Då giraffens föda utgörs endast av blad, löv och knoppar, trots att det är den största Idisslaren som lever idag, har dess anatomi genomgått en serie av anpassningar för att kunna överleva på denna föda. Till det yttre har den under evolutionens gång utvecklat en otrolig längd som gör att den når långt upp över alla andra Idisslare, och till det inre har dess mag-tarmsystem anpassat sig efter födans egenskaper. Giraffens huvud har en avlång form och behåring på läpparna som ska skydda den från trädens stickiga försvar, en tunga som kan bli upp till en halvmeter lång, och tuggmuskler som har anpassats till den relativt lättuggade maten. Förmagarna har i sin tur minskat i storlek och kraft och fått ett anpassat utseende och utbredning på dess papiller, och tarmen har en liten ratio tunn/tjocktarm. Giraffens cirkulation har fått anpassa sig till stora höjdskillnader, då giraffen kan sträcka sig upp till ett träd och bli mer än fyra meter lång, men i nästa stund böja sig ner för att dricka vatten på marknivå. Som följd av dess längd har dräktiga och lakterande honor, samt växande ungdjur, en väldigt hög kalcium- och fosfatomsättning i kroppen och kan därför lida brist på dessa mineraler. Den drivande kraften bakom giraffens längdutveckling har länge sagts vara övertaget den ger vid födosök, men det finns även en annan teori som baserar sig på att den drivits av sexuell evolution..

Boskapspesten (eng. Rinderpest) deklarerades den 25e maj, 2011, vara utrotad från jorden. Det gör den till den andra infektiösa smittan människan utrotat. Sjukdomen är en av de äldsta noterade boskapssjukdomarna och har under historien orsakat miljontals dödsfall av nötboskap och mindre Idisslare. Rinderpestviruset är ett höljeförsett, enkelsträngat, negativt RNA-virus, tillhörande genuset Morbillivirus, familj Paramyxoviridae. Sjukdomen det orsakar är mycket smittsam, med en mortalitet på upp till 90% i vissa fall.

För gräsätare är ett näringsriktigt grovfoder av största betydelse för friska djur och god prestationsförmåga. Det ställer krav på kvaliteten på det vallgräs som används till hö, hösilage och ensilage samt det gräs som djuren betar. Vallgräs kan infekteras av endofytiska mögelsvampar som producerar toxiska substanser. Neotyphodium spp. är ett släkte av endofytiska mögelsvampar som tillhör familjen Clavicipitaceae.

Protein i foder utnyttjas av Idisslaren via upptag av mikrobprotein i tunntarmen eller som foderprotein som passerat vommen vidare till tunntarmen. Olika råproteinnivåer i foder till Idisslare påverkar både miljön och djurens avkastning. Råprotein från vallväxter kan analytiskt delas upp i olika fraktioner utefter var i Idisslaren det bryts ned och kan tillgodogöras. Ett sådant system är The Cornell Net Carbohydrate and Protein System (CNCPS) vilket delar in protein i fraktionerna A, B och C utefter deras nedbrytningshastighet i vommen. Många olika faktorer kan påverka halt och sammansättning av råprotein i vallfoder.

Det finns en stor efterfrågan på färskt lammkött året runt i Sverige och det krävs därför en allt mer intensiv uppfödning av lamm. Det krävs därför en allt mer intensiv uppfödning av lamm i Sverige under vintern och våren. Lammen ska växa fort för att ha en så effektiv produktion som möjligt men ändå behålla de slaktkroppsegenskaper som efterfrågas av konsumenterna. Intensiv lammproduktion kräver ett energirikt foder som samtidigt resulterar i en bra fodereffektivitet hos lammen. Majs är idag en gröda som odlas allt mer i Sverige.

Bluetongue, en vektorburen infektionssjukdom som drabbar Idisslare, har tidigare endast funnit i tropiska samt subtropiska delar av världen. Sedan ett drygt decennium tillbaka har denna bild förändrats och sjukdomen förekommer nu även längre norrut i Europa. Sverige fick sitt första konstaterade fall av infektion med bluetonguevirus, vilket var av serotyp 8 (BTV-8), i september 2008. En vaccinationskampanj i de södra delarna av landet inleddes snabbt med syftet att utrota denna epizootisjukdom från Sverige. Även i många andra EU-länder har man inlett en omfattande vaccination av mottagliga tamdjur med ett avdödat vaccin mot BTV-8.

Läkemedelsresistenta parasiter är ett allvarligt globalt problem. Läget är framför allt kritiskt inom gruppen gastrointestinala nematoder hos små Idisslare, vilka ofta uppvisar resistens mot bredspektrumverkande anthelmintika. Resistensproblematiken resulterar i en försämrad djurvälfärd och lägre produktionsnivåer. Det har visat sig vara svårt att reda ut de exakta orsakerna till läkemedelsresistens då flera olika mekanismer ofta samverkar. Cytokrom P450-systemet (CYP) ingår som en del av xenobiotikametabolismen på cellnivå hos både värddjur och parasiter och kan ha betydelse för såväl utveckling som undvikande av anthelmintika-resistens. För att optimera anthelmintikaanvändningen och utveckla hållbara behandlingsstrategier krävs kunskap om värddjurets metabolism av xenobiotika samt vävnadsdistribution av aktiva metaboliter.

Flodhästen är en av Afrikas största växtätare och har ett speciellt födosöksbeteende då de endast betar på natten. Under dagen stannar de i eller väldigt nära vattendrag eller dypölar där de är fysiskt ganska inaktiva. För att klara av att endast äta en begränsad del av dygnet måste flodhästen ha olika fysiologiska, anatomiska eller beteendebaserade anpassningar till detta. Syftet med den här litteraturstudien är att reda ut varför flodhästen endast betar på natten och hur är de anpassade till detta. Att de endast betar på natten beror till stor del på att deras hud spricker om de vistas i solen för länge. Dessutom sparar de energi på att sköta sin termoreglering genom att bada istället för att svettas. De är framförallt gräsätare men det har visats att de äter blad, örter, träd och buskar i större utsträckning än som tidigare har trots.

Studien genomfördes i Shompole i södra Kenya. I det här området är invånarna herdar som förlitar sig på kor, får och getter som sin enda inkomstkälla. De föder upp boskap under extensiva förhållanden, med naturligt bete som huvudsaklig födokälla för sina djur. Sex besättningar av den typen ingick i studien som genomfördes från mitten av december 2009 till mitten av februari 2010, vilket gav totalt 65 observations-dagar. Syftet med studien var att samla in födo- och förflyttningsbeteende hos nötkreatur, får och getter på bete.

SammanfattningMykotoxiner är sekundära metaboliter som kan bildas av vissa mögelsvampar. Idisslare har generellt ett högre skydd mot mykotoxiner än vad enkelmagade djur har då våmmens mikroorganismer kan fungera som ett extra skydd mot mykotoxikos. Trichotecenerna deoxynivalenol och T-2 toxin bryts ner till de-epoxymetaboliter i våmmen genom att dess toxiska epoxyring spjälkas bort. Deoxynivalenol metaboliseras helt eller delvis av våmmens mikroorganismer, medan T-2 toxinets nedbrytningskapacitet inte är lika hög. Aflatoxin B1 har en låg nedbrytbarhet, och inga metaboliter har kunnat detekteras i våmmen.

Studien genomfördes i Shompole i södra Kenya. I det här området är invånarna herdar som förlitar sig på kor, får och getter som sin enda inkomstkälla. De föder upp boskap under extensiva förhållanden, med naturligt bete som huvudsaklig födokälla för sina djur. Sex besättningar av den typen ingick i studien som genomfördes från mitten av december 2009 till mitten av februari 2010, vilket gav totalt 65 observations-dagar. Syftet med studien var att samla in födo- och förflyttningsbeteende hos nötkreatur, får och getter på bete.

Vallfodret utgör basen i Idisslarens foderstat. Innehåll av råprotein är relativt högt i vallfodret men Idisslaren har svårt att till fullo utnyttja det. Idisslarens proteintillförsel består av mikrobprotein som syntetiserats i vommen och foderprotein som passerat onedbrutet genom vommen. Den sistnämnda proteinkällan är speciellt viktig för högavkastande djur. Problemet med vallfodret är att det innehåller en betydande andel råprotein som lätt fermenteras i vommen.

Syftet med litteraturstudien var att undersöka orsaker till spensugning hos kvigor, hur beteendet påverkar den diade individens mjölkkörtel samt åtgärder till problemet. Spensugning innebär att en kviga eller ko diar på en annan individs spenar och det är ett beteende som ofta utvecklas i tidig ålder. I dagens mjölkproduktion föds kalvar ofta upp i system där de inte har möjlighet att dia kon. Utfodring av mjölk sker med en hink, hink med napp eller med kalvamma. Om kalven inte fått utlopp för sitt sugbehov vid utfodringen eller inte blivit avvand från att dricka mjölk på ett naturligt sätt kan problem som spensugning uppstå.

Rift Valley fever (RVF) är en i Sverige relativt okänd sjukdom som främst drabbar tama Idisslare, men också har en stor zoonotisk potential. Då sjukdomen är vektorburen och har visat sig kunna spridas med ett stort antal vektorer, finns viss oro för sjukdomens spridningspotential i nya områden. Syftet med detta arbete har varit att uppskatta risken för sjukdomens spridning, främst till Sverige men även till andra länder i Europa. Flertalet undersökningar har visat att myggarter med förmågan att bära Rift Valley Fever Virus (RVFV) finns både i Europa och Nordamerika. Sedan sjukdomen år 2000 spreds från den afrikanska kontinenten till den arabiska halvön, ser många epidemiologer det bara som en tidsfråga innan sjukdomen får global spridning. Sjukdomen har ett snabbt förlopp, hos unga djur ses ofta bara diffusa symtom innan djuren dör. Frekvensen av aborter hos dräktiga djur och dödligheten hos nyfödda kan uppgå till 80-100% hos både får och nöt.

Stora leverflundran (Fasciola hepatica) beskrevs som en infektion hos får första gången år 1379, idag finns den spridd över hela världen och orsakar stora ekonomiska förluster samt är ett betydande hot mot djurvälfärden. Parasiten kan angripa alla Idisslare men även infektera andra djurslag såsom häst, gris och människa. För att leverflundrans olika förstadier ska kunna utvecklas krävs det en mellanvärd, i Europa är det främst den amfibiska dammsnäckan Lymnaea truncatula som förekommer. När de omogna flundrorna infekterat värddjuret ägnar de flera veckor åt att borra sig genom levern, när de sedan når gallgångarna har de utvecklats till mogna flundror och börjar producera ägg. Dess framfart i lever och gallgångar orsakar stora skador och blödningar, hur sjukdomsbilden ser ut beror på hur kraftig infektionen är. Enkätundersökningen är gjord i samarbete med Landsbygdsenheten vid Länsstyrelsen i Hallands län. Syftet med undersökningen var att få en bild av hur utbredd stora leverflundran är i Halland, vilka problem som upplevs, vilka åtgärder som gjorts samt hur behovet av rådgivning ser ut. Enkäten skickades ut till samtliga djurhållare som anmält att de har en produktionsplats med 10 får eller fler, antalet var 372 stycken.