Är god redovisningssed "god" eller borde begreppet avskaffas?
Syfte: Implementeringen av EG:s fjärde bolagsdirektiv i Sverige har medfört att kravet på rättvisande bild införts i svensk lagstiftning. I samband med att uttrycket rättvisande bild infördes i ÅRL[1] 2 kap 3 § uppkom frågan om kravet på god redovisningssed är berättigat med hänsyn till den ökade internationaliseringen av redovisningsnormerna. Eftersom det inte finns någon definition på vad en rättvisande bild innebär har begreppet fått en varierande tolkning i de olika länderna. I denna uppsats skall undersökas om begreppet god redovisningssed bör avskaffas eller behållas. Är begreppet fortfarande berättigat med hänsyn till internationaliseringen och efter att rättvisande bild införts i svensk lag. För att kunna besvara problemformuleringarna har begreppen jämförts och analyserats. Metod: Det empiriska materialet har samlats in genom en intervjuundersökning per mail och telefon med ett företag och med tre revisorer på tre olika revisionsbyråer i Stockholm, Göteborg och Malmö. Resultat & slutsats: I uppsatsen framkommer det att det finns tillämpningsproblem med begreppen god redovisningssed och rättvisande bild. Det är svårt att veta hur begreppen ska tolkas och det finns ingen vägledning i praxis eller litteratur. Resultatet av uppsatsen innebär att det är riskabelt att ta bort begreppet god redovisningssed eftersom begreppet blivit ett uttryck som länge tjänat som standard i Sverige och som numera är väl inarbetat både bland praktiker och intressenter. Begreppet rättvisande bild kan först komma att användas som en rättslig standard utan begreppet god redovisningssed när EG-domstolen gett begreppet en mera tydlig innebörd. Det torde inte heller finnas något behov av en overrideregel i Sverige. I Sverige har försiktighetsprincipen en betydande roll i redovisningstraditionen. Det bästa sättet att skapa en rättvisande bild, om lagar och rekommendationer inte räcker till, är genom tilläggsupplysningar på det sätt som redan förekommer. Vissa av respondenterna har dock ansett att det kan vara nödvändigt att göra avsteg från lagen för att uppnå en rättvisande bild. Mot bakgrund av det bör Sverige införa en overrideregel för att undvika att en lucka kan uppstå i den svenska lagstiftningen. Förslag till fortsatt forskning: I uppsatsen har endast fyra respondenter fått redovisa sin mening. Ett förslag till fortsatt forskning är att utöka antalet respondenter för att få fler infallsvinklar. Ett annat förslag är att gå in mer på djupet och granska den praxis som finns på området för att se hur begreppen tillämpas mer i praktiken. Uppsatsens bidrag: Uppsatsen har bidragit till ny kunskap på det sättet att olika intressenter får en ökad förståelse för hur rekvisiten i årsredovisningslagen ska tolkas och hur eventuella tolkningsproblem kan uppstå med de olika begreppen. Läsarna får också en förståelse för hur det svenska rättssystemet bör utformas för att inte tillämpningsproblem ska kunna uppstå.[1] Årsredovisningslag (1995:1554)