Uppsatsen behandlar Gustafsbergs barnhusinrättning, en skola för pojkar som dessutom var Sveriges första internatskola. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka kriterier man hade på undervisningen på barnhusinrättningen från 1860-talets mitt och fram till mitten på 1880-talet samt vilka eleverna var som vistades där under den perioden. Detta görs utifrån frågeställningarna hur barnhusinrättningens stadgar såg ut under senare delen av 1800-talet, hur en kurs/läroplan under den aktuella tidsperioden såg ut och hur ämnena var fördelade, samt vilken bakgrund de elever som gick på barnhusinrättningen under den aktuella tidsperioden kunde ha och vad de ägnade sig åt efter Examen från skolan.För att kunna genomföra undersökningen användes tillgängligt arkivmaterial angående Gustafsbergs barnhusinrättning, framför allt på arkivet på Gustafsbergsstiftelsen men även på Bohusläns föreningsarkiv.Undersökningen visade att stadgan och kursplanen angav att eleverna skulle delas in i tre klasser, en nedre, en mellersta och en övre. Utifrån denna indelning placerades elever i åldrarna mellan 6-16 in, dock rådde särskilda krav på blivande elever som skulle bli antagna till skolan och likaså på intagna elever för att de skulle kunna examineras. Examinationerna kontrollerades utförligt.

Vid sekelskiftet år 2000 startade Göteborgs Universitet den första egna utbildningen i familjeterapi som ger behörighet att blir legitimerad psykoterapeut efter avlagd Examen. Utbildningen är treårig. Den grupp som nu studerar nu är den tredje gruppen och började höstterminen 2006.Denna studie riktade sitt intresse mot dem som studerar och har studerat vid psykoterapeutprogrammet med inriktning mot familjeterapi vid Göteborgs universitet. Frågeställningarna rörde den professionella utvecklingen efter utbildningen och erfarenheterna av utbildningen. I vilken omfattning har man slutfört utbildningen? Har man bytt arbete eller arbetsuppgifter och i vilken omfattning arbetar man med familjeterapi under och efter utbildningen? Vad har studenterna uppfattat som utbildningens styrka och vilka brister har man upplevt? Som metod har valts att telefonintervjua femtioåtta av deltagarna vid de tre årskurserna.

Idag är anställda inom kundtjänst på svenska storbanker ofta 20 till 30-åriga, nyexaminerade akademiker som ser kundtjänstyrket som en inkörsport till en fortsatt karriär inom banksektorn. Dessa medarbetare är med andra ord ofta inställda på att så snabbt som möjligt gå vidare i sin karriär.I deras dagliga arbete förväntas de, av både arbetsgivare och kunder, vara välinformerade om bankens produkter och tjänster men även ge en högkvalitativ och ofta personlig service. Många banker har högt uppställda, kort- och långsiktiga, säljmål som de anställda förväntas uppfylla vilket är ett ytterligare prestationsmoment i det dagliga arbetet för en kundtjänstanställd. Detta ställer krav på de anställda att vara stresståliga, flexibla, välinformerade och i många fall utbildade för att arbetet skall kunna utföras väl.Författarna vill med denna uppsats undersöka hur chefer på svenska storbanker går tillväga för att upprätthålla en hög grad av motivation hos sina anställda i detta konkurrensutsatta och säljinriktade arbetsklimat där en stor andel av personalen är angelägna om att inom en snar framtid gå vidare i sina karriärer och avancera från sin nuvarande roll. Vad de anställda inom kundtjänst anser motiverar dem i deras arbete är en annan fråga författarna ämnar undersöka.De banker som författarna har undersökt är Handelsbanken, Nordea och Swedbank.

Problemdiskussion: Entreprenörskap slår kraftigt in i det svenska utbildningssystemet. Merparten av svenska universitet och högskolor har sedan flera år tillbaka både kurser och program inom inriktningen entreprenörskap. En rapport från Global Entrepreneurship Monitor visar att under 2005 var den entreprenöriella aktiviteten låg i Sverige. Däremot har det visat sig att ungas intresse för företagande har ökat under 2005. Denna ökning avser dock inte högutbildade studenter, däribland entreprenörskapsstudenter.

Anläggningssektorn är en växande bransch. En väl fungerande infrastruktur är en viktig faktor förett fungerande och utvecklande samhälle. Anläggningssektorn avser inte bara infrastruktur utanär ett väldigt brett område där några ytterligare delområden är energianläggningar,industribyggnation och grundläggning. Studenter som tar Examen från byggingenjörsprogrammetär mer förberedda att arbeta inom byggsektorn jämfört med anläggningssektorn. Utbildningenreflekterar idag inte det behov anläggningssektorn kräver.

SAMMANFATTNING I Sverige och Frankrike har man haft en hög och bestående ungdomsarbetslöshet sedan nittiotalet. Ungdomar har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden då de har mindre arbetslivserfarenhet och yrkeskompetens. Inträdet på arbetsmarknaden påverkas dock av vilken transitionsregim som man har valt för att hantera övergången mellan skola och arbete, det vill säga hur man utformar sina institutioner för att påverka övergången. Av särskilt intresse är utbildningssystemet, där både Sverige och Frankrike har en utbildning som bygger på relativt generell och teoretisk kunskap. Kohortstudier som utförts i Sverige och Frankrike på generationerna som trätt ut på arbetsmarknaden 1998 respektive 2001 visar att arbetslösheten fortfarande är relativt hög bland ungdomarna tre år efter inträdet på arbetsmarknaden, i synnerhet i Frankrike.

SAMMANFATTANDE DISKUSSIONSyftet med min uppsats var att undersöka vad som händer när en utomstående grupp kommer in i en organisation, genom att undersöka hur civila utredare upplever sin ställning inom polisen ställt i relation till anställda med polisutbildning. I detta avsnitt kommer jag att besvara på mina frågeställningar som är; hur upplever civila utredare sin ställning i polisorganisationen, vad som kan förklara civila utredares upplevelser och möjliga positionsbestämningar i polisorganisationen samt om deras upplevelser och möjliga förklaringar kan förstås i relation till professionella strategier. Hur upplever civila utredare sin ställning i polisorganisationen?De intervjuade civila utredarna upplever att de har en lägre ställning än poliser i organisationen eftersom de saknar polisutbildning. Den tydligaste markören för deras upplevda status är att de inte tjänar lika mycket som sina poliskollegor som jobbar med samma sak.