Inverkar EU-domstolens dom C-453/10 på avtalsvillkorslagen?
Inom EU upprätthålls en inre marknad där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs. Friheterna innebär att all diskriminering på grund av nationalitet i med-lemsstaternas nationella lagstiftning ska avskaffas, vilket följer av EU-rättens företräde framför nationell lagstiftning när regelverken kolliderar.Om en lagstiftning verkar begränsande för någon av dessa friheter måste reglerna rättfärdi-gas eller ändras. Rättfärdigande kan ske genom de fördragsstadgade undantagen eller ge-nom ett undantag som accepterats i EU-domstolens rule of reason-doktrin.De svenska reglerna för uttagsbeskattning har under de senaste åren utvecklats efter EU-rättens praxis. Senast i november i fjol meddelade EU-domstolen ett avgörande som änd-rade förutsättningarna för rättfärdigandet av begränsningar av etableringsfriheten. Den 1 januari i år uppdaterades anståndsreglerna för inbetalningen av uttagsskatten. Frågan är nu huruvida den svenska uttagsbeskattningen är förenlig med etableringsfriheten.Enligt min bedömning verkar den svenska uttagsbeskattningen begränsande för utövandet av etableringsfriheten. Det beror på att det finns en diskrepans för hur bolag beskattas be-roende på om de flyttar eller behåller sin hemvist inom Sverige. Begränsningen kan dock motiveras enligt rule of reason-doktrinens rättfärdigandegrund om fördelningen av be-skattningsrätten mellan medlemsstaterna i enlighet med territorialitetsprincipen. I stort kan jag inte anse annat än att lagstiftningen även är proportionerlig mot detta syfte, men det finns situationer som aktualiserar ett krav på att den skattskyldige ska ställa säkerhet för in-betalningen av skatten, vilket jag anser är ett strängare krav på den skattskyldige än vad som kan anses vara motiverat.