Jag har granskat Arthur Melnick, Onora O?Neill och Christine Korsgaard och undersökt hur de har tolkat Kants kategoriska imperativ. Trots deras uppenbara olikheter i tolkningen av det kategoriska imperativet går det att se gemensamma nämnare. Det rör sig om motivationen till att följa det kategoriska imperativet som främst ska ligga i vårt egenintresse och utan tvång. Dessutom har jag undersökt Susan Wolf och hennes syn på moraliska handlingar.

Det har inledningsvis konstaterats att frågan om hur avtal ingås är viktig för den allmänna avtalsrättens övergripande ändamål: att säkra en enkel, snabb och trygg omsättning. Det bör därmed också vara klarlagt hur avtal ingås, vilket dock inte är fallet. Därigenom föreligger det ett behov att kartlägga hur avtal ingås. En sådan analys kan dock inte ta sin utgångspunkt i AvtL, eftersom denna inte är, och har heller aldrig varit heltäckande, varför det enbart kvarstår en primär rättskälla att ta som utgångspunkt i en analys om hur avtal ingås: de rättsfall där avtal konstaterats föreligga men som enbart helt eller delvis baseras på AvtL. Därtill har det konstaterats att för att få fram en teori om hur avtal ingås kan inte enbart rättsfakta från denna praxis analyseras utan också dess ändamål.

Problembakgrund: Som det ser ut idag är alla aktiebolag tvungna att ha en kvalificerad revisor. Regeringen beslutade den 7 september 2006 att göra en utredning om reglerna för revision i små företag (dir. 2006:96). Slutbetänkande lämnades i september 2007 och i början av 2008 presenterades sedan ett förslag om begränsad revisionsplikt, Avskaffandet av revisionsplikten för små företag (SOU 2008:32).  Problemformulering: 1.

Ocker är en företeelse som har funnit i alla tider. Redan i bibeln finns uttryckt att det är något förkastligt som inte bör få finnas. Då definierades ocker som tagande av ränta. Med tiden kom definitionen att ändras till att innebära tagande av oskäligt hög ränta, det vill säga överstigande räntemaximumet på 6 %. En bestämmelse om ett sådant maximum togs in i lagen, där den fanns kvar ända in i den delvis fortfarande gällande lagen från år 1734.

Det har inledningsvis konstaterats att frågan om hur avtal ingås är viktig för den allmänna avtalsrättens övergripande ändamål: att säkra en enkel, snabb och trygg omsättning. Det bör därmed också vara klarlagt hur avtal ingås, vilket dock inte är fallet. Därigenom föreligger det ett behov att kartlägga hur avtal ingås. En sådan analys kan dock inte ta sin utgångspunkt i AvtL, eftersom denna inte är, och har heller aldrig varit heltäckande, varför det enbart kvarstår en primär rättskälla att ta som utgångspunkt i en analys om hur avtal ingås: de rättsfall där avtal konstaterats föreligga men som enbart helt eller delvis baseras på AvtL. Därtill har det konstaterats att för att få fram en teori om hur avtal ingås kan inte enbart rättsfakta från denna praxis analyseras utan också dess ändamål.

Det har inledningsvis konstaterats att frågan om hur avtal ingås är viktig för den allmänna avtalsrättens övergripande ändamål: att säkra en enkel, snabb och trygg omsättning. Det bör därmed också vara klarlagt hur avtal ingås, vilket dock inte är fallet. Därigenom föreligger det ett behov att kartlägga hur avtal ingås. En sådan analys kan dock inte ta sin utgångspunkt i AvtL, eftersom denna inte är, och har heller aldrig varit heltäckande, varför det enbart kvarstår en primär rättskälla att ta som utgångspunkt i en analys om hur avtal ingås: de rättsfall där avtal konstaterats föreligga men som enbart helt eller delvis baseras på AvtL. Därtill har det konstaterats att för att få fram en teori om hur avtal ingås kan inte enbart rättsfakta från denna praxis analyseras utan också dess ändamål.

Det har inledningsvis konstaterats att frågan om hur avtal ingås är viktig för den allmänna avtalsrättens övergripande ändamål: att säkra en enkel, snabb och trygg omsättning. Det bör därmed också vara klarlagt hur avtal ingås, vilket dock inte är fallet. Därigenom föreligger det ett behov att kartlägga hur avtal ingås. En sådan analys kan dock inte ta sin utgångspunkt i AvtL, eftersom denna inte är, och har heller aldrig varit heltäckande, varför det enbart kvarstår en primär rättskälla att ta som utgångspunkt i en analys om hur avtal ingås: de rättsfall där avtal konstaterats föreligga men som enbart helt eller delvis baseras på AvtL. Därtill har det konstaterats att för att få fram en teori om hur avtal ingås kan inte enbart rättsfakta från denna praxis analyseras utan också dess ändamål.

Det har inledningsvis konstaterats att frågan om hur avtal ingås är viktig för den allmänna avtalsrättens övergripande ändamål: att säkra en enkel, snabb och trygg omsättning. Det bör därmed också vara klarlagt hur avtal ingås, vilket dock inte är fallet. Därigenom föreligger det ett behov att kartlägga hur avtal ingås. En sådan analys kan dock inte ta sin utgångspunkt i AvtL, eftersom denna inte är, och har heller aldrig varit heltäckande, varför det enbart kvarstår en primär rättskälla att ta som utgångspunkt i en analys om hur avtal ingås: de rättsfall där avtal konstaterats föreligga men som enbart helt eller delvis baseras på AvtL. Därtill har det konstaterats att för att få fram en teori om hur avtal ingås kan inte enbart rättsfakta från denna praxis analyseras utan också dess ändamål.

Det har inledningsvis konstaterats att frågan om hur avtal ingås är viktig för den allmänna avtalsrättens övergripande ändamål: att säkra en enkel, snabb och trygg omsättning. Det bör därmed också vara klarlagt hur avtal ingås, vilket dock inte är fallet. Därigenom föreligger det ett behov att kartlägga hur avtal ingås. En sådan analys kan dock inte ta sin utgångspunkt i AvtL, eftersom denna inte är, och har heller aldrig varit heltäckande, varför det enbart kvarstår en primär rättskälla att ta som utgångspunkt i en analys om hur avtal ingås: de rättsfall där avtal konstaterats föreligga men som enbart helt eller delvis baseras på AvtL. Därtill har det konstaterats att för att få fram en teori om hur avtal ingås kan inte enbart rättsfakta från denna praxis analyseras utan också dess ändamål.

Syftet med uppsatsen är att utreda den framskjutna beskattningen för fysiska personer vid andelsbyten enligt IL, inkomstskattelagen (1999:1229) 48a kap. Reglernas utformning analyseras samtidigt som vissa oklarheter belyses. Uppsatsen behandlar även den framskjutna beskattningen ur fåmansföretagares perspektiv genom att undersöka huruvida lagen är tillräckligt tydlig och lättförståelig. Området som uppsatsen behandlar är väldigt komplext med regler som ständigt förändras, varför det känns extra angeläget att försöka kartlägga vad det är som egentligen gäller.Lagstiftningen bygger på EG:s fusionsdirektiv vars syfte är att underlätta omstruktureringar i näringslivet genom att reglera att ingen skatt ska betalas vid omstruktureringstillfället. Sverige, tillsammans med flera andra länder, har valt att tillämpa direktivet även på rent inhemska transaktioner, såsom den framskjutna beskattningen.

Köpesamhället har under det senaste århundradet genomgått stora förändringar vilket också återspeglas i köprätten. 1905 års köplag var sträng mot säljaren i dennes ansvar och bevisbörda något som kanske var förståeligt mot bakgrund av att lagen även reglerade konsumentköp. 1976 kom ett förslag till en ny köplag som syftade till att mildra säljarens bevisbörda, något som redan skett i övriga nordiska länder. Den nya köplagen skulle istället för den äldre köplagens omöjlighetslära bygga på force majeure. Under denna tid var även en FN-konvention angående internationella köp under utarbetande.

Låneförbudets vara eller ickevara, är en fråga som diskuterats sedan reglerna om förbjudna lån trädde i kraft på 70-talet. Från början föreslog aktiebolagsutredningen ett låneförbud motiverat av borgenärernas skyddsintresse, aktieägaren skulle inte kunna urholka bolagets bundna egna kapital. Senare i lagstiftningsprocessen uppmärksammades dock att aktieägare och bolagets ledning ofta lånade pengar från bolaget för att undkomma dubbelbeskattningens andra led. Risken för skatteflykt kom att bli den bakomliggande faktor som gjorde förbudet strikt med få möjligheter till undantag och dispens. Ett förbjudet lån till någon närstående är således alltid olagligt oavsett låntagarens solvens eller bolagets ekonomiska muskler.

Svensk redovisningslagstiftning bygger på grundtanken att alla bolag skall kunna använda samma principer. Eftersom olika bolagsformer inte använder den finansiella informationen på likartat sätt, måste reglerna anpassas för att möta de olika behoven. Redovisningen i större bolag är oftast mer komplex än i mindre bolag, där informationen oftast används för interna beslut. Bokföringsnämnden och Skatteverket har tillsammans med andra organisationer fått i uppdrag att utforma förslag till förenklade regler i mindre aktiebolag. Med utgångspunkt från förslaget har Bokföringsnämnden utarbetat ett utkast till allmänna råd avseende mindre aktiebolag.

Ideella föreningar är enligt svensk nuvarande lagstiftning, under vissa förutsättningar, befriade från skattskyldighet för såväl inkomstskatt som mervärdesskatt. I den nuvarande regleringen gäller samma bedömningsgrunder för vad som är skattebefriat i de båda skatteslagen. Detta framgår av den hänvisning som finns i 4 kap. 8 § mervärdesskattelagen (1994:200, ML) till 7 kap. 7 § första och andra stycket inkomstskattelagen (1999:1229, IL), Denna koppling kommer att utvecklas längre ned i denna framställning.Medan inkomstskatt är en nationell angelägenhet är mervärdesskatt ett av de rättsområden som omfattas av EU:s normgivningsmakt.

En grundläggande princip inom svensk rätt är att en part skall hålla sig till sin avtalspart, principen om avtalets subjektiva begränsning. Innebörden av rättsprincipen är att i händelse av avtalsbrott kan indirekt skadelidande endast rikta ersättningsanspråk mot sin avtalspart. Regeln innebär att en part som åsamkats skada på grund av någon utomstående inte kan rikta krav mot denne. Vid entreprenadavtal ingår vanligtvis en beställare avtal med en huvudentreprenör, som i sin tur anlitar en eller flera underentreprenörer. Underentreprenören blir då en utomstående part till beställaren eftersom det inte föreligger något avtalsförhållande mellan de två parterna.