Bakgrund: Smärta är ett vanligt men ofta obehandlat symtom hos patienter med venösa bensår. Sårsmärta i denna patientgrupp kan misstolkas som ett tecken på sårinfektion eller arteriell sjukdom, vilket kan leda till orationell antibiotikabehandling eller otillräcklig kompressionsbehandling. Syfte: Denna studie syftade till att beskriva och jämföra personer med venösa bensår baserat på om de hade sårsmärta eller inte vid inkludering. Ett ytterligare syfte var att undersöka om sårsmärta påverkade förekomst av antibiotika- och kompressionsbehandling under sårläkningstiden. Metod: En kvantitativ ansats med en hypotetisk-deduktiv design antogs.

Bakgrund: Smärta är ett vanligt men ofta obehandlat symtom hos patienter med venösa bensår. Sårsmärta i denna patientgrupp kan misstolkas som ett tecken på sårinfektion eller arteriell sjukdom, vilket kan leda till orationell antibiotikabehandling eller otillräcklig kompressionsbehandling. Syfte: Denna studie syftade till att beskriva och jämföra personer med venösa bensår baserat på om de hade sårsmärta eller inte vid inkludering. Ett ytterligare syfte var att undersöka om sårsmärta påverkade förekomst av antibiotika- och kompressionsbehandling under sårläkningstiden. Metod: En kvantitativ ansats med en hypotetisk-deduktiv design antogs.

Baserat på en rapport från e-hälsomyndigheten tillsammans med allmänt tillgänglig material från Statens Veterinärmedicinska Anstalt och Statens Jordbruksverk fastslås att expedieringen av antimikrobiella medel till hund och katt i Sverige har minskat med c:a 27 % mellan 2009 och 2014. Största delen av de antimikrobiellamedlen förskrivs till hund (70 %). Den mesta använda gruppen av antimikrobiella medel till båda djurslagenär penicilliner. Därefter vanligast använda grupper av antimikrobiella medel till hund är linkosamider,övriga antibakteriella betalaktamer och antibakteriella kinolonderivat. Till katt används näst penicillinerfrämst antibakteriella kinolonderivat och linkosamider.

Bakgrund: Från växtriket och örten Artemisia annua har antimalarialäkemedlen artemisinin och dess derivat kunnat framställas. Många rankar dessa läkemedel som de effektivaste vapnen som finns i kampen mot malaria idag. Malaria är en sjukdom som varje år skördar en miljon människors liv och orsakar stort lidande för oerhört många människor. Syftet med detta arbete är att besvara frågan hur effektiva artemisinin och dess derivat är vid okomplicerad falciparum malaria samt att belysa problematiken som behandling med artemisininer kan tänkas innebära vad gäller resistens och förekomst av falska läkemedelskopior.Metoder: Projektet utgjordes av en litteraturstudie där forskning som utvärderar effekt av olika antimalarialäkemedel studerades. Utvärderingen av effekten och studieupplägget skulle vara enligt WHO:s riktlinjer och effektmåttet ACPR (adequate clinical and parasitological response), vilket innebär andelen patienter som var botade både kliniskt och parasitologiskt efter en uppföljning på 28 dagar.

Antibiotikaresistens hos bakterier har de senaste årtionden ökat drastiskt och är idag en av de största medicinska utmaningarna samhället står inför. Resistensutvecklingen har ökat i takt med den oförsiktiga användning av antibiotika som präglat både sjukvård och djuruppfödning i många år. Via akvatisk miljö har antibiotikaresistensgener stora möjligheter att spridas och är svårkontrollerbara. Den här litteratursammanställningen undersöker vilka ursprung antibiotikaresistensgener i akvatisk miljö kan ha och om det kan ske en horisontell genöverföring mellan bakterier. Vidare undersöks olika risker med antibiotikaresistensgener i akvatisk miljö, vilken möjlig roll de kan ha i resistensutvecklingen och hur de kan spridas tillbaka till människor och landlevande djur. Antibiotikaresistensgener i akvatisk miljö kommer ifrån utsläpp av resistenta bakterier från djuruppfödningar, akvakultur, sjukhus och bostäder.

Introduktion: Genom att tillämpa kriterier för övergång från parenteral till peroral antibiotikabehandling, i största möjliga mån, kan överbehandling reduceras. En väsentlig åtgärd som bör beaktas, avser till att så fort som möjligt övergå från intravenös (IV) administrering till peroral antibiotika behandling, vid behandling av patienter med bakteriella infektioner. En tidig övergång till peroral behandling och utskrivning av patienter kan vara av vikt för att minimera en eventuell risk att erhålla vårdrelaterade infektioner. Syfte: Att genom en litteraturstudie försöka undersöka vilka kriterier som rekommenderas vid en övergång från parenteral till peroral antibiotika administrering, inom den slutna vården. Vilket utfall tillämpning av övergångskriterier har haft på reduktion av vårddygn (LOS) samt behandlings utfall och tillfrisknande vid tillämpning av övergångs kriterier.

Syfte: Syftet med den här pilotstudien är att undersöka om lokal antibiotikagel, 8,8 % doxycyklin, som tilläggsbehandling kan förbättra läkningen av inflammerade tandköttsfickor hos vuxna rökande patienter under stödbehandling. Material och metod: I den här dubbel-blinda randomiserade kontrollerade pilotstudien valdes 20 vuxna rökande patienter ut från ett parodontalt stödbehandlingsprogram. Patienterna indelades i två grupper, 10 i testgruppen (doxycyklingel 8,8 %) och 10 i kontrollgruppen (placebogel). Vid baseline och tre månader efter behandling utfördes parodontal klinisk registrering. Patienterna fick behandling med scaling och debridering i hela bettet, testgruppen fick applicering av doxycyklingel vid testtänder (PPD ? 5 millimeter, BOP) och kontrollgruppen fick placebogel applicerad vid kontrolltänder (PPD ? 5 millimeter, BOP).

Meticillinresistenta staphylococcus aureus (MRSA) är en bakterie som har utvecklat resistens mot meticillin. Spridning av MRSA är ett stort globalt problem som ökar. På intensivvårdsavdelningar förekommer smittspridning till medpatienter som är svårt sjuka, ett problem som intensivvårdssjuksköterskr bör förhindra med hjälp av olika omvårdnadsåtgärder. Syftet med litteraturstudien var att undersöka hur intensivvårdssjuksköterskan kan förhindra smittspridning av MRSA på intensivvårdsavdelning (IVA). Studien baseras på 11 vetenskapliga artiklar.

Psittacos eller papegojsjuka är en zoonotisk sjukdom som främst drabbar fåglar, men i mindre omfattning även däggdjur. Sjukdomen orsakas av den obligat intracellulära bakterien Chlamydophila psittaci.Smittade fåglar utsöndrar bakterien i framför allt faeces och nässekret. Utsöndringen är ofta intermittent och kan sättas igång av stress. Både fåglar och människor får framför allt i sig bakterien genom inhalation av aerosoler eller damm, men även oral och kontaktsmitta är möjlig.Symptombilden är varierande hos både fåglar och människor. Ofta ses en subklinisk eller mild sjukdom med diffusa symptom, såsom feber, apati, konjunktivit och milda respiratoriska symptom.

Meticillinresistenta staphylococcus aureus (MRSA) är en bakterie som har utvecklat resistens mot meticillin. Spridning av MRSA är ett stort globalt problem som ökar. På intensivvårdsavdelningar förekommer smittspridning till medpatienter som är svårt sjuka, ett problem som intensivvårdssjuksköterskr bör förhindra med hjälp av olika omvårdnadsåtgärder. Syftet med litteraturstudien var att undersöka hur intensivvårdssjuksköterskan kan förhindra smittspridning av MRSA på intensivvårdsavdelning (IVA). Studien baseras på 11 vetenskapliga artiklar.

Kalvar är en besättnings framtid, men av flera orsaker riskerar denna grupp ofta att hamna i skymundan, t.ex. på grund av tidsbrist. Besättningar kan ansluta sig till Svenska Djurhälsovårdens nöthälsovård i så kallade paket. I både det stora och det lilla paketet ingår rådgivning och hjälp med sjukdomsförebyggande åtgärder. Syftet med studien är att få en överblick över kalvhälsan i Sverige baserat på information som registrerats med hjälp av kalvpaketet under 2005-2010. Data som registrerats från inskickade remisser var ankomstdatum, provtagande veterinär, veterinärstation, besättningens SE-nummer, besättningstyp och besättningsstorlek, samt provtagna kalvars identitet och ålder.

Traumatiska sårskador är vanligt förekommande hos hästar och kunskapen om sårläkningens mekanismer har blivit mycket större under de senaste 15 åren. Vad gäller bandagematerial så säljs det nuförtiden många olika bioaktiva kompresser som syftar till att underlätta läkningsförloppet men tyvärr finns inte mycket forskning avseende hur väl dessa kompresser fungerar på sårskador på hästars extremiteter. I denna studie jämfördes fyra stycken bioaktiva kompresser: kalciumalginat, manukahonung, polyhexametylen biguandin (PHMB) och Sorbact. Totalt behandlades 15 traumatiskt uppkomna sår i fältmiljö. Samarbetande distriktsveterinärer inledde behandlingen av sårskadan med en bioaktiv kompress enligt ett randomiserat protokoll.

Mjältbrand är en sjukdom som drabbar både människor och djur. Den orsakas av bakterien Bacillus anthracis som bildar miljötåliga sporer. De kan överleva i jorden i många år och när rätt förutsättningar finns kan vegetativa celler utvecklas och framkalla sjukdom . Mjältbrand, eller antrax förekommer världen över och i Sverige har vi sporadiska utbrott bland framför allt nötkreatur. Syftet med denna litteraturstudie är att utvärdera hur man hanterat olika mjältbrandsutbrott i industrialiserade länder och vilka lärdomar vi kan dra av det i Sverige, där vi dessutom är styrda av epizootilagen.

Urinvägsinfektion är den vanligast förekommande vårdrelaterade infektionen varav urinvägskatetrar orsakar cirka 90 %. Syftet med studien var att undersöka om val av metod och material för urinvägskateterisering kan minska förekomsten av kateterrelaterade urinvägsinfektioner. Uppsatsen genomfördes som en litteraturstudie. Femton vetenskapliga artiklar granskades och analyserades. Katetrar belagda med hydrogel, silver och antibiotika tycks ha en hämmande effekt gällande uppkomst av urinvägsinfektioner.

Bensimidazoler är en flitigt använd bredspektrumverkande substansgrupp antiparasitmedel. I Sverige finns det fem substanser (albendazol, febantel, fenbendazol, flubendazol och oxfendazol) som används inom veterinärmedicinen, varav en är en pro-bensimidazol (febantel). Däremot finns endast en substans tillgänglig inom humanmedicinen (mebendazol). Syftet med detta arbete är att reda ut skillnader och likheter mellan dessa substanser. Fokus ligger på kemisk struktur, kinetik, aktivitet, spektrum samt resistensläget i Sverige. Kemiskt sett är bensimidazoler relativt lika varandra då enbart substitutet (d.v.s.