Tidigt i läkemedelsutvecklingen är det centralt att välja ut substanser som har potential att bli väl fungerande läkemedel. En faktor som tas stor hänsyn till är substansens in vitro potens. Det finns få studier kring hur in vitro potensen förhåller sig till terapeutisk plasmakoncentration av det färdiga läkemedlet hos patienten, men ett vanligt antagande är att den terapeutiska plasmakoncentrationen är en till tre gånger högre än in vitro potensen. I min litteraturstudie har jag fokuserat på följande frågeställningar: - Hur förhåller sig in vitro potens till terapeutisk plasmakoncentration? - Är det sätt som läkemedelsindustrin tolkar in vitro potens till terapeutisk plasmakoncentration optimalt? In vitro potens-data och terapeutisk plasmakoncentration samlades in för nio etablerade läkemedelssubstanser.

Antalet läkemedel som lanseras på marknaden har minskat under mer än ett decennium, vilket väcker frågan om huruvida det finns brister i de metoder och resonemang som används vid utvecklingen av ett nytt läkemedel. Syftet i den här litteraturstudien var att utreda delar av frågan kring eventuella brister med hjälp av följande frågeställningar: Vilka in vitro potenser kan man hitta vid en litteratursökning för några på marknaden etablerade humana och/eller veterinära läkemedelssubstanser? Hur förhåller sig in vitro potensen för dessa substanser till den terapeutiska plasmakoncentrationen/det terapeutiska intervallet som har fastställts för dem? Vad finns det i dagsläget för teorier kring eventuella brister i den rådande läkemedelsutvecklingsprocessen? In vitro potens-data för nio etablerade läkemedelssubstanser samlades in och jämfördes med respektive substans terapeutiska plasmakoncentration och en kvot erhölls som sedan relaterades till det resultat som presenterades i en mastersuppsats i farmaci av Fabian Göransson där motsvarande kvot genererades för 150 etablerade läkemedelssubstanser. Det sammanvägda resultatet, med tyngdpunkt på Fabians Göranssons resultat, visar att antagandet att den terapeutiska plasmakoncentrationen är minst tre gånger högre än in vitro potensen kan leda till främst överestimering men också underestimering av den terapeutiska plasmakoncentrationen och att substanser tenderar att vara mer potenta in vivo än in vitro. Därför behövs en högre grad av flexibilitet när ovan nämnda antagande praktiseras under läkemedelsutvecklingsprocessen. Efter en kortare utblick över några teorier kring brister i dagens läkemedelsutvecklingsprocess verkar det som att läkemedelsindustrin behöver revidera samt ifrågasätta lämpligheten hos de principer som idag praktiseras inom området. .

SammanfattningLångvarig smärta orsakar stort lidande för individen och belastar samhället ekonomiskt. Syftet med denna uppsats var att undersöka om en exponering in vivo-behandling inspirerad av Dialektisk beteendeterapi (DBT) för människor med långvarig ländryggssmärta var görbar samt om behandlingen gav effekt på smärtrelaterad problematik. Designen var en single case experimental design vilket är en beprövad design för att testa nya terapimetoder. Studien bestod av sex deltagare, alla med hög grad av smärtrelaterade katastroftankar, något som litteraturen visat predicera sämre behandlingsutfall. Behandlingen var DBT-inspirerad och indelad i tre faser; en första valideringsfas, en andra färdighetsfas och en tredje exponeringsfas.

Den senast utvecklade tekniken för riktade förändringar av genom in-vivo är baserad på CRISPR/Cas-systemet för vilket förutsättningarna i Nicotiana benthamiana och potatis, Solanum tuberosum, här undersöktes. För att föra in genkonstruktioner i växterna användes Agrobacterium tumefaciens som via vakuum kommer i kontakt med de inre delarna av bladen varefter de gener som finns på en binär vektor uttrycks transient. Först undersöktes de optimala parametrarna för erhållandet av ett högt transient uttryck med hjälp av ett grönt fluorescerande protein, GFP. Dessa parametrar användes sedan för att infiltrera en CRISPR/Cas-konstruktion som designats för att introducera mutationer genom att klyva ett exon i genen för granulbundet stärkelsesyntas, GBSS. Det visade sig under första delen av arbetet att det ej gick att erhålla transient uttryck i potatis med denna metod.

Bakgrund: Ett stifts huvudsakliga uppgift är att vara ett stöd för och bevara den koronala rekonstruktion i en endodontiskt behandlad tand med omfattande förlust av tandkronan. På senare år har efterfrågan för estetiska stift och pelare ökat och nya sorters stift och pelare har dykt upp på marknaden. Zirkonia är ett biokompatibelt och estetiskt material som relativt nyligen har börjat användas som material för stift och pelare. Syfte: Denna litteraturöversikt fokuserar på att analysera både in vivo och in vitro studier som har testat stift i zirkoniumdioxid. Avsikten är att summera senaste årens evidens för materialets relativt nya användningsområde och att försöka besvara frågeställningen om stift i zirkoniumdioxid är att rekommendera för kliniskt bruk. Material och metod: Totalt lästes 361 sammanfattningar och utav dessa sorterades 69 artiklar ut för fulltextläsning. Utav dessa uppfyllde 14 artiklar våra inklusions- och exklusionskriterier.

When facing the fact that high yielding dairy cows has an increasing energy requirements, the practice of adding lipid supplements such as concentrates rich in palm oil and/or palm oil industry by-products become more common. Palm oil containing high levels of C16:0 causes high levels of free fatty acids (FFA) which are linked to larger milk fat globules (MFG) which affect the reaction of lipolysis resulting in rancid flavour and processing problems. Instead of using palm oil, rapeseed oil rich in C18:1 C18:2 can be used. In order to evaluate the effect of added C18:0 and C16:0 on milk lipolysis, 30 Swedish Red lactating dairy cows including 15 multiparous (MP) and 15 primiparous (PP) cows were randomly divided in three groups resulting in 3 10 cow-groups (5 PP and 5 MP cows per group) and fed one out of three concentrate mixtures: control (C), a standard concentrate mixture with no fat added; palmitate (P) as C plus the addition of palmitate methyl ester (10 % in DM basis); and stearate (St) as C plus the addition of stearate methyl ester (10 % in DM basis). Milk yield was registered, and milk samples were collected and analysed for milk composition, FFA content and size of MFG.

Många parasiter, framförallt arter som lever som endoparasiter i syrefattiga miljöer som värddjurets tarm, har anaerob respiration under vissa eller flera av sina utvecklingsstadier. Den anaeroba respirationen hos parasiten skiljer sig på många sätt ifrån värddjurets aeroba respiration och dessa skillnader utgör potentiella mål vid anthelmintikabehandling. Enzymet fumaratreduktas är ett exempel på ett sådant mål. Fumaratreduktas finns inte hos värddjuret men hos många parasiter fyller detta enzym en nyckelfunktion dels i den anaeroba elektrontransportkedjan och dels då glukos kataboliseras i den anaeroba kolhydratmetabolismen via fosfoenolpyruvatkarboxykinas-succinat-vägen. Hos benzimidazolerna, som är en flitigt använd grupp av anthelmintika (avmaskningsmedel) hos många djurslag, är den huvudsakliga verkningsmekanismen att det sker en inhibering av mikrotubulipolymeriseringen, men flera studier tyder även på att fumaratreduktas utgör ytterligare en potentiell verkningsplats. Samtliga studier som redovisas i detta arbete visar på att benzimidazoler har en inhiberande effekt på fumaratreduktasaktiviteten hos de undersökta parasiterna. Den hämmande effekten som uppmättes varierade emellertid kraftigt mellan olika benzimidazolpreparat. Även effekten för samma preparat varierade i vissa fall i olika studier.

Diabetes mellitus is a rising epidemic throughout the world and there is currently great interest in quantifying the beta-cell mass (BCM) in vivo non-invasively. In the present experiment, the feasibility of in vivo imaging of the glucagon-like peptide-1 receptor (GLP-1R) in beta-cells was examined, using the positron emission tomography (PET) tracer [68Ga]Ga-DO3A-VS-Cys40-exendin-4 as a marker, in native pancreatic beta-cells of a porcine diabetic animal model and healthy controls. Eight Swedish high-health domestic pigs were randomly assigned to be either controls or made diabetic using streptozotocin (STZ). The experiment proceeded during eight weeks, starting with an acclimatisation period. Once the pigs had been socialised they underwent surgery for the insertion of a jugular vein catheter, allowing induction of diabetes with STZ, intravenous (i.v.) injections and stress-free blood sampling. Development of diabetes was confirmed by clinical examinations, blood glucose values and insulin-staining of pancreatic sections post mortem. The diabetic pigs were insulin treated and responded well.

En ny medicinteknisk produkt, ett resorberbart, kirurgiskt buntband (LigaTie®) för ligering av kärl har utvecklats vid Sveriges lantbruksuniversitet. En pilotstudie genomfördes för att undersöka begränsningsområdet med avseende på minsta möjliga kärldiameter som kan ligeras med produkten. Djurmaterialet i detta terminala in vivo-försök utgjordes av en sövd hund. Icke resorberbart band, som formsprutats i samma form som LigaTie®, fördes runt kärl tillhörande krös, mjälte och njurar. Bandets ände fördes genom den låsmekanism som finns i bandets andra ände.

Tea Tree Oil eller TTO som det förkortas, är en olja som utvinns ur en australiensisk buske vid det latinska namnet Melaleuca alternifolia. Oljan har sedan många år använts som antiinflammatoriskt och bakteriedödande ämne. Denna litteraturstudie gjordes på 13 artiklar som svarade på tre sökningar i databasen PubMed. Artiklarna påvisar att TTO har en viss antibakteriell förmåga och kan fungera som antimykotiskt medel, men fler in vivo studer behövs för att säkerställa TTO:s effekt på olika parodontala åkommor..

Syfte: Syftet med denna studie var att ta reda på hur mycket tre sorters endagslinser dehydrerar in vivo under en dags bärande samt att utvärdera om det finns något samband mellan dehydrering och upplevd komfort. Metoder: Tolv testdeltagare fick under tre dagar bära tre olika sorters endagslinser, en silikonhydrogellins (1 Day Acuvue TruEye) och två hydrogellinser (BioMedics 1Day, Dailies AquaComfort Plus). Kontaktlinserna vägdes före och efter ca 6 timmars bärtid, för att se om det fanns någon skillnad. Förändringen i vikt ansågs bero på förlust av vattenmassa, dvs.dehydrering. Viktminskningen för varje lins jämfördes sedan med resultaten från en komfortenkät där testdeltagarna fick graderade den upplevda komforten med vardera linssort. Resultat: Alla tre linssorterna i studien uppvisade en statistiskt signifikant viktminskning (P < 0,05). De högvätskehaltiga linserna (Dailies) förlorade minst i vikt, medan silikonhydrogellinserna (Acuvue TruEye) uppvisade den största procentuella viktminskningen.

Syfte: Syftet med denna studie var att studera huruvida algen Ascophyllum Nodosum (AN) utövar någon effekt på proteasaktivitet i oralt plack, samt om effekten finns i algen från början eller om man måste inta den oralt för att få en systemisk effekt. En förhöjd proteasaktivitet har förknippats med gingivit och parodontit. Vi förväntar oss en minskad proteasaktivitet hos försökspersonerna, och därmed en minskad risk för gingivit och parodontit, efter intag av AN under en månads tid. Material och metod: Ett in vitro med en pilotstudie, och ett in vivo försök utfördes. I in vitro försöket användes pulveriserat och upplöst Ascophyllum Nodosum. I in vitro studien deltog 5 personer i åldersgruppen 20 till 30 år.

Varje år får allt fler män diagnosen prostatacancer och behandlas för sjukdomen. Detta innebär också att fler män drabbas av de biverkningar som behandlingen kan medföra. Impotens ar en vanlig biverkning. Syftet med studien var att belysa hur den förändrade sexualiteten i samband med behandling av prostatacancer kan påverka mannens självbild och relationer. Metoden som använts var litteraturstudie.

Varje år får allt fler män diagnosen prostatacancer och behandlas för sjukdomen. Detta innebär också att fler män drabbas av de biverkningar som behandlingen kan medföra. Impotens ar en vanlig biverkning. Syftet med studien var att belysa hur den förändrade sexualiteten i samband med behandling av prostatacancer kan påverka mannens självbild och relationer. Metoden som använts var litteraturstudie.

Inducerad pluripotens innebär att man inducerar mogna celler till att övergå i ett pluripotent stadium och bilda så kallade inducerade pluripotenta celler (iPS-celler). Detta görs till exempel genom viral integration av transkriptionsfaktorerna octamer-binding transcription factor 3 och 4 (Oct3/4), sex determining region Y-box 2 (Sox2), Krüppel-like factor 4 (Klf4) och c-Myc. Pluripotenta celler har förmågan att bilda vilken vävnadstyp som helst i kroppen och detta vill man i framtiden använda för behandling av olika degenerativa tillstånd så som Parkinsons sjukdom. Idag kan iPS-celler inte användas kliniskt eftersom de ger upphov till tumörtyperna teratom och teratokarcinom vid injektion in vivo. Under de senaste åren har mycket forskning lagts ned på att hitta metoder som förhindrar/minskar teratombildningen. Ett sätt att förhindra detta är genom att låta iPS-celler differentiera, så att deras pluripotensgrad minskar innan de injiceras.