Regleringen av spelmarknaden i allmänhet och främjandeförbudet i synnerhet har i ett flertal fall varit föremål för prövning av svenska Domstolar. Dessa har framförallt gällt publicering av reklam till förmån för utländska spelbolag och såväl tryck- som yttrandefrihetsrättsliga intressen har vägts mot, och sedermera också bedömts väga tyngre än lotterilagens främjandeförbud. Sedan Sveriges inträde i EU har den svenska regleringens förenlighet med EU:s regler om fri rörlighet prövats av svenska Domstolar ett flertal gånger. Det senaste avgörandet i raden utgörs av Svea Hovrätts dom från den 22 juni 2011 där straffstadgandet i 54 § lotterilagen underkändes p.g.a. att det ansågs strida mot EU-rättens diskrimineringsförbud.

Den här uppsatsen handlar om trolldomsprocesserna på 1670-talet. Fokus ligger på barvittnenas vittnesmål om deras färder till Blåkulla och vistelsen där.Avsikten är att utifrån dessa berättelser skapa en bild inte bara utav barnens situation utan också familjens. Jag använder mig av fenomenologiska metoder. Hypotesen är att konflikter också kan uppstå och finna grogrund i nära förhållanden om rätt förutsättningar finnes.I min undersökning använder jag material, i form av, protokoll, från Domstolar i Dalarna, Ångermanland, Västerbotten och Gästrikland. Undersökningen är därmed begränsad till det svenska riket.Vittnesmålen var ofta stereotypa och likartade till sin karaktär även om det finns viss diskontinuitet.

Konkurrensreglerna utgör en del av det svenska straffrättsliga systemet och utvecklingen av dessa regler har pågått parallellt med övrig straffrättslig utveckling, främst sedan införandet av SL 1865. Konkurrensreglerna påverkar i hög grad hur brottsliga gärningar bedöms och straffas. Ändå finns det relativt lite skrivet och reglerat i svensk doktrin, förarbeten och författning.Om domstolen vid bedömning av en viss händelse kommer fram till att flera brott har begåtts och att inga andra möjliga lösningar finns i lag eller praxis, skall den åtalade dömas till gemensamt straff för flera begångna brott och situationen är alltså sådan att den dömde döms i vad som kallas brottskonkurrens; ett gemensamt straff för flera brott.Jareborg och Leijonhufvud är överens om grundproblemet med konkurrensläran, nämligen att den ledning rättstillämparen får i förarbeten och motivvutalanden är allt för liten. Riskerna de ser är också relativt lika och det är främst att konkurrensfrågor, på grund av ovan nämnda svårigheter, i allt för låg utsträckning behandlas i svenska Domstolar och att risken för ojämn rättstillämpning och dålig förutsägbarhet därmed får anses stiga. Gällande terminologi och metod däremot skiljer sig deras åsikter åt och det tydligaste exemplet rör subsidiaritetsklausuler och huruvida dessa över huvudtaget skall räknas till konkurrensläran eller inte..

Med culparegeln avser man en huvudprincip inom skadeståndsrättens område. Detta innebär att minst culpa fordras för att skadeståndsskyldighet skall inträda. En del av culparegeln utgörs av culpabedömningen. Hur denna bedömning faktiskt skall gå till framgår inte av lagstiftning eller förarbeten. Jag vill gå så långt och säga att man istället har överlämnat denna bedömning åt rättstillämparen.

Konkurrensreglerna utgör en del av det svenska straffrättsliga systemet och utvecklingen av dessa regler har pågått parallellt med övrig straffrättslig utveckling, främst sedan införandet av SL 1865. Konkurrensreglerna påverkar i hög grad hur brottsliga gärningar bedöms och straffas. Ändå finns det relativt lite skrivet och reglerat i svensk doktrin, förarbeten och författning.Om domstolen vid bedömning av en viss händelse kommer fram till att flera brott har begåtts och att inga andra möjliga lösningar finns i lag eller praxis, skall den åtalade dömas till gemensamt straff för flera begångna brott och situationen är alltså sådan att den dömde döms i vad som kallas brottskonkurrens; ett gemensamt straff för flera brott.Jareborg och Leijonhufvud är överens om grundproblemet med konkurrensläran, nämligen att den ledning rättstillämparen får i förarbeten och motivvutalanden är allt för liten. Riskerna de ser är också relativt lika och det är främst att konkurrensfrågor, på grund av ovan nämnda svårigheter, i allt för låg utsträckning behandlas i svenska Domstolar och att risken för ojämn rättstillämpning och dålig förutsägbarhet därmed får anses stiga. Gällande terminologi och metod däremot skiljer sig deras åsikter åt och det tydligaste exemplet rör subsidiaritetsklausuler och huruvida dessa över huvudtaget skall räknas till konkurrensläran eller inte..

I Europakonventionen finns ett förbud mot att en person skall kunna bli straffad för ett brott där denne redan blivit slutligt dömd eller frikänd. Det innebär alltså i praktiken ett förbud mot dubbelbestraffning, eller som principen också benämns ? ?ne bis in idem?. Detta förbud har flera gånger varit föremål för prövning i såväl Europadomstolen som i nationella Domstolar. Målen har gällt allt från rattfylleri till miljösanktioner.

I Sverige har rätten att vidta stridsåtgärder funnits under lång tid. Arbetsgivar- och arbetstagarparterna har kunnat ta till alla lagliga medel för att uppnå sitt syfte så länge kraven för rättigheten är uppfylld. Uppsatsen utreder frågan huruvida det nu skett en förändring av stridsrätten när det kommer till proportionen på den samma. Inom EU:s unionsrätt tillämpas ofta den så kallade proportionalitetsprincipen vilken också tillämpas på andra områden i den svenska rätten. När det gäller området arbetsrätt och speciellt förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden har principen inte kommit att slå igenom där istället den ?svenska modellen? länge tillämpats.

I denna uppsats behandlar jag den svenska nationella domstolens tolkning och tillämpning av begreppet inre väpnad konflikt. Syftet är att utreda om den svenska nationella tolkningen stämmer överens med tolkningen i folkrätten och i EU-rätten. I uppsatsen diskuteras utvecklingen i svensk och internationell praxis och fokus ligger på EU-domstolens nya avgörande C-285/12 (Diakité-domen). Huvudfrågan är huruvida avgörandet bidrar med en ny tolkning av begreppet inre väpnad konflikt och i fall det är nödvändligt med ett nytt prejudicerande avgörande från Migrationsöverdomstolen. Slutsatsen är att Diakité-domens avgörande har bidragit till en för svenskt vidkommande ny tolkning av vad som utgör en inre väpnad konflikt och att begreppet inre väpnad konflikt har utvidgats och samtidigt distanserats från tolkningen i den internationella humanitära rätten.

Europakonventionen ger enskilda personer en rättighet att inte bli straffad eller lagförd två gånger för dom eller frikännande som vunnit laga kraft. Det innebär i princip ett förbud mot dubbelbestraffning, eller som principen även benämns, ne bis in idem. Principen har varit uppe för prövning ett antal gånger i såväl svenska instanser som Europadomstolen. Många av Europadomstolens mål har gällt många andra brott och förseelser än skattetillägg och skattebrott, vilket är det som denna uppsats behandlar. I dagsläget finns inget stöd för att underkänna Sveriges dubbla förfarande med skattetillägg och samtidigt åtal för skattebrott.

Sammanfattning Tanken på en internationell brottmålsdomstol växte sig starkare under andra halvan av 1900- talet mycket på grund av andra världskriget. Medvetenheten om brottsoffren och krigsbrottstribunalernas framgång bidrog till att detta arbete påskyndades och 2002 hade tanken blivit verklighet. På grund av att domstolens stadga är en överrenskommelse mellan stater är den fylld av kompromisser. Den är inte heller allmänt accepterad.Domstolen har satt upp ett flertal mål för sin verksamhet. Den ska verka för minskad straffrihet, rättvisa, ha avskräckande verkan men också påverka de nationella Domstolarna.

Denna uppsats syftar till att ge en redogörelse för de grundsatser som ligger till grund för culpabedömningen i samband med revisorns skadeståndsansvar enligt ABL samt tillämpningen av dessa. Enligt 29 kap 2 § ABL, med hänvisning till 29 kap 1 § ABL, ska en revisor som under fullgörandet av sitt uppdrag, av oaktsamhet eller uppsåtligen, skadar bolaget ersätta skadan. Revisorns skadeståndsansvar delas in internt och externt ansvar med den åtskillnaden att det vid externt ansvar, som syftar till att skydda tredjeman, krävs att revisorn brutit mot ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordning. Oaktsamhets-bedömningen bygger på culparegeln varpå antingen en fri culpabedömning eller en normativ culpabedömning aktualiseras. Utöver detta finns det enligt Dahlman, konkurrerande culpakriterier som används av svenska Domstolar i deras avgöranden i skadeståndsmål.

Denna studie är en rättsdogmatisk studie som behandlar vem som är befälhavare på en fritidsbåt, samt vem som enligt sjölagen 20:4 har en uppgift som är av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss, i samband med sjöfylleri. Slutsatsen är att lagen är svår att tolka. Många, inkluderat många av landets Domstolar, utgår ifrån att den som framför båten är ensam ansvarig för båtens framförande, det vill säga båtens befälhavare, och därmed den enda i båten som måste vara nykter. Men är det verkligen lagens andemening? Av rättskällorna kan man uttyda att det i de flesta fall är ägaren till fritidsbåten som anses vara befälhavare, om han finns ombord.

Syftet med studien är att genom diskursanalys lyfta fram exempel på medias bild av kvinnan. Materialet för analysen består av artiklar som berör skönhet, kropp och hälsa i tre nummer av tidningen Amelia samt bilder på tidningens omslag. Samtliga omslags bilder visar stylade, leende kvinnor som visar hur en kvinna kan, läs ska se ut, vilket följs upp inne i tidningarna där vi får förslag på val av handlingar för att uppnå samma (själv)bild. De funna resultaten kopplas till socialpedagogikens; det sociala arbetets arena, som handlar om mänsklig tillväxt, relationer, kommunikation samt tilltro till individen som kapabel att välja och förhålla sig till rådande explicita och implicita normer i den samhälleliga kontexten. Normerna bygger på mönster av makt, som kan relateras till uppfattning och attityder gentemot individers delaktighet i samhället utifrån hur avvikande val kring skönhet, kropp och hälsa bestraffas.

Uppsatsen är en rättssociologisk studie som syftat till att undersöka hur våld som uppges utfört av mammor belyses i vårdnadstvister. Studien söker även ge möjliga förklaringar till varför Domstolar dömer till gemensam vårdnad när det förekommer uppgifter om mammors utövande av våld mot pappan eller barnen. Svensk rätt rörande vårdnad redovisas, en kort historik av vårdnadslagstiftningen, samt berörda artiklar i Barnkonventionen. Vidare presenteras forskning kring kvinnligt utövande av våld. Undersökningen består av sju tingsrättsdomar samt en dom från Högsta domstolen.

I dagens samhälle är konsumenten en underlägsen part, detta då näringsidkaren besitter mer kunskap, pengar och makt. Det som är det största problemet, i det flesta fall, är avsaknaden av kunskap hos konsumenten om vilka rättigheter denne faktiskt har. Denna uppsats har därför för avsikt att utreda vad som gäller för konsumenten när ett köp inte blivit som denne tänk sig, samt att se på säljarens möjligheter att komma undan sitt felansvar. I uppsatsen har även undersökts hur konsumentskyddet fungerar i praktiken och vilka möjligheterkonsumenten har till att få hjälp och råd i dessa situationer. För att ta reda på detta har en rättsdogmatisk metod använts, vidare har även Allmänna Reklamationsnämndens beslut studerats i brist på rättsfall från Domstolar.