Dagens redovisningsstandard, IAS 38, ger oklara direktiv om hur företag bör kategorisera sina immateriella tillgÄngar. Syftet med denna uppsats Àr att undersöka hur företag inom tre olika branscher klassificerar sina immateriella tillgÄngar och hur jÀmförbarheten pÄverkas av att det inte finns nÄgra riktlinjer kring detta. Vi gör detta genom att studera Ärsredovisningar och skicka ut enkÀter till berörda företag. Resultatet av vÄr studie visar att bristen pÄ riktlinjer inom klassificeringen av immateriella tillgÄngar leder till att företagens klassificeringar inte uppfyller de kriterier som anges i teorin. De skillnader vi identifierar leder till att det uppstÄr svÄrigheter i att jÀmföra företagens innehav av immateriella tillgÄngar.

Uppsatsen tar sin utgÄngspunkt i problematiken kring införandet av IAS/IFRS Är 2005. Studien fokuserar pÄ redovisningen av förvÀrvade immateriella tillgÄngar enligt IFRS 3 eftersom övergÄngen till den standarden i den svenska debatten identifierats som en av de mer krÀvande förÀndringarna beroende pÄ standardens komplexitet. För att undersöka effekten av IFRS pÄ företagens redovisning av immateriella tillgÄngar har vi valt att studera hur förÀndringen av dels andel och antal separat redovisade immateriella tillgÄngar och dels förÀndringen i de upplysningar som företagen lÀmnar om immateriella tillgÄngar i samband med rörelseförvÀrv. För att göra denna undersökning har ett urval av företag noterade pÄ Stockholmsbörsens Large Cap-lista gjorts och dess koncernredovisningar för Ären 2004 till 2007 har sedan granskats. Resultatet av studien visar att företagen i stor utstrÀckning tagit till sig den nya standarden och dÀrmed bidrar till ökad jÀmförbarhet pÄ den inre marknaden..

Det rÄdande sambandet mellan redovisning och beskattning utgör ett stÀndigt aktuellt juridiskt spörsmÄl. Vad betrÀffar immateriella tillgÄngar kan komplexiteten anses förstÀrkas ytterligare av det faktum att lagstiftaren i vissa avseenden valt att skatterÀttsligt jÀmstÀlla immateriella tillgÄngar med inventarier. Syftet med denna uppsats Àr att utreda redovisningens betydelse för den skatterÀttsliga vÀrderingen och periodiseringen av immateriella tillgÄngar. Denna mÄlsÀttning har gjort det nödvÀndigt att dels utreda huruvida redovisningen överhuvudtaget skall komplettera de skatterÀttsliga reglerna, dels analysera vilka skatterÀttsliga konsekvenser som kan komma att följa av ett eventuellt samband. Vad som i synnerhet skall utredas Àr huruvida ett inkonsekvent synsÀtt pÄ det kopplade omrÄdet kan komma att resultera i en tidigarelagd skatterÀttslig kostnadsföring av immateriella tillgÄngar, vilka dessutom kan vÀrderas i syfte att optimera vÀrdeminskningsavdragen..

Bakgrund och problem: I takt med att fokus i den moderna ekonomin har skiftat frÄntillverkande industri till tjÀnsteproduktion sÄ har vÄrt samhÀlle i enlighet med detta fÄttkaraktÀren av en mer kunskapsbaserad ekonomi. PÄ senare tid har forskare kunnat visa attdesign som en kunskapsresurs Àr ett konkurrensmedel och att det finns ett positivt sambandmellan lönsamhet och design. DÄ det kan konstateras att design Àr viktigt ur ettkonkurrensperspektiv och att design de facto genererar ett vÀrde, Àr det för en investerareviktigt att detta vÀrderas pÄ ett relevant sÀtt och sedermera redovisas i företagens finansiellarapportering. Det Àr sÄledes, ur företagens perspektiv, viktigt att lÀmpliga vÀrderingsprincipersom leder till relevant information regleras i standarder för redovisning för att möjliggöradetta. Redovisningen tillÄter idag att en internt upparbetad immateriell tillgÄng, sÄsom design,vÀrderas och redovisas initialt till sitt anskaffningsvÀrde.

Bakgrund: Bristen pÄ information om immateriella tillgÄngar i den externa redovisningen har blivit alltmer pÄtaglig i takt med att dessa tillgÄngars betydelse ökat. RedovisningsrÄdet har för att reglera detta givit ut rekommendationen RR 15. Syfte: Syftet med denna uppsats Àr att utreda vilket behov marknadsaktörerna har av redovisningen rörande immateriella tillgÄngar för att understödja deras beslutsfattande och om nuvarande lagstiftning och rekommendationer möjliggör en redovisning som motsvarar detta behov. AvgrÀnsning: SkattemÀssiga effekter berörs ej. TillvÀgagÄngssÀtt: Information har samlats in frÄn analytiker, kreditgivare samt Sveriges Aktiesparares Riksförbund, genom personliga intervjuer.

Purpose:The purpose of this study is to describe and explain the international music company reports of its intangible assets to examine whether similar methods can be applied to the Swedish market.Method:The study was based on a qualitative and abductive research approach. Collected data is mainly from secondary sources in the form of auditor approved consolidated financial statements.Conclusion:The Swedish music companies activate their intangible assets only partially or not at all, despite the fact that assets in the form of music catalogs, rights, contracts and advances are those that generate revenue for the companies. The study has resulted in a description of how the companies are doing on an international level with the IASB and FASB's regulation. With this report, we have found flaws in the way the Swedish companies prepare their accounts according to the current regulations. In the analysis, these shortcomings are highlighted and to what extent these international standards can be applied in the Swedish companies to take a step towards a more accurate picture and a harmonized and comparable accounting..

Syfte: Syftet med denna studie Àr att beskriva vilka metoder det finns enligt rekommendationer och standarder för redovisning av varumÀrken och jÀmföra det med vilka metoder som anvÀnds av företag i praktiken genom att studera deras respektive Ärsredovisningar.Metod: Studien prÀglas av en kvalitativ metod med kvantitativa inslag dÀr en semi-strukturerad intervju blandas med data frÄn Ärsredovisningar. Resultatet frÄn intervjun ska sedan jÀmföras med resultaten frÄn studerandet av Ärsredovisningarna.Teori: Teorin bestÄr av en kartlÀggning av de vÀrderingsmetoder som finns, definitioner av immateriella tillgÄngar och varumÀrken samt en presentation av tidigare studier inom Àmnet.Empiri: Resultatet visade pÄ att flera vÀrderingsmetoder som finns enligt teorin inte anvÀnds i praktiken. Den mest förekommande vÀrderingsmetoden Àr den avkastningsbaserade vÀrderingsmetoden och dÄ frÀmst royalty- relief-metoden. Företag med internt upparbetade varumÀrken kan inte redovisa dessa pÄ grund av det redovisningspraxis som rÄder idag. Slutsats: VarumÀrket har fÄtt en större betydelse ur ett finansiellt perspektiv, trots detta Àr det sÀllan varumÀrket redovisas som en egen post. Detta skulle kunna tyda pÄ att det behövs en utveckling av de standarder och praxis som finns inom redovisningen i dagens lÀge. .

Immateriella tillgĂ„ngar har blivit allt vanligare att investera i, och detta har lett till en stor uppmĂ€rksamhet kring deras redovisning och vĂ€rdering. År 2005 infördes i Sverige IFRS/IAS, internationell redovisningsstandard. Dessa regler Ă€r tĂ€nkta att förĂ€ndra redovisningen till det bĂ€ttre med mĂ„l att ge en sĂ„ korrekt och verklighetsnĂ€ra bild som möjligt. Det som denna uppsats tar upp Ă€r redovisning av bioteknikföretags immateriella tillgĂ„ngar och vilken finansiell pĂ„verkan redovisningsreglerna har genom att rĂ€kna ut företagens lönsamhet. Uppsatsen Ă€r inriktad pĂ„ att forska kring immateriella tillgĂ„ngar och lönsamhet i fyra bioteknikföretag, nĂ€mligen Medivir, Q-Med, Karo Bio och BioGaia dĂ€r en fallstudie har utförts.

Bakgrund: Patienter med pankreascancer har ofta stor symptomb?rda b?de relaterat till sjukdomen och den onkologiska behandlingen. Det medf?r m?nga g?nger behov av n?rst?endes st?d f?r att f? vardagen att fungera. I den personcentrerade v?rden ing?r den n?rst?ende som en del av partnerskapet.

Uppsatsen behandlar och ser pÄ hur banker bedömer immateriella tillgÄngar vid kreditbedömningar av smÄföretag..

SamhÀllet gÄr mot en mer tjÀnsteinriktad och kunskapsintensiv produktion vilket har lett till att immateriella resurser har fÄtt en större betydelse för företagens ekonomier. NÄgra av resurserna uppfyller kriterierna för en tillgÄng och finns med i företagens balansrÀkningar. NÀr företag Àr i behov av kapital ser bankerna till företagens balansrÀkningar för att göra en kreditbedömning. De mÄste dÄ bedöma immateriella tillgÄngar.  - Hur bedömer kreditgivare företags immateriella tillgÄngar? - Vilken betydelse har denna bedömning för kreditgivningsbeslut? Syftet med studien Àr att beskriva hur kreditgivare bedömer immateriella tillgÄngar och vilken betydelse denna bedömning har för kreditgivningsbeslut.En kvalitativ studie har genomförts dÀr datamaterialet har samlats in genomintervjuer med respondenter frÄn tre olika banker. TvÄ av de undersökta bankerna bedömer inget ekonomiskt vÀrde pÄ immateriella tillgÄngar men dessa Àr med och pÄverkar helhetsbedömningen av ett företag. Betydelsen av detta Àr att företag med för stor andel immateriella tillgÄngar fÄr svÄrare att bli beviljade kredit och straffas med högre kostnader.

E-post gör att det Àr snabbt och lÀtt att kommunicera och anvÀnds dÀrför i allt större utstrÀckning internt inom organisationer. Ibland Àr dock inte e-post den mest lÀmpade kommunikationskanalen och en del meddelanden kan vara direkt oönskade eller onödiga, internt spam. Vi har i denna uppsats undersökt hur internt spam pÄverkar individens arbetssituation, om det inte hanteras. Vidare har vi undersökt vilka ÄtgÀrder organisationer kan vidta för att hantera internt spam. Studien visar att individens arbetssituation kan pÄverkas pÄ olika sÀtt beroende pÄ kringliggande faktorer sÄsom hantering och organisering av e-post.

Bakgrund: Enligt Gauffin & Nilsson rÄder det ingen enhetlighet för hur immateriella tillgÄngar redovisas i samband med företagsförvÀrv. IFRS 3 infördes Är 2005 och innebar stora förÀndringar för företagen avseende redovisningen av immateriella tillgÄngar vid företagsförvÀrv.Syfte: DÄ mycket tyder pÄ att det inte rÄder nÄgon enhetlighet i företags sÀtt att redovisa förvÀrvade immateriella tillgÄngar, avser denna studie att granska tÀnkbara bakomliggande faktorer till de skillnader som existerar. Studien vill finna eventuella skillnader mellan företagen och vidare utreda vad skillnaderna kan bero pÄ. Med företag avses utvalda företag som nyligen gjort företagsförvÀrv.Metod: Studien baseras pÄ en kvalitativ forskningsmetod bestÄende av intervjuer med företag som nyligen gjort företagsförvÀrv samt intervjuer med revisorer.Resultat: Studien har identifierat fyra tÀnkbara bakomliggande faktorer till att det inte rÄder en enhetlighet i redovisningen av immateriella tillgÄngar vid företagsförvÀrv: Definiering, Identifiering, VÀrdering och VÀgledning..

Bakgrund och problem: Marknadsutvecklingen mot ett tja?nstesamha?lle medfo?r att medarbetarna idag har en mer betydande roll inom organisationer. Fo?retag har olika behov av resurser, da?remot a?r brist pa? finansiering ett hinder fo?r tillva?xt. Litteraturen illustrerar en problematik i bankernas kreditbedo?mningsprocess av dagens alltmer immateriella fo?retag, da? flertalet tillga?ngar utela?mnas i den traditionella redovisningen.

KontrollbalansrÀkningen Àr ett borgenÀrsskydd vars funktion Àr att sÀrskilja livsdugliga företag frÄn de som inte Àr det. FrÄgan om livsduglighet avgörs av företagets nettotillgÄngar. Vilka tillgÄngar som tas upp och hur tillgÄngarna vÀrderas fÄr dÀrmed en avgörande betydelse för ett aktiebolags fortsÀtta existensen. Lagen ger ingen nÀrmare beskrivning för hur redovisning av tillgÄngar ska ske, utan hÀnvisar till god redovisningssed. Vad som utgör god redovisningssed blir sÄledes viktigt för att avgöra nettotillgÄngarnas storlek och i förlÀngingen företags livsduglighet.