Köpeskillingsallokering
Påverkas redovisningen av förvärvarens storlek och skuldsättningsgrad?
IFRS 3FöretagsförvärvImmateriella tillgångarGoodwillPrincipal/Agent-teorinPositive Accounting TheoryRegressionMultipel linjär regressionOMX Stockholm
Sedan år 2005 har det varit obligatoriskt för börsnoterade företag i EU att följa den internationella redovisningsstandarden IFRS 3 vid företagsförvärv. Vid ett företagsförvärv ska förvärvaren allokera kostnaden för förvärvet genom att först värdera de materiella tillgångarna till verkligt värde, sedan de immateriella tillgångarna och till sist allokera det som eventuellt blir över till goodwill. Att identifiera immateriella tillgångar och därmed skilja dem från goodwill anses vara en svår och komplex uppgift. Företagen har kritiserats för att generellt undervärdera immateriella tillgångar och övervärdera goodwill vid företagsförvärv, för att inte lämna tillräcklig information om hur de kommit fram till goodwillbeloppet och för att inte ta uppgiften att identifiera immateriella tillgångar på allvar.Om denna kritik är riktig, vilket mycket talar för, innebär det rimligen att företagsledningarna har ett intresse av att övervärdera goodwill. Detta intresse kan vara helt oegennyttigt, och enbart för företagets bästa, men det kan också vara egennyttigt. Två teorier som utgår från att företagsledningen agerar egennyttigt, och försöker maximera sin egennytta, är Principal/Agent-teorin och Positive Accounting Theory (PAT). Eftersom övervärdering av goodwill relativt immateriella tillgångar är ett sätt att driva upp resultatet, vilket anses gynna företagsledningen, är det intressant att undersöka om dessa båda teorier kan erbjuda förklaringar till övervärderingen av goodwill.Denna studie försöker bringa klarhet i vilken av dessa två teorier som bäst förklarar hur IFRS 3 tillämpas i praktiken, vad avser den relativa fördelningen mellan goodwill och immateriella tillgångar. Vi studerar hur alla förvärvande företag på Stockholmsbörsen år 2010 har gjort fördelningen, och gör regressionsanalyser för att bedöma om det finns något samband mellan den relativa fördelningen och företagens storlek och skuldsättningsgrad, två faktorer som är centrala för företagsledningens beteende enligt såväl PAT som Principal/Agent-teorin.Sammanfattningsvis går det inte att styrka något sådant samband, varken till stöd för PAT eller för Principal/Agent-teorin. Det är intressant, eftersom flera tycker sig se ett samband, men kanske inte förvånande, eftersom PAT och Principal/Agent-teorin motsäger varandra helt i frågan om sambanden är positiva eller negativa. Vi har dock svaga indikationer på att PAT kanske förklarar bättre hur IFRS 3 tillämpas på mycket stora företag, medan Principal/Agent-teorin kanske kan förklara bättre upp till en viss storleksgräns.