Äldres personers upplevelser av ensamhet
En litteraturstudie
Bakgrund: Åldrandet innebär naturliga biologiska, sociala och psykologiska förändringar, andelen äldre i samhället beräknas öka och äldre upplever ett lägre socialt deltagande kontra resten av befolkningen. Ensamhet beskrivs som en obehaglig eller oacceptabel avsaknad av relationer och involverar hur en person uppfattar, upplever och utvärderar den avsaknaden. Hälsoproblem och upplevelsen av livskvalitet är knutet till ensamhet. Ingen konsensus om fenomenet ensamhet finns inom vårdvetenskapen. Sjuksköterskan har viktig roll att upptäcka, motverka och förebygga ensamheten, därför behövs mer kunskap om fenomenet. Syfte: Att belysa äldre människors upplevelser av ensamhet. Metod: en litteraturstudie med kvalitativ ansats baserad på tio original artiklar med kvalitativ eller mixed-metod ansats. Resultat: Upplevelserna av ensamhet speglas i de fyra teman som analysen visade: ensamhet relaterat till förlust av relationer, den abstrakta ensamheten, den hanterbara ensamheten och den positiva ensamheten. Slutsats: Ensamheten hos äldre är ett fenomen som involverar hela människans livsvärld och upplevs ha positiva och negativa sidor. Tillgänglighet till relationer samt tankar och känslor kring dessa har en central betydelse i upplevelsen av ensamhet. Ensamheten sågs som hanterbar och förutsägbar, men samtidigt som någonting stigmatiserat som upplevdes svårt att prata om. Den positiva ensamheten sågs som självvald. I denna kunde tid för reflektion och eftertanke ges och människor kunde uppleva relationer till sig själv eller abstrakta ting.