Uppsatsens syfte är att visa hur svenska börsnoterade företag på Nordiska börsens OMX30-lista redovisar sina immateriella tillgångar vid företagsförvärv på 2000-talet och därefter se vad som kan skapa bättre förståelse för redovisningreglerna genom att tillämpa institutionell teori. För att uppfylla uppsatsens syfte har författarna valt att genomföra en kvantitativ undersökning. Empirin består av 29 svenska börsnoterade koncerners årsredovisningar under åren 2000-2005. Sekundärdata som legat till grund för den teoretiska referensramen har framförallt inhämtats från internationella forskningstidskrifter.Den teoretiska basen för uppsatsen bygger på en genomgång och analys av redovisningstraditioner, redovisningsprinciper samt institutionell teori, vilka alla bidrar till att påverka standarder och därmed hur företagen redovisar. Den teoretiska referensramen används sedan för att analysera empiriresultaten.

Denna uppsats behandlar värdering av företag samt de immateriella tillgångarna varumärke, patent och goodwill. Vi anser att det finns ett gap mellan de teoretiska modellerna i litteraturen och hur värderare praktiskt tillämpar värderingsmodellerna samt hur dessa värderar immateriella tillgångar. I litteraturen framgår det vilka komponenter de olika värderingsmodellerna infattar, men dock anser vi att det inte lika klart redogörs för hur dessa skall beräknas. Modellerna för värdering av immateriella tillgångar är relativt lätta teoretiskt, men pratiskt menar vi att dessa modeller är svåra att applicera, till följd av brist på information samt hur denna skall integreras i modellerna. Utifrån denna problematik har uppsatsens syfte samt problemformuleringar utformats för att skapa en förståelse för detta fenomen.För att få en klar bild av hur värderingar går till i praktiken valdes olika typer av yrkesverksamma värderare ut till studien.

Europas företag består till 99 % av små och medelstora bolag (SME) som enligt OECD är viktiga för den ekonomiska tillväxten och drivande för innovation och entreprenörskap. Det kunskapssamhälle som dessa företag verkar i präglas av en hårdnande konkurrens och ett större fokus på investeringar i immateriella resurser. Finansieringen av dessa resurser blir ett problem för små och medelstora bolag då de inte i samma utsträckning som större företag har tillgång till riskkapitalmarknaden. De blir istället hänvisade till lånemarknaden vilket gör bankerna till den dominerande parten i kreditgivningen till dessa företag. Den information kreditgivarna har att tillgå för att bedöma dessa företags kreditvärdighet är huvudsakligen de finansiella rapporterna, men en debatt har under de senaste decennierna förts huruvida de finansiella rapporterna verkligen visar ett företags rätta värde.

Bakgrund och problem: En av de konvergerade redovisningsstandarder som finns i IFRS och US GAAP är standarden om rörelseförvärv av bolag. Enligt regelverket får inte goodwillposten innehålla identifierbara materiella eller immateriella tillgångar och den ska endast utgöra en minoritet i förvärvsanalysen. Trots standardiseringar kvarstår skillnader mellan förvärv redovisas i Sverige och USA. Enligt tidigare forskning i Sverige utgör goodwill fortfarande en majoritet i köpeskillingen vilket går emot IFRS rekommendationer. En studie av bolag i USA görs för att jämföra med den svenska undersökningen.Syfte: Syftet med studien är att undersöka fördelningen av köpeskillingen vid rörelseförvärv i amerikanska bolag under år 2013.

Syftet med examensarbetet är att undersöka om IFRS 3 efterlevs i svenska börsnoterade företag och om därmed en ?korrekt? bild av förvärven ges när det gäller identifiering, värdering och särredovisning av de immateriella tillgångarna. I litteraturgenomgången redogörs för konvergensprojektet. Det görs även en beskrivning av väsentliga förändringar i redovisning av förvärv enligt IFRS 3. Värderingsmetoder för värdering av immateriella tillgångar till ett verkligt värde återges.

Teknik är idag en integrerad och betydelsefull del av vårt samhälle och vårt affärsliv. De flesta företag har olika IT-system som underlättar i delar av deras verksamhet. En vanligt förekommande transaktion i affärslivet är följaktligen avtal om köp och utveckling av IT-system som ingås mellan en beställare och en leverantör.Uppsatsen har som syfte att analysera hur immaterialrättsregleringen i IT-systemleveransavtal bör utformas. För att ge en förståelse för varför klausulen bör skrivas på det sätt som anges i uppsatsen analyseras gällande rätt, praxis och tillämpliga tolkningsprinciper på området.Uppsatsen belyser de grundläggande problem som äganderättsbegreppet skapar i transaktioner som avser immateriella rättigheter samt de inbyggda motsättningar som ofta finns i avtal. Jag har kommit fram till att ett praktiskt angreppssätt bör hållas när man skriver en immaterialrättslig klausul i IT-systemleveransavtal istället för att försöka fördela äganderätten till de immateriella rättigheterna mellan parterna.

Sedan år 2005 har det varit obligatoriskt för börsnoterade företag i EU att följa den internationella redovisningsstandarden IFRS 3 vid företagsförvärv. Vid ett företagsförvärv ska förvärvaren allokera kostnaden för förvärvet genom att först värdera de materiella tillgångarna till verkligt värde, sedan de immateriella tillgångarna och till sist allokera det som eventuellt blir över till goodwill. Att identifiera immateriella tillgångar och därmed skilja dem från goodwill anses vara en svår och komplex uppgift. Företagen har kritiserats för att generellt undervärdera immateriella tillgångar och övervärdera goodwill vid företagsförvärv, för att inte lämna tillräcklig information om hur de kommit fram till goodwillbeloppet och för att inte ta uppgiften att identifiera immateriella tillgångar på allvar.Om denna kritik är riktig, vilket mycket talar för, innebär det rimligen att företagsledningarna har ett intresse av att övervärdera goodwill. Detta intresse kan vara helt oegennyttigt, och enbart för företagets bästa, men det kan också vara egennyttigt.

Problem: Utvecklingen i va?rlden ga?r mot en allt mer kunskapsinriktad ekonomi da?r den immateriella tillga?ngen intellektuellt kapital blir viktigare bland fo?retag. De redovisningsprinciper som finns idag baseras pa? principer fra?n sa? tidigt som 1400-talet da? man ville bokfo?ra transaktioner fo?r in- och utbetalningar av pengar. Principerna modifierades na?got under den industriella revolutionen fo?r att man skulle kunna sa?tta upp materiella ting som tillga?ngar.

Bakgrund och problem: Med anledning av den aktuella debatten om stora noterade bolag som får akuta ekonomiska problem på grund av sina värderingar av immateriella tillgångar tillägnas denna studie att belysa hur detta tillgångsslag förändrats i och med en ändring av värderingsregler år 2005. Regeländringen innebar avskrivningsförbud av goodwill och att värdet istället endast får justeras genom nedskrivning vid behov. Den immateriella tillgången är abstrakt att värdera och ju större del den har av koncernbalansräkningen desto viktigare är värderingen för bolagets intressenter. Den teoretiska delen beskriver tillvägagångssätt och regelverk för värdering dels vid anskaffning, dels vid den löpande värderingen.Problemformulering: Hur har andelen goodwill samt övriga immateriella tillgångar förändrats i koncernbalansräkningar sedan införandet av IFRS 3 och IAS 38 och hur påverkar regeländringen den rättvisande bilden för läsaren?Syftet: Syftet med denna studie är att utreda hur regeländringen påverkat andelen av svenska noterade bolags koncernbalansräkningar som utgörs av immateriella tillgångar.

Sedan år 2005 har det varit obligatoriskt för börsnoterade företag i EU att följa den internationella redovisningsstandarden IFRS 3 vid företagsförvärv. Vid ett företagsförvärv ska förvärvaren allokera kostnaden för förvärvet genom att först värdera de materiella tillgångarna till verkligt värde, sedan de immateriella tillgångarna och till sist allokera det som eventuellt blir över till goodwill. Att identifiera immateriella tillgångar och därmed skilja dem från goodwill anses vara en svår och komplex uppgift. Företagen har kritiserats för att generellt undervärdera immateriella tillgångar och övervärdera goodwill vid företagsförvärv, för att inte lämna tillräcklig information om hur de kommit fram till goodwillbeloppet och för att inte ta uppgiften att identifiera immateriella tillgångar på allvar.Om denna kritik är riktig, vilket mycket talar för, innebär det rimligen att företagsledningarna har ett intresse av att övervärdera goodwill. Detta intresse kan vara helt oegennyttigt, och enbart för företagets bästa, men det kan också vara egennyttigt.

Idag lever vi i ett tjänstesamhälle där företag konkurrerarmed tjänster vilket gör medarbetare och ledning till deviktigaste resurserna i ett sådant företag. Dessa immateriellatillgångar är svårvärderade och kan därmed inte tas upp ibalansräkningen vilket många gånger leder till att de blirosynliga och inte beaktas.Många företag måste tillföras kapital för att finansiera sinverksamhet vilket ofta sker genom belåning. Dåtjänsteföretag består av mycket dolda värden är detproblematiskt för kreditgivarna att bedöma dessa företagsfaktiska värde. Baserat på ovanstående har syftet med dennauppsats därför varit att undersöka huruvida tjänsteföretagsimmateriella tillgångar påverkar finansiärer i sittbeslutstagande vid kreditgivning och hur dessa mjuka värdenkan ligga till grund för bankernas säkerhet.Studien tar sin utgångspunkt ur ett bankperspektiv. För attbesvara syftet har vi utgått från en kvalitativ metod därintervjuer har genomförts med respondenter från fyrastorbanker i Sverige.Vid kreditgivning tenderar bankerna att värderatjänsteföretag på samma sätt som ett tillverkande företagvilket medför att riskerna inte blir större för dem i dessasituationer.

Problemformulering: Hur kan tjänste- och tillverkningsföretag arbeta med styrning av intangibles?Syfte: Uppsatsens syfte är att beskriva om och hur tjänste- och tillverkningsföretag arbetar med styrning av intangibles. Styrningen fokuseras och beskrivs utifrån mått och mätning, budgetering och resursallokering, tillgång eller kostnad. Vi vill skapa en ökad förståelse för hur företag kan bemöta utmaningen vid styrningen av intangibles, då flertalet organisationer an-ser att sin nuvarande styrning och mätning av intangibles antingen är bristfällig eller inte existerar alls.Metod: En kvalitativ metod med en abduktiv ansats har använts för att besvara problemformuleringen. Fyra stycken besöksintervjuer har genomförts och legat till grund för empirin.Slutsats: Alla fallföretag bekräftar utmaningen med styrning av intangibles, trots detta arbetar samtliga företag med det.

Bakgrund och problem: Bokföringsnämnden (BFN) arbetar sedan ett antal år tillbaka med detså kallade K-projektet, där företagens redovisning ska vara lika för alla företag inom sammastorlekskategori. Syftet med K2-regelverket för mindre företag är i hög grad förenklingar ochBFN anser att dessa ska ha företräde framför rättvisande bild och jämförbarhet. Det finnsdäremot röster som påpekar att den förenklade redovisningen kring egenupparbetadeimmateriella tillgångar kan medföra problem för företagen. De företag som kommer att bytatill K2-regelverket får endast kostnadsföra sina egenupparbetade immateriella tillgångar iresultaträkningen direkt, till skillnad mot nuvarande normsättning som tillåter aktivering ibalansräkningen.Syfte: Att bistå med information kring samt påvisa för långivare, investerare och andraintressenter vilka effekter det nya K2-regelverket för egenupparbetade immateriella tillgångarkan få på marknaden inom forskning och utveckling (FoU).Avgränsningar: Studien undersöker en population bestående av svenska onoterade mindreföretag inom branschen för FoU. Hos dessa tittar vi endast på redovisningsposten föregenupparbetade immateriella tillgångar, totala tillgångar samt eget kapital i årsredovisningarfrån 2007.Metod: Vi har läst artiklar, rapporter, remisser, normer med mera för att formulera vårreferensram.

Syftet är att kartlägga huruvida företag på Large Cap- och Mid Cap-listorna uppfyller redovisningskraven i IFRS 3, IAS 36 och IAS 38. Vidare skall vi analysera skillnader mellan olika branscher. Vi har genomfört två undersökningar med utgångspunkt från den kvantitativa metoden. För att förtydliga resultatet vi erhöll valde vi att komplettera med en kvalitativ metod. Genomgående återfinns en deduktiv ansats.

Företagens definition på framgång kan variera. Det är ändå rimligt att anta att vinstdrivande företag har som mål att nå så hög lönsamhet som möjligt, sett över dess livstid. Medlen för att nå målet varierar dock. Hur som helst krävs en effektiv styrning för att leda företagen mot deras övergripande mål. Prissättning är ett av de viktigaste besluten i styrningen av företag.