationer.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att studera de skillnader som finns mellan nuvarande regelverk och K2 och utforska vilka konsekvenser det kan få till vad gäller rättvisande bild av ett företags ställning och resultat. Metod: Det metodiska angreppssättet som jag valt att använda mig av i denna studie är kvalitativ metod. Detta genom att jag utfört intervjuer med ett antal kvalificerade revisorer på Öhrlings Pricewaterhouse Coopers kontor i Bollnäs. Då mitt syfte med studien inte är att mäta eller generalisera resultatet utan snarare att få en djupare förståelse kring revisorernas åsikter kring K2-regelverket är min bedömning att den kvalitativa metoden är den mest ändamålsenliga. Den information som jag tagit del av har jag därefter jämfört med andra regelverk som finns avseende redovisning för mindre företag i Sverige. Med detta som bakgrund har jag sedan analyserat resultaten och dragit egna slutsatser. Resultat & slutsats: Studien visar att samtliga respondenter är tveksamma till flera delar av regelverket och ställer sig frågande till huruvida regelverket egentligen leder till några förenklingar i praktiken.

Bakgrund och problem: För att öka stabiliteten i det finansiella systemet utvecklades ettinternationellt regelverk för kapitaltäckning, Basel I. Regelverket innebar att banker skullehålla ett visst minimikapital för att skydda sig mot risker. Det visade sig dock att regelverketinte gav ett fullständigt skydd mot risk, vilket ledde fram till ett reviderat regelverk, Basel 2.Operativa risker har blivit allt vanligare på senare år bland annat tillföljd av globaliseringen.Det nya regelverket innebär att operativ risk liksom kreditrisk och marknadsrisk har blivit enegen riskkategori. De metoder som används för att kvantifiera operativ risk är fortfarande iinledningsfasen. Detta ihop med att det är en svår gränsdragning av begreppet operativ risk tillandra risker, gör det till ett relevant område att studera.

SAMMANFATTNINGTitel:K3 ? En uppsats rörande argumenten som förts kring regelverketNivå:Kandidatuppsats i företagsekonomi: RedovisningFörfattare:Matilda Larsson och Henriette SletbakHandledare:Arne FagerströmBiträdande handledare:Peter LindbergDatum:Maj 2013Syfte:Uppsatsen syftar till att beskriva hur argumentationen har förts under utvecklandet av det nya K3-regelverk samt förklara vilka instanser som har ansetts viktiga i detta arbete. Samt vad Bokföringsnämnden bör tänka på i framtiden när de upprättar ett redovisningsregelverk.Metod:I denna uppsats har en kvalitativ metod använts för att granska remissvar och argument från tidskrifter genom dokumentanalys. För att kategorisera argument som funnits i remissvaren och tidskrifterna har en metod för att finna mönster, utvecklad av Sarah Philipson använts.Resultat och slutsats:De argument som förts kring K3 har främst varit negativa då det har varit stora problem med både struktur och användarvänligheten. Mycket kritik har även riktats mot att regelverket avviker från IFRS for SMEs och svensk lag.

Denna uppsats avser att undersöka om granskningen och utvärderingen av Handelsbankens riskhantering har blivit mer tillförlitlig sedan införandet av Basel II. Basel II är ett nytt regelverk för bankers kapitalkrav som syftar till att reglera bankers risker och öka stabiliteten i det finansiella systemet. För att skapa förståelse för problemet presenteras bakgrundsinformation kring Basel II-regelverket.  För att vidare utreda problemet inhämtas och presenteras information från Handelsbanken internrevision, den utvärderande tillsynsmyndigheten Finansinspektionen samt den externa revisionsbyrån Öhrlings PricewaterhouseCoopers. Resultaten av undersökningen visar på en högre tillförlitlighet på grund av ökad kompetens inom Handelsbankens internrevision. Även tillkomsten av offentlig rapportering samt Finansinspektionens ökade roll som utvärderande tillsynsmyndighet tyder på en högre tillförlitlighet.

Tillämpningen av de nya K-regelverken blev tvingande från och med 1 januari 2014. För mindre aktiebolag stod valet mellan det regelbaserade regelverket K2 och det principbaserade regelverket K3. En rad studier och artiklar är publicerade i syfte att beskriva hur valet dem emellan bör ske. Resultaten har varierat men man har kunnat enas om att bransch, företagets storlek, konsulters inrådan, intressenter samt bolagets finansiella ställning har betydelse vid valet av regelverk. Ingen entydig bild har däremot framkommit om när K3 kan anses ge ökad nytta för bolaget.

Syftet med studien är att öka förståelsen för hur K3-företagen valde att göra (de facto) vid värdering av förvaltningsfastigheter under räkenskapsåret 2014. Vidare avser studien att undersöka om det finns faktorer som kan förklara vilka likheter och olikheter som finns för företagen gällande redovisning av informationen kring verkligt värde på förvaltningsfastigheter Studien är genomförd med en kvantitativ metod där en dokumentstudie använts för att studera årsredovisningar från företag som ingår i studien. Resultatet i denna studie visar på ett flertal faktorer som påverkar i vilken utsträckning K3-företagen väljer att lämna ytterligare upplysningar utöver vad som står i K3-regelverket i noten om verkligt värde på förvaltningsfastigheter. Studien visar även på faktorer som påverkar företagens val av värderingsmetod vid fastställandet av verkligt värde på förvaltningsfastigheter. Vidare forskning inom området kan innebära att en undersökning görs för att ta reda på vad redovisare anser om K3-regelverket i allmänhet och upplysningsnoten på verkligt värde i synnerhet. Forskning kan även göras gällande andra faktorer som inte finns med i denna studie, som exempelvis genomsnittligt verkligt värde per kvadratmeter. .

Problem: Hur har implementeringen av det nya regelverket Basel II påverkat en liten respektive en stor bank? Vilken metod använder en liten respektive en stor bank vid beräkning av risker enligt den första pelaren och är storleken på bank avgörande för val av metod? Vilka brister har Basel II och hur kan regelverket förbättras?Syfte: Denna studie syftar till att beskriva och analysera hur Basel II påverkat en liten respektive en stor bank, dessutom påvisa om det finns skillnader i val av metod vid beräkning av risker enligt den första pelaren. Syftet är även att belysa Basel II´s brister, samt föreslå möjliga förbättringar.Metod: Vi har valt en kvalitativ undersökningsmetodik för insamling av empirisk data. Undersökningen bestod av intervjuer med en liten respektive en stor bank, samt Finansinspektionen. Även böcker, rapporter och tidigare forskning har legat till grund för vår studie.Slutsats: Bankerna i den här studien anser att implementeringen av Basel II varit resurskrävande, både kostnads- och kompetensmässigt.

De senaste årens konkurser och ekonomiska oegentligheter har rubricerats i media som skandaler, vilket påverkat synen på revision. Som en följd av händelserna har nya lagar som reglerar revisorns oberoende införts. Syftet med uppsatsen är att kartlägga revisorns oberoende och om det överensstämmer med vad regelverket föreskriver. Uppsatsen har en positivistisk ansats och undersöker åtta revisorers syn på oberoende genom en kvalitativ metod. För att intressenterna ska kunna ha tilltro till revisionen och redovisningen är revisorns oberoende centralt och bland det viktigaste i revisorsyrket.