ADHD och dyslexi är ett frekvent och existerande funktionshinder hos barn och vuxna. Eftersom ADHD och dyslexi är i visa fall ett dolt funktionshinder, får barnen inte alltid rätt bemötande från omgivningen. Med detta arbete vill vi diskutera hur föräldrar till ett barn med diagnosen ADHD och dyslexi och barnen själv upplever sitt funktionshinder i skolan. De frågorna som är relevanta för oss och som arbetet bygger på är: Hur upplever ett barn sina inlärningssvårigheter i skolan? Hur upplever föräldrarna till detta barn hans inlärningssvårigheter i skolan? Utifrån en fallstudie av ett barn som är 14 år gammal och hans familjs erfarenheter kommer vi att undersöka hur hans skolgång har varit för honom och familj.

Denna uppsats är en empirisk studie som syftar till att öka kunskapen kring möjligheterna att socialisera pojkar med DAMP/ADHD i skolan. I litteraturgenomgången fastställs begreppen DAMP, ADHD och integrering. Dessutom implicerar uppsatsen en bearbetning av styrdokumenten för skola och särskola. För att rikta blicken mot skolan som en kulturbärande institution, en arena där värden och normer kommuniceras, kommer jag att använda mig av den symboliska interaktionismen. Jag kommer att se på skolan som en agent för både kontinuitet och förändring i samhället.

Personlig assistans är en insats som syftar till att ge funktionshindrade människor möjlighet att leva ett så självständigt liv som möjligt. När personlig assistans ges till barn ska assistansen både möjliggöra barnets självbestämmande och frigörelse och ge föräldrarna möjlighet till avlösning. Familjen ska också kunna genomföra aktiviteter som barnet inte deltar i. I många fall väljer föräldrarna att själva bli personlig assistent för sitt barn. I studien har fyra föräldrar intervjuats om sin syn på föräldrarollen i förhållande till sin roll som personlig assistent till sitt barn. Studiens syfte är att undersöka hur föräldrar som är personliga assistenter till sina barn själva uppfattar rollerna och hur de använder dem i familjens vardagsliv. Studien är kvalitativ med hermeneutisk ansats och i analysen används Goffmans dramaturgiska rollperspektiv, Foucaults relationella maktbegrepp och begreppet empowerment. Resultatet visar att föräldrarna inte avgränsar rollerna utan upplever sig som en förälder som utför assistansuppgifter.

Bakgrund Under de senaste ?rtiondena har diagnoser av ADHD ?kat bland barn och ungdomar, troligtvis p? grund av ?kad kunskap och medvetenhet samt utvidgade diagnoskriterier. Vanliga symptom inkluderar bristande uppm?rksamhet och/eller hyperaktivitet impulsivitet. Uppskattningar fr?n Socialstyrelsen placerar f?rekomsten av ADHD bland pojkar i Sverige mellan tio och sex procent, medan f?r ungdomar generellt ?r siffran mellan fem och sju procent.

Barn med diagnosen ADHD (hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning), är ett kontinuerligt växande diskussionsämne. Uppfattningen som de flesta idag har enats om är att ADHD kan vara en uttalad belastning och ett verkligt handikapp för många barn och deras familjer. Detta innebär att det krävs flera olika verksamheter, t ex. hälso- och sjukvården, förskola, skola, socialtjänst och olika typer av behandlingsinstitutioner, som ska vara inblandade och de måste klara av att hantera dessa individers svårigheter. Anledningen till att problematiken med ADHD har blivit mer framträdande är förändringarna i dagens samhälle som kommer i uttryck speciellt i skolans värld och deras arbetssätt.

Syftet med denna uppsats är att skapa en socialpsykologisk studie om hur det kan vara att leva och växa upp med ADHD som ung. Sociala processer och interaktionens betydelse lyfts fram för att diskutera upplevelser av ensamhet, stigmatisering och tillhörighet. Studien undersöker unga mäns upplevelser i retrospektiv av att ha växt upp med ADHD och hur deras erfarenheter av omgivningens bemötande har påverkat deras självuppfattning och identitet. Studien avser även undersöka vilken betydelse det kan ha för unga med ADHD att umgås med varandra inom ramen för en organiserad gruppverksamhet. Studien har en fenomenologisk ansats och bygger på kvalitativa semistrukturerade djupintervjuer av fyra personer med ADHD.Människor med ADHD löper risk att stigmatiseras med följder av utanförskap och ensamhet.

ADHD är en förkortning för Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder som innebär neuro¬psykiatriska problem med hyperaktivitet, ouppmärksamhet och bristande impulskontroll. Socialstyrelsen (2002) beräknar att 3-5 procent av barn och unga lider av denna svårighet. En mindre andel av dessa får hjälp och behandling via barnpsykiatrin.Studien avser att ge en beskrivning och analys av den barnpsykiatriska icke medicinska personalens, psykologer och socionomers, sätt att arbeta och tänka kring behandlingsarbete med ADHD-barn och deras familjer. Inledningsvis försöker jag dels beskriva ADHD diagnostiskt och vilka problem det kan medföra, men också sätta in problematiken i ett sammanhang utifrån BUP:s arbetsmetoder, behandlingsforskning och behandlingserfarenheter. Jag har valt att göra en kvalitativ intervjuundersökning.

Studien analyserar vad arbetsgivare har för uppfattningar beträffande personer med ADHD på en arbetsplats. Semistrukturerade intervjuer har använts som datainsamlingsmetod. Urvalet består av sju arbetsgivare inom den privata sektorn. Studien har inspirerats av den fenomeno-grafiska ansatsen, där olika uppfattningar om ett fenomen står i centrum. Teoretiska analysbe-grepp för den här studien är social kategorisering och den medicinska och sociala modellen kopplat till funktionsnedsättningar.

Syfte med denna studie är att belysa olika strategier som pedagoger ser som användbara i en integrerad inlärningsmiljö och pedagogernas syn på möjligheter och svårigheter i mötet med elever med ADHD i skolan. Syftet är också att undersöka vilken beredskap som finns i mottagandet av dessa elever på olika nivåer i skolan.Studien har en kvalitativ ansats och har en hermeneutisk utgångpunkt. Detta innebär att att tolka och skapa en djupare förståelse.  Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer vilka har utförts med fem pedagoger på fyra skolor i tre olika kommuner i södra Sverige. För att tolka det empiriska materialet har ramfaktorteorin i Gustafssons (1999)  omvända form använts. Resultatet, att elever med ADHD ofta har en problematisk skolgång, pedagogerna har svårigheterr i arbetet med dessa barn och kamrater kan vara rädda är utgångpunkten.

Syftet med det här examensarbetet är att ge fem specialpedagoger/speciallärares perspektiv på hur de stödjer elever som har behov av extra stöd för sin läroprocess och jag har valt att utföra min undersökning genom intervjuer med denna personalkategori. I litteraturstudien har jag utgått från de tre största neourologiska funktionshindren som jag fann i min intervjustudie och som kan vara anledningen till många elevers behov av extra stöd för sin läroprocess. De är ADHD, Aspergers syndrom och dyslexi.I resultatet av min intervjusammanställning så kan man utläsa att specialpedagogerna/speciallärarna på gymnasieskolorna lägger ner stor kraft och engagemang på att ge eleverna det stöd som de behöver för sin läroprocess.NyckelordStöd till elever på gymnasieskolan, ADHD, Aspergers syndrom och dyslexi..

Bakgrund: Barn med Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD) har svårigheter med uppmärksamhetsförmåga samt impulsivt och hyperaktivt beteende. Arbetsterapeuter genomför interventioner med mål att förbättra barns förutsättningar för lärande och att utvecklas socialt, teoretiskt och aktivitetsmässigt. Studiens syfte är att beskriva arbetsterapeutiska interventioner och dess effekter på inlärningsförmågan hos barn i åldern 6-12 år med Attention Deficit Hyperactivity Disorder.Metod: Studien är gjord i form av en litteraturöversikt utifrån aktuell publicerad empirisk forskning. Resultatet bygger på 13 artiklar som beskriver effekten av arbetsterapeutiska interventioner.Resultat: Resultatet beskriver hur arbetsterapeuter arbetar med barn med ADHD genom att anpassa miljön, arbeta med barns förmåga att fungera i social kontext, påverka barns kognitiva kapacitet och anpassa aktivitet. Interventionerna beskrevs generellt ha en positiv effekt på den problematik målgruppen barn med ADHD har.Slutsats: Interventionerna påverkar och visar effekt på faktorer viktiga för barns inlärningsförmåga och utveckling.

Det förekommer att man i socialt arbete möter amfetaminmissbrukare som hävdar att de använder sig av drogen i självmedicinerande syfte. Preparat såsom Ritalin och Concerta som används vid medicinering av personer med ADHD innehåller samma centralstimulerande ämnen som amfetamin. Studier har också visat att personer med ADHD löper en ökad risk att hamna i missbruk. Syftet med denna studie är att undersöka centralstimulerande drogers funktion för vuxna personer med ADHD utifrån begreppen självmedicinering och identitet, samt att spåra eventuella skillnader och förändringar i förhållande till dessa begrepp efter påbörjad medicinering med centralstimulerande läkemedel. Syftet har sedan ytterligare preciserats genom fyra konkreta frågeställningar.Studien genomfördes med hjälp av kvalitativ metod i form av löst strukturerade tematiska intervjuer med nio personer som har eller haft ett missbruk av centralstimulerande droger samt har diagnostiserad ADHD.

Syftet med denna uppsats är att undersöka om man kan använda fysisk aktivitet i skolan som ett hjälpmedel för barn och ungdomar med ADHD och DAMP och i så fall hur. Jag har undersökt detta genom intervju med fem idrottslärare på fältet. I litteraturdelen beskrivs diagnoserna ADHD och DAMP ur olika synvinklar, hur olika författare anser att fysisk aktivitet påverkar kroppen och hjärnan. Jag beskriver också det pågående forsknings projektet Bunkeflomodellen och visar några delresultat från projektet. I diskussionen reflekterar jag kring hur fysisk aktivitet påverkar kroppen och hjärnan, hur man kan underlätta idrottslektionerna för barn med ADHD och DAMP.

Dagens lärare kommer med största sannolikhet stöta på elever med olika svårigheter, blandannat ADHD. Förståelse och en ökad kompetens är viktigt för att inkludera och anpassaundervisningen för alla. Forskning kring flickor med ADHD är enligt Nadeau, Littman ochQuinn (1999) bristfällig och pojkar får mer uppmärksamhet än flickor.Syftet med uppsatsen är att undersöka hur flickor med ADHD har upplevt skolsituationenoch undervisningen i Idrott och hälsa i grundskolan, samt hur de mådde i skolan. För attbesvara syftet intervjuades fyra flickor med ADHD i åldrarna 14- 20. Resultatdelen deladesin i kategorier efter vår problemformulering, där flickornas uttalande sammanfattades iunderrubriker.

De tre funktionsnedsättningarna ADHD, autism och Aspergers syndrom förekommer hos barn i förskolan. Det är få av dem som har en fastställd diagnos i förskoleåldern, men även detta förekommer i några fall. I dagens Sverige går dessa barn generellt i integrerade förskolor vilket utgör en pedagogisk utmaning. Syftet med den här studien är att lyfta fram pedagogers upplevelser, syn och arbetssätt gällande integreringen av förskolebarn med ADHD, autism eller Aspergers syndrom i den så kallade vanliga förskolan. Fyra pedagoger från två olika förskolor i två skilda kommuner i mellersta Sverige deltar i kvalitativa intervjuer rörande vilket arbetssätt som tillämpas, hur de upplever att barnen integreras samt om det finns hinder mot integreringen och hur man eventuellt kan överkomma dessa.