Syftet med studien är att undersöka några elevers uppfattning av sin studiegång på det individuella programmet (IV). Samt belysa i vilken utsträckning utbildningen individanpassas. En kvalitativ forskningsmetod användes. Sju elever intervjuades som går sitt första år på det individuella programmet. Undersökningen belyser hur eleverna trivs på IV och vad de tycker om sin utbildning.

Vårt examensarbete handlar om ett förändringsarbete där sex förskolor går från individuella utvecklingsplaner till att använda pedagogisk dokumentation. Syftet och frågeställningen är inriktade på att studera hur pedagoger från förskolorna yttrar sig om individuella utvecklingsplaner och pedagogisk dokumentation. Den tidigare forskning som vi valt att anknyta till är den etiska aspekten på pedagogisk dokumentation, ett förändringsarbete där den pedagogiska dokumentationen är central, individuella utvecklingsplaner i fyra olika kommuner och internationell forskning om individuella utvecklingsplaner i Finland. Vi intervjuade sex pedagoger som i sin tur representerade varje förskola. Vårt resultat visar att vår undersökningsgrupp överlag är negativa till att använda den individuella utbildningsplanen i förskolan.

SammanfattningSyftet med denna uppsats är att analysera tidigare forskning kring den individuella utvecklingsplanen och vidare placera in den i ett historiskt perspektiv samt belysa hur den individuella utvecklingsplanen har anammats av skolan och se hur talet om eleven ser ut i de ifyllda formulären. För att kunna besvara vårt syfte har vi närmare studerat relationen mellan hem och skola som vuxit sig starkare under 1900-talet och nutida forskning i arbetet med den individuella utvecklingsplanen. Då vi inte har funnit någon tidigare forskning av den individuella utvecklingsplanen i ett historiskt perspektiv har vi haft som avsikt att göra denna inplacering då vi ser det som en viktig grund i vår studie.Vår studie har sin utgångspunkt i intervjuer med rektorer och i insamlade formulär som utgör både ej ifyllda och ifyllda individuella utvecklingsplaner i fyra skolområden. I studien, har vi utifrån ett diskursteoretiskt perspektiv, analyserat hur olika skolor har anammat den individuella utvecklingsplanen i sin verksamhet. Vi har då funnit fyra olika diskurser i arbetet med den individuella utvecklingsplanen, dessa är en osäkerhetsdiskurs, en kontroll och elevägd diskurs, en kontrolldiskurs och till sist en målsynliggörandets diskurs.

Syftet med vårt arbete var att undersöka elevers och lärares uppfattningar om betydelsen av den individuella utvecklingsplanen vad gäller elevens lärande. Vi har använt oss av kvalitativ metod, vi intervjuade fyra lärare verksamma i årskurs fem, samt två elever i lärarnas respektive klass. Vi har använt oss av kvalitativ intervjumetod då det är människors uppfattningar som vi är ute efter i vår undersökning. Från resultaten i vår studie drar slutsatsen att lärare och elever anser att de individuella utvecklingsplanerna är av betydelse för elevens lärande. Det som lärarna och eleverna i undersökningen nämnt vara av betydelse för elevens lärande är att de under det individuella utvecklingssamtalet får insikt i hur eleven förhåller sig till de uppsatta målen i styrdokumenten, samt vilka mål de ska sträva mot.

De lärare som är självkritiska och kontinuerligt ifrågasätter sitt arbete samt är öppna för förändringar har alla möjligheter till att levandegöra arbetet med den individuella utvecklingsplanen. Tanken är att den individuella utvecklingsplanen ska vara ett aktivt och levande verktyg i elevens kunskapsutveckling. För att eleverna ska bli en aktör med egen vilja och kapacitet att lära måste de uppleva att de har kontroll över sin situation. När elevens mål är realistiska och tydliga, vet de vart de är på väg och hur de ska ta sig dit vilket leder till ökad motivation och lust att lära. Syftet med vårt arbete har varit att lyfta fram de fördelar aktörerna i den pedagogiska verksamheten kan vinna när de aktivt arbetar med den individuella utvecklingsplanen.

Furtenbach Charlotte (2007). Problemelever eller skolutvecklare? Specialpedagogers tankar om framtiden för gymnasieskolans individuella program. (Problemstudents or schooldevelopers? Special needs educational teachers' thoughts about the future of upper secondary school's individual program.)Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö Högskola.

Syftet med studien är att undersöka hur samtalsledare och medarbetare upplever utvecklingssamtal i grupp jämfört med individuella utvecklingssamtal. Den har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer i några olika kommunala verksamheter och visar att deltagarna upplever skillnader mellan de olika samtalsmetoderna och att olika frågor behandlas i respektive samtal. De är positiva till utvecklingssamtal i grupp men anser samtidigt att de individuella utvecklingssamtalen inte helt kan ersättas av utvecklingssamtal i grupp. Individuella utvecklingssamtal, mellan chefen och den anställde, ska vara personliga och handla om individen medan grupputvecklingssamtal handlar om verksamheten, arbetsmiljön, målen och arbetsrelaterade frågor. Att känna trygghet i gruppen framhålls som viktig för att kunna genomföra utvecklingssamtal i grupp..

Syftet med mitt examensarbte var att skapa en medvetet planerad språkmiljö, som ledde till ett framgångsrikare andraspråkslärande. Detta inbegrep bl.a att upprätta en generell handlingsplan samt individuella studieplaner för andraspråkseleverna, att arbeta enligt studieplanerna samt att undersöka berörda elevers och lärares upplevelser av planernas betydelse för framgångsrikare andraspråkslärande. För den undersökningen valde jag kvalitativa intervjuer med fenomenologisk ansats. Undersöknngsgruppen bestod av fyra elever, samtliga pojkar, från samma land med samma modersmål. Som förundersökning gjordes en inledande gruppintervju med eleverna om hur de upplevde sin nuvarande lärande-/skolsituation.

Mitt syfte med denna uppsats var att belysa vad lärarna anser att de fått genom kompetensutvecklingen kring individuella utvecklingsplaner och vilka konsekvenser dessa planer får för den dagliga verksamheten. Av litteraturen, myndighetsperspektivet, forskarperspektivet, teoriförankringen framgick att individuella utvecklingsplaner är ett skriftligt framåtsyftande dokument som skapas under utvecklingssamtalet tillsammans med lärare, elev och föräldrar där alla inblandade har ett delat ansvar. Metoden jag har använt är kvalitativa intervjuer. Jag har intervjuat lärare som har fått kompetensutveckling och har haft en process i ämnet under drygt ett års tid. Av resultatet framgick att lärarna fått en bredare förståelse för att förskollärare och lärare har lika tankar och problem över alla stadier, övergångarna och arbetet mot läroplanens mål underlättas, planeringen, lärararbetet, föräldrasamverkan påverkas och att det finns behov av tid för ökad kollegial samverkan och reflektion kring detta arbete.

Ekonomistyrning innebär att med hjälp av olika styrmedel leda och styra organisationens medlemmar till att uppnå strategiska mål. För att kontrollera och utvärdera att målen nås är det vanligt att tillämpa prestationsmått. Affärsvärlden har förändrats och idag ställs högre krav på individen att prestera. Detta har lett till att individuella prestationsmått har börjat tillämpas i större utsträckning. Syftet med de individuella prestationsmåtten är att motivera individen till att sträva mot individuella mål som även leder till att strategiska mål nås.

Syftet med studien är att se hur åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner för samma elever samspelar för att optimera positiv utveckling samt att se vilka olika insatser som är aktuella för samma elever i behov av särskilt stöd. Dessutom avser jag att tydliggöra vad som kan påverka innehållet i åtgärdsprogram och individuella utvecklingsplaner. För att fånga syftet har jag använt en kvalitativ metod med hjälp av en dokumentanalys och intervjuer. Resultatet och analysen visar att dokumenten inte i så hög grad samspelar för att optimera positiv utveckling, dokumenten främjar inte positiv utveckling alls i den utsträckning som man kan förmoda. Förutsättningarna för att dokumenten ska optimera elevers utveckling finns, men det gäller då att dokumenten skrivs på det sätt som olika kriterier förutsätter.

Två förskolors gemensamma IUP-dokument granskades genom en dokumentstudie. I granskningen låg fokus på hur uttrycken kring barns lärande och utveckling framskrevs samt hur uttrycken riktade sig - mot barnen eller mot verksamheten? Dokumentstudien genomfördes via en kvalitativ induktiv innehållsanalys.Resultaten av dokumentstudien visade att de individuella utvecklingsplanerna inte var individuella utan mer liknades vid schabloner. Dokument tillhörande olika barn hade identiska formuleringar kring utveckling och lärande. Framträdande var också att flertalet av dokumenten innehåll diffusa, svårtolkade och återkommande formuleringar kring både lärande och utveckling samt den pedagogiska verksamheten..

I våra arbeten som lärare inom grundsärskolan och gymnasiesärskolan stöter vi ofta på debatten om hur individuella utvecklingsplaner ska utarbetas tillsammans med våra elever. Vi har valt att göra en jämförande studie hur elever inom gymnasie- och gymnasiesärskolan upplever delaktighet i upprättande av individuell utvecklingsplan/individuell studieplan och hur vi som lärare kan underlätta så att elever ska kunna förstå, påverka och känna sig delaktig i sin individuella utvecklingsplan/individuell studieplan. Det finns inte så mycket forskning om elever inom gymnasie- respektive gymnasiesärskolan och deras individuella utvecklingsplan/individuella studieplan. Eftersom det nu har gått en tid sedan reformen infördes så kan det vara av intresse att studera hur elevernas delaktighet i upprättandet kan se ut idag och då även göra en jämförelse mellan gymnasieelever och gymnasiesärskoleelever. Wennbo (2005) skriver i sin D-uppsats att delaktighet ökar motivationen för eleven vilket ofta leder till bättre studieresultat.

I detta arbete har jag undersökt hur pedagoger i förskolan följer barns utveckling och hur de hanterar läroplanen för förskolans intentioner om att det inte är det enskilda barnet som ska utvärderas utan att det är verksamheten som ska utvärderas.Metoden har varit litteraturstudier och intervjuer av pedagoger som arbetar på förskolor.Resultatet av studien visar att pedagoger gör bedömningar av barns utveckling inför utvecklingssamtal och upprättandet av individuella utvecklingsplaner. Trots att läroplanen för förskolan säger att det inte ska finnas några uppnåendemål för det enskilda barnet blir det mer och mer vanligt att även förskolor upprättar individuella utvecklingsplaner med uppnåendemål för varje barn. Den mesta av litteraturen avspeglar inte resultatet av mina intervjuer. Pedagogerna skrev inte några uppnåendemål utan var väl medvetna om att det var verksamheten som de skulle skriva mål för.I diskussionen berörs olika sätt att följa barns utveckling utan att bedöma. Sammanfattningsvis blir min slutsats att pedagogerna kan undvika att göra en bedömning av det enskilda barnets resultat, men för att kunna föra förskoleverksamheten framåt och utmana barnet till utveckling måste en bedömning av barnen göras.

Den här studien handlar om individuella utvecklingsplaner (IUP). Sedan januari 2006 har IUP varit ett obligatoriskt verktyg i skolans värld. I studien kommer jag att intervjua lärare för att ta reda på deras erfarenheter gällande IUP och jag vill även ta reda på vilka för- och nackdelar de ser i sitt arbete med de individuella utvecklingsplanerna. Jag hoppas även att lärarna kan jämföra deras tidigare arbetssätt med det nya. De som arbetat fram förslaget om IUP ansåg att reflektion till det egna lärandet var en viktig punkt i en individuell utvecklingsplan, därför kommer jag även att granska tidigare forskning kring barns lärande/inlärning.