En empirisk studie om
Resursskolor och integrerade skolors möjlighet till att socialisera pojkar med DAMP/ADHD.
Denna uppsats är en empirisk studie som syftar till att öka kunskapen kring möjligheterna att socialisera pojkar med DAMP/ADHD i skolan. I litteraturgenomgången fastställs begreppen DAMP, ADHD och integrering. Dessutom implicerar uppsatsen en bearbetning av styrdokumenten för skola och särskola. För att rikta blicken mot skolan som en kulturbärande institution, en arena där värden och normer kommuniceras, kommer jag att använda mig av den symboliska interaktionismen. Jag kommer att se på skolan som en agent för både kontinuitet och förändring i samhället. För att förstå människors handlingar, attityder och värderingar krävs social interaktion. I uppsatsen görs detta genom att dels utgå ifrån Erwing Goffmans teorier i det stämplingsteoretiska perspektivet, dels genom att belysa vikten av socialisering, social interaktion, avvikande beteende och stigmatisering. För att lättare förstå pojkar med DAMP/ADHD i sociala sammanhang, t.ex. i skolan, krävs fördjupade kunskaper om hur pedagoger bemöter och hanterar de situationer som uppstår. I uppsatsen kommer detta att göras med hjälp av observation och intervjuer under en kortare tidsperiod. Den skolkultur som jag kommer att undersöka i denna uppsats involverar barn med direkt avvikande beteenden, elever som har fått diagnosen DAMP/ADHD. Resultatet, som jag i uppsatsen kommer fram till, är att de pojkar med DAMP/ADHD som går i en integrerad skola får och har andra förutsättningar och möjligheter till socialisering i samhället.