I dagens segregationsdiskurs lÀggs fokus ofta pÄ de storskaliga miljonprogrammen. De mÀnniskor som bor dÀr beskylls ofta för att sjÀlva vara orsaken till segregationsproblemen. En vanlig uppfattning Àr att dessa mÀnniskor genom egna val bidragit till de segregationsmönster vi har idag. SÀllan belyses andra gruppers val som orsak till fenomenet. Miljonprogrammet uppfördes mellan 1965 och 1975 av den socialdemokratiska regeringen som en symbol för det moderna vÀlfÀrdssamhÀllet. Alla skulle formas till moderna mÀnniskor.

Jag har med denna uppsats undersökt hur den franske mÄlaren och skulptören Jean Dubuffet (1901-1985) arbetade med olika material med ett fokus pÄ de materialval han gjorde för sina skulpturer. Jag har valt att se nÀrmare pÄ tre monumentala skulpturer som Dubuffet skapade under 1970-talet och Àven undersökt vad han genom verkens material kommunicerar. Vidare har jag analyserat och diskuterat verkens motiv och utformning för att understödja min diskussion om materialets egenskaper.Dubuffet intresserade sig som sÄ mÄnga andra konstnÀrer för de avantgardisitska idéer som spred sig i mellankrigstidens Europa. Dubuffet ville föra en konstnÀrlig revolution mot den etablerade kultureliten och mot den klassiska konsten som han ansÄg formats av den vÀsterlÀndska kulturen. Vidare var han mycket intresserad av material och hur material i sig kunde pÄverka konstens utformning och mening och han Àgnade en stor del av sin karriÀr till att experimentera med olika naturliga material.

Stadens form Àr en produkt av all tidigare stadsplanering. YtmÀssigt har en stor del av vÄra stÀder vuxit fram under efterkrigstidens modernistiska stadsplanering, dÄ funktionalitet, framkomliga transporter, ljus, luft och rymd resulterade i de glesa ytterstadsstrukturer vi ser pÄ mÄnga platser idag. Resultatet av detta menar mÄnga Àr bilens dominans, segregation, glapp i stadsvÀven och barriÀrer som mÄste överbryggas. I Linköpings kommun finns en ambition om att förÀndra detta genom att lÄta innerstadens kvaliteter vÀxa utÄt och knyta an till resten av staden. SÄ kallade strategiska strÄk ska bilda en ryggradsstruktur med vars hjÀlp en nÀra och levande stad med ökad gÄng- och cykeltrafik kan vÀxa fram. Liksom det modernistiska stadsbyggandet totalt dominerade pÄ sin tid Àr nu förtÀtning och sammankoppling av stadsvÀven viktiga begrepp inom stadsplaneringen.

I mÄnga olika sammanhang har jag stött pÄ uttrycket ?konstmusikens kris?. Med formuleringen syftar man pÄ det vikande publikintresse som visas konstmusiken i allmÀnhet och den nutida i synnerhet ? Ätminstone inom vÄr vÀsterlÀndska kulturkrets som ocksÄ Àr konstmusikens ursprungliga hemland ? samt ekonomiska och andra konsekvenser ett generellt minskat intresse för konstformen medfört. Debatten har pÄgÄtt Ätminstone sedan 1970-talet och uppenbarligen engagerat.

Utvecklingen i vÀrlden och Àven i vÄra svenska stÀder gÄr mot att bygga mot allt högre höjder. Linköping Àr inget undantag och PEAB bygger just nu det som ska bli stadens högsta kontorsbyggnad kallad Tornet. Med sina 19 vÄningar kommer den att strÀcka sig ca 65 meter upp i luften, ingen höjd i vÀrldsliga sammanhang, men i Sverige hamnar det pÄ en 21:a plats över landets högsta byggnader. Huset Àr placerat i nÀrheten av centrum och skall fungera som kontor och företagshotell Ät ett av stadens fastighetsbolag. PEABs erfarenhet av att bygga höghus Àr dock begrÀnsad, dÀrför har jag kommit överens med företaget om att undersöka vilka riskerna, men Àven möjligheterna Àr att bygga pÄ höjden.

Detta arbete har fötts ur en övertygelse om att nyskapad konstmusik bör kunna vara lÀttillgÀnglig Àven för oerfarna lyssnare inklusive en yngre generation, utan att göra avkall pÄ de kvalitetskrav som förknippas med denna genre. Via Gunnar Valkares avhandling Det audiografiska fÀltet kom jag till en större medvetenhet bÄde om min egen ambition som tonsÀttare och om vilka parametrar i musiken som kan sÀgas avgöra om musiken fÄr plats inom allmÀnna, eller om man sÄ vill, vanligt folks musikaliska preferenser. Efter ytterligare fördjupningar i referenslitteratur samt efter nÄgra konstmusikaliska ut- och Äterblickar kunde jag identifiera de principer efter vilka jag ville försöka skriva ett musikstycke som skulle kunna motsvara dessa förestÀllningar. Uppsatsens teoretiska del utgörs av ett referat av Valkares text, sÀrskilt hans begrepp ?Det Gemensamt Givna? (DGG), mina egna kommentarer och reflexioner kring denna text samt ett försök att ytterligare utveckla tankarna kring vad som kÀnnetecknar sÄdan musik som kan omfattas av en bred publik.

Jag har i min undersökning inriktat mig pĂ„ konsten utanför konsthistorieskrivningen.De verk jag har valt att studera Ă€r tre offentliga skulpturer placerade iEslöv- Leda och svanen, Prima Veraoch Morgon. Dessa verk Ă€r valda dĂ„ dealla kom till staden under 1950-talet och inget av dem Ă€r gjort i denmodernistiska tradition som konsthistorien berĂ€ttar om för tiden. PĂ„ detta sĂ€ttfĂ„r jag Ă€ven möjlighet att uppmĂ€rksamma konst i en liten stad som annars intebrukar ges sĂ„ mycket plats. Även om motiven har klara likheter och gĂ„r att seur ett genusperspektiv, dĂ„ de alla förestĂ€ller unga nakna kvinnor, Ă€r varkengenus eller motiven i sig nĂ„got jag fokuserar pĂ„ i min undersökning. Jag har velat se pĂ„ vilket sĂ€tt den konst jag har undersökt skiljer sig frĂ„nden konst konsthistorien berĂ€ttar om vid den hĂ€r tiden.  De undersökta verken följer en mer klassiskbildtradition av förestĂ€llande motiv medan konsthistoriska översiktsverk vidden hĂ€r tiden fokuserat mycket pĂ„ abstrakta uttryckssĂ€tt, strĂ€nga geometriskaformer, nya material och skulpturer som utmanar betraktarens upplevelse avrummet.

 Tora Vega Holmström (1880-1967) beskrivs ofta som en avantgardistisk kolorist som gÀrna anvÀnde exotiska motiv. I min uppsats redogör jag för TVHs förutsÀttningar, strategier och status i konstens Sverige med tonvikt pÄ Ären 1910-1930, med hjÀlp av sociologen Pierre Bourdieus modell för maktpositionering i kulturella fÀlt. Dessutom görs en översiktlig beskrivning i TVHs portrÀtt- och figurbilder, men tonvikt pÄ det varierande bildsprÄket och den öppna instÀllning hon tycks ha haft gentemot sina modeller. En av hennes ?negerbilder? Utanför ett musikcafé i Biskra analyseras ur ett postkolonialt perspektiv och verket stÀlls i relation till det tidiga nittonhundratalets vÀrderingar och till TVHs egna ord.

This thesis is a study of residential environments and a design concept for a proposed housing area in Tierp. The industrial era created a need for the central planning of housing. The confined environments that arised in cities during the 19th century, together with modernistic and democratic ideas, led to regulations in planning and housing. Though the overall goal has been the same: to create a good standard in living, the ideas of how to achieve that have varied. The starting point for following generations has been to attend to the insufficiencies of the earlier planning periods.

The aim with this thesis was to investigate what characterises an English Arts and Crafts garden how they could be modernised in Sweden. My research was limited to 20 weeks of full-time writing and worth 30 ECTS. Through literature studies, interviews and site visits I could analyse my findings which resulted in a concrete garden design project. The Arts and Crafts was a movement that started in England during the 1880?s and evolved as a reaction towards the industrialisation. The influence came from the writings and practices of John Ruskin (1819-1900) and William Morris (1834-1896) who advocated the importance of craftsmanship. The Arts and Crafts movement also became a ?recipe for life? and was associated with a healthy and morally pure way of living.