År 2009 lade Högsta Domstolen fram två prejudicerande domslut (NJA 2009 s 447 I & II) som har kommit att stärka kraven på bevisvärderingen i våldtäktsmål. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur målsägande och tilltalad kodas grammatiskt i våldtäktsdomar och att jämföra om den grammatiska kodningen skiljer sig mellan friande och fällande domslut.Undersökningen utgår från den ideationella metafunktionen i den systemisk funktionella grammatiken (Halliday 2004) och analyserar således processtyper, förstadeltagare och agentivitet. Föremål för undersökningen är åtta domslut från Gävle tingsrätt som lagförts mellan 2010?2014. Hälften av domsluten är friande, hälften är fällande.Resultatet visar att målsägande och tilltalad genomgående kodas med olika processtyper vilket får konsekvenser i domslutets gestaltning av parterna.

Konkurrensreglerna utgör en del av det svenska straffrättsliga systemet och utvecklingen av dessa regler har pågått parallellt med övrig straffrättslig utveckling, främst sedan införandet av SL 1865. Konkurrensreglerna påverkar i hög grad hur brottsliga gärningar bedöms och straffas. Ändå finns det relativt lite skrivet och reglerat i svensk doktrin, förarbeten och författning.Om domstolen vid bedömning av en viss händelse kommer fram till att flera brott har begåtts och att inga andra möjliga lösningar finns i lag eller praxis, skall den åtalade dömas till gemensamt straff för flera begångna brott och situationen är alltså sådan att den dömde döms i vad som kallas brottskonkurrens; ett gemensamt straff för flera brott.Jareborg och Leijonhufvud är överens om grundproblemet med konkurrensläran, nämligen att den ledning rättstillämparen får i förarbeten och motivvutalanden är allt för liten. Riskerna de ser är också relativt lika och det är främst att konkurrensfrågor, på grund av ovan nämnda svårigheter, i allt för låg utsträckning behandlas i svenska domstolar och att risken för ojämn rättstillämpning och dålig förutsägbarhet därmed får anses stiga. Gällande terminologi och metod däremot skiljer sig deras åsikter åt och det tydligaste exemplet rör subsidiaritetsklausuler och huruvida dessa över huvudtaget skall räknas till konkurrensläran eller inte..

67-årsregeln återfinns i 32 a § LAS och innebär att en arbetstagare har rätt att behålla sin anställning fram till 67 års ålder. Efter 67 års ålder är det arbetsgivaren som avgör om arbetstagaren får behålla sin anställning eller om anställningen avslutas.Regeln blev uppmärksammad genom ett fall från tingsrätten som genom överklagande hamnat hos AD. En anställd, vars anställning upphörde vid 67 års ålder, ansåg att regeln utgjorde åldersdiskriminering enligt arbetslivsdirektivet. AD ansåg att de frågor som tingsrätten hänsköt till EU-domstolen var relevanta och att frågan om 67-årsregeln strider mot EU-rätten kvarstår.För att avgöra om 67-årsregeln är förenlig med EU-rätten måste arbetslivsdirektivet vara tillämpligt. Arbetslivsdirektivet är tillämpligt om regeln rör exempelvis anställningens längd.

Culpabedömningen- Revisorns skadeståndsansvar gentemot tredje man enligt ABL. För att skadeståndsskyldighet skall inträda krävs det att skadan tillfogas uppsåtligen eller av oaktsamhet genom överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordning. När det är frågan om det externa skadeståndsskyldigheten måste man visa att revisorn har varit culpös genom att ha överträtt någon bestämmelse som har till syfte att skydda aktieägare eller annan. När domstolen gör culpabedömning gällande revisorer är speciellt två rekvisit viktiga, 10 kap. 3 § ABL, gällande god revisionssed samt 10 kap. 30 § ABL som behandlar revisionsberättelser.

Den statliga rättshjälpen gjordes i slutet av 90-talet subsidiär till rättsskyddet i privata försäkringar. Sedan dess utgör rättsskyddsförsäkringen i realiteten den enda möjligheten för en enskild att erhålla ett ekonomiskt bidrag för juridisk hjälp när vederbörande hamnat i rättstvist. Rättsskyddsförsäkringen har genomgått vissa förändringar de senaste åren på grund av kritik som riktats mot den svenska lagstiftningen och försäkringsvillkoren. Europeiska kommissionen har påtalat att den svenska lagstiftningen har givit en alltför stor frihet till avtalsparterna, och därmed i praktiken till försäkringsbolagen, att själva bestämma om detaljerna i rättsskyddsförsäkringen. Ungefär vid samma tid som kommissionens kritik nådde Sverige meddelade Högsta domstolen en dom där man menade att försäkringsbolagens villkor för rättsskyddsförsäkringen begränsade den försäkrades fria val av ombud.

Uppsatsen behandlar rättsläget på mervärdesskatteområdet efter EU-domen C-88/09 Graphic Procédé. I målet fastslog domstolen att framställning av tryckta produkter skulle betraktas som leverans av varor och inte tillhandahållanden av tjänster enligt mervärdesskattedirektivet 2006/112/EG. I svensk skatterätt är följden av domen att framställning av tryckta produkter inte ska betraktas som tjänster som beskattas med en normalskattesats om 25 procent enligt 7:1 st. 1 ML, utan att dessa ska betraktas som framställning av varor. Vissa tryckta produkter som exempelvis böcker, tidningar och broschyrer ska således beskattas med en skattesats om 6 procent enligt 7:1 st.

Inom offentlig upphandling strävar myndigheter efter att anskaffa varor, byggentreprenader eller tjänster till ett så lågt pris som möjligt utan att kvaliteten eftersätts. Antagande av anbud som är så låga att inte anbudsgivaren klarar av att leverera till det offererade priset eller till den utlovade kvaliteten riskerar dock att i förlängningen medföra ökade kostnader för den upphandlande myndigheten, vilket inte innebär en effektiv användning av offentliga medel.Huvudregeln är att samtliga anbud som lämnas i en offentlig upphandling ska utvärderas av den upphandlande myndigheten. I 12 kap. 3 § Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling finns dock ett undantag från huvudregeln, vilket ger upphandlande myndigheter en möjlighet att förkasta onormalt låga anbud. Det saknas emellertid en definition av vad som utgör ett onormalt lågt anbud.

Sveriges medlemskap i EU har genom principen om fri rörlighet inneburit öppnare gränser för medborgare inom EU och också ett flertal ändringar i den svenska regleringen. Den här uppsatsen handlar om den fria rörligheten för tjänster inom EU, med fokus på EG-rätten, svenska regleringar och hur den svenska arbetsrätten påverkas av den fria rörligheten för tjänster. I uppsatsen utreder jag gällande reglering i Romkonventionens fyra friheter, utstationeringsdirektivet, utstationeringslagen, lex Britannia och jag har också koncentrerat mig på förslaget till tjänstedirektiv, vilket lades fram av kommissionen den 13 januari 2004. Nära knutet till den fria rörligheten för tjänster är begreppet social dumping, vilket jag redogör för samt kopplar till det aktuella Vaxholmsfallet. Vaxholmsfallet har väckt mycket uppmärksamhet under det senaste året på grund av en konflikt gällande stridsåtgärder, mellan utländsk arbetsgivare med arbetstagare utstationerade i Sverige och svenska fackliga arbetstagarorganisationer, i vilket det anses att svensk lagreglering bryter mot det grundläggande förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet.

Uppsatsen handlar om att redogöra för vilka möjligheter en EU-medborgare som stöter på etthandelshinder har, förklara vad dessa möjligheter innebär samt hur man går till väga somklagande. Detta är ett problem eftersom det inom EU är tänkt att råda fri rörlighet för varor,tjänster personer och kapital. Uppsatsen har funnit en rad olika möjligheter vilka delats in itvå olika fack, formella respektive informella möjligheterKännetecknande för den formella vägen är att den är svår för en medborgare att nå på direktväg medan den å andra sidan har direkt rättslig verkan och ger möjligheter till sanktionergenom EU-domstolen. För att nå dit krävs en lång process som i regel tar flera år innan ettbeslut kan tas och hindret kan elimineras.Beträffande informell problemlösning finns ett problemlösningsnätverk upprättat av EU kallatSOLVIT som kan tillämpas när en medborgare hindras av en myndighets felaktigatillämpning av reglerna på den inre marknaden. Kännetecknade för den informella är ettsnabbare förfarande med relativt hög andel lösta fall men som saknar egna sanktionsrättsligamöjligheter utan får förlita sig på att övertala och förhandla med de berörda myndigheterna.Uppsatsen har funnit att nuvarande system har en del ljuspunkter i form av SOLVIT:s snabbalösningar i kombination med en hög andel lösta fall men också en del brister främst genomsvårigheten för en medborgare att få snabba lösningar som också är rättsligt bindande.

Inom EU upprätthålls en inre marknad där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs. Friheterna innebär att all diskriminering på grund av nationalitet i med-lemsstaternas nationella lagstiftning ska avskaffas, vilket följer av EU-rättens företräde framför nationell lagstiftning när regelverken kolliderar.Om en lagstiftning verkar begränsande för någon av dessa friheter måste reglerna rättfärdi-gas eller ändras. Rättfärdigande kan ske genom de fördragsstadgade undantagen eller ge-nom ett undantag som accepterats i EU-domstolens rule of reason-doktrin.De svenska reglerna för uttagsbeskattning har under de senaste åren utvecklats efter EU-rättens praxis. Senast i november i fjol meddelade EU-domstolen ett avgörande som änd-rade förutsättningarna för rättfärdigandet av begränsningar av etableringsfriheten. Den 1 januari i år uppdaterades anståndsreglerna för inbetalningen av uttagsskatten.

Huvudsyftet med uppsatsen är att undersöka vad som krävs för att en polisman skall ha möjlighet att erhålla brottsskadeersättning för kränkning från Brottsoffermyndigheten då han eller hon utsatts för våld och eller hot i tjänsten. Ytterligare ett syfte med uppsatsen är att undersöka om det finns några brister i gällande lagstiftning och praxis när det gäller brottsskadeersättning. Vidare är ett syfte med uppsatsen att tydliggöra vilket försäkringsskydd en polisman har samt vilka skadetyper/skadestånd som de försäkringarna täcker. Poliser har ett bra försäkringsskydd då det handlar om ersättning för sveda och värk samt lyte och men. Vi tycker dock att det vore en god idé att se över möjligheterna till en heltäckande försäkring för polismän, som är helt skild från skadeståndsrättslig praxis.

Medlemskapet i EU och införandet av miljöbalken var de två stora händelser som kom att prägla utvecklingen av svensk miljörätt under 1990-talet. Arbetet med anpassning till gemenskapsrätten och utvecklingen av den svenska miljölagstiftningen pågår fortfarande. Syftet med denna uppsats har varit att se vad som idag är gällande rätt för avfallsdeponier i Sverige samt huruvida de svenska reglerna uppfyller våra gemenskapsrättsliga förpliktelser. Studien omfattade inte bara de lagar, förordningar och gemenskapsakter som direkt reglerar deponeringsverksamhet utan även intilliggande rättsakter med indirekt betydelse. Arbetet genomfördes genom analys av både nationella och gemenskapsrättsliga regler på området.

Uppsatsen handlar om att redogöra för vilka möjligheter en EU-medborgare som stöter på etthandelshinder har, förklara vad dessa möjligheter innebär samt hur man går till väga somklagande. Detta är ett problem eftersom det inom EU är tänkt att råda fri rörlighet för varor,tjänster personer och kapital. Uppsatsen har funnit en rad olika möjligheter vilka delats in itvå olika fack, formella respektive informella möjligheterKännetecknande för den formella vägen är att den är svår för en medborgare att nå på direktväg medan den å andra sidan har direkt rättslig verkan och ger möjligheter till sanktionergenom EU-domstolen. För att nå dit krävs en lång process som i regel tar flera år innan ettbeslut kan tas och hindret kan elimineras.Beträffande informell problemlösning finns ett problemlösningsnätverk upprättat av EU kallatSOLVIT som kan tillämpas när en medborgare hindras av en myndighets felaktigatillämpning av reglerna på den inre marknaden. Kännetecknade för den informella är ettsnabbare förfarande med relativt hög andel lösta fall men som saknar egna sanktionsrättsligamöjligheter utan får förlita sig på att övertala och förhandla med de berörda myndigheterna.Uppsatsen har funnit att nuvarande system har en del ljuspunkter i form av SOLVIT:s snabbalösningar i kombination med en hög andel lösta fall men också en del brister främst genomsvårigheten för en medborgare att få snabba lösningar som också är rättsligt bindande.

I juni 2009 återförvisade HD ett fall till HovR:n för fortsatt handläggning. Målet som ännu ej är avgjort väcker frågeställningen huruvida det är möjligt att dra en gräns mellan 36 § AvtL och förutsättningsläran. Den förra är en del av bestämmelserna i tredje kapitlet avtalslagen som behandlar en rättshandlings ogiltighet. Även den senare fungerar i praktiken som en del av ogiltighetsläran, vilket föranleder att reglerna har ett visst gemensamt tillämpningsområde. Inte sällan åberopar käranden både 36 § AvtL och förutsättningsläran, vilket innebär att domstolen måste ta ställning till denna gränsdragningsproblematik.Arbetets kärna är kapitlet där relevanta rättsfall jämförs och analyseras.

Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att ur ett jämförande perspektiv studera argumentationsstrukturer i ett antal domsmotiveringar, avkunnade av Regeringsrätten (RR), från 1972 och 2002. Genom en sådan analys kommer det att framgå bland annat vilka moment domsmotiveringen innehåller samt på vilka sätt rättskällorna används. En för denna uppsats särskilt viktiga fråga är: mot bakgrund av vilka faktorer kan förändringen av argumentationsstrukturens karaktär förklaras? Om man på ett mer djupgående sätt försöker förklara vad det är som bestämmer domsmotiveringens innehåll och form måste man ta i beaktande faktorer som hör hemma inom rättssociologin. Det är här den samhälleliga kontext som domstolen befinner sig i och den kollegiala socialiseringen kommer in i bilden.