Metallers lakningsbenägenhet hos järnsand i banvall

Sammanfattning

Detta examensarbete har utförts åt Banverket Norra Banregionen,

Investeringssektionen i Luleå. Syftet med arbetet var att med hjälp av

lakförsök undersöka metallers lakningsbenägenhet och miljöpåverkan hos

banvallsmaterial som innehåller järnsand.

Banvallarna kan vara en källa till spridning av föroreningar. De innehåller

föroreningar som t ex rester från oljor, tungmetaller, bekämpningsmedel och

impregneringsmedel. I banvallarna har olika typer av slagg bl.a. järnsand

använts som frostskyddsmaterial.

Eftersom pH i hög grad påverkar tillgängligheten av metaller valdes en

lakmetod där lakning utförs vid tre olika statiska pH-värden dvs

pHstat-test. Järnsandens lakningsbenägenhet jämfördes med ett

referensmaterial som bestod av ett krossmaterial av bergarten gabbro.

Järnsand innehåller höga halter av Cu, Pb och Zn. Referensmaterialet har

låga halter av de flesta tungmetaller jämfört med järnsanden, Cu, Pb och Zn.

För att utföra en bedömning av ett materials påverkan på omgivande miljö är

tillgängligheten av ett ämne av större betydelse än totalhalten. Lakförsöken

visade att järnsanden är svårlakad. Detta kunde man se på t ex Zn som fanns

i mycket hög halt där endast 0,06 % lakades ut som mest vid pH 4.

Referensmaterialet visade procentuellt en högre lakbarhet, men järnsandens

höga totalhalter gör att den specifika lakbarheten är högre.

Hur omgivande miljö har påverkats av järnsand som legat i banvallen i 35 år

är svårt att uppskatta utan att göra ytterligare undersökningar in situ.

Mot bakgrund av denna och tidigare utförda undersökningar borde det inte

vara något hinder för Banverket att återanvända massor som innehåller

järnsand inom järnvägsområde. Om massor som innehåller järnsand avses

återanvändas är noggrann dokumentation att rekommendera.