Studien är främst till för att bringa klarhet i hur en butik bör arbeta med visuell marknadsföring för att nå konsumenten och skapa en positiv reaktion hos denne. Vi har dessutom undersökt vikten av relationen till kunden, och hur företaget arbetar med det genom relationsmarknadsföring. Vi har fått fram vårt resultat genom marknadsundersökningar och observationer inne i och i anslutning till en butik, samt genom en intervju med den ansvarige för butikskommunikationen i samma butik. Till vår hjälp har vi arbetat med Peak Performens Borås, det är kring denna butik hela studien kretsar.Den personliga intervjun med den person som är ansvarig för butikskommunikationen på Peak Performens Borås gav oss information om problem och utmaningar ur deras synvinkel. Materialet gav oss även bra bakgrundsinformation att jämföra resultaten från marknadsundersökningarna och observationerna med.

Syftet med uppsatsen är att se hur Aftonbladets rapportering om Olof Palme och Anna Lindh mordet skiljer sig åt. För att uppnå syftet är uppsatsens frågeställningar: Hur skriver Aftonbladet om mördarna 1986 respektive 2003? Hur beskrivs morden 1986 och 2003? Hur ser Aftonbladets nyhetsvärdering ut 1986 respektive 2003? Hur är dramaturgin uppbyggd 1986 respektive 2003? Hur skriver Aftonbladet om de misstänkta personerna 1986 respektive 2003? Hur skriver Aftonbladet om de anhöriga 1986 respektive 2003? Hur skriver Aftonbladet om polisarbetet 1986 respektive 2003? Hur förklarar Aftonbladet att mordet kunde ske 1986 respektive 2003? Hur förklarar Aftonbladet sin rapportering 1986 respektive 2003? Hur skriver Aftonbladet om Olof Palme och Anna Lindh? Vi exemplifierade Aftonbladets journalistik genom en kvalitativ studie med textanalyser på artiklar om mordet på Olof Palme och Anna Lindh. Vi antog att det skulle vara en skillnad i rapporteringen eftersom medierna genomgått stora förändringar under de år som skiljde morden åt. Vi valde två lika händelser för att lättare kunna urskilja förändringar och likheter.

Morgonen den 9 april 1940 gick de tyska trupperna till anfall mot Danmark och Norge. Beredskapen i Norge var låg när anfallet kom. Detta eftersom att Norges utrikespolitik hade gått ut på att inte reta upp någon av stormakterna. Därför var den norska regeringen inte beredd på ett anfall från Nazityskland. Mellan åren 1941 och 1945 var det mellan cirka 80 000 och 100 000 sovjetiska krigsfångar som sändes till Norge.