Om revisorns externa skadeståndsansvar gentemot tredje man
Culpabedömningen- Revisorns skadeståndsansvar gentemot tredje man enligt ABL. För att skadeståndsskyldighet skall inträda krävs det att skadan tillfogas uppsåtligen eller av oaktsamhet genom överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordning. När det är frågan om det externa skadeståndsskyldigheten måste man visa att revisorn har varit culpös genom att ha överträtt någon bestämmelse som har till syfte att skydda aktieägare eller annan. När domstolen gör culpabedömning gällande revisorer är speciellt två rekvisit viktiga, 10 kap. 3 § ABL, gällande god revisionssed samt 10 kap. 30 § ABL som behandlar revisionsberättelser. Det är svårt att göra bedömningen när en revisor har brutit mot god revisionssed. God revisionssed är en grundläggande princip inom yrket. Skadeståndsansvar gentemot tredje man då revisorn agerar i rollen som rådgivare Rättsfallet NJA 1987 s.692, det s.k. Konefallet, är ett viktigt fall i svensk rättspraxis. Genom fallet formulerade HD en rättsregel som skulle gälla mot professionsutövares ansvar mot tredje man i samband med utförandet av värderingsintyg. Regeln innebär att man kan ålägga en rådgivare ansvar i icke kontraktuella förhållanden mot tredje man. Den gäller om tredje man tillhör en krets som med fog »satt sin tillit» till ett värderingsintyg. Vidare gäller att skadevållaren skall ha insett eller bort inse att intyget kan komma att användas »för skilda ändamål av flera personer» HD slog i rättsfallet NJA 2001 s.878, fast att en utvidgning av ansvaret för rena förmögenhetsskador till att omfatta tredje man kan ske utan koppling till brottslig handling.