Ägarlägenheter som ett medel mot Malmös segregation
Införandet av en ny upplåtelseform, ägarlägenheter kommer förmodligen att ske den 1 april 2009. Många intressanta frågor har väckts kring den nya upplåtelseformen och en av dessa frågor handlar om ägarlägenheter kan bidra till att minska segregationen i de mest utsatta områdena i landet.
Syftet med detta examensarbete är att undersöka om ägarlägenheter kan minska segregationen i Malmö. Utgångspunkten är att förstå segregationsproblematiken i staden och hur ägarlägenheter eventuellt skulle kunna påverka detta.
Studien grundar sig på en kvalitativ metod då vi har genomfört sex strukturerade intervjuer med personer som på olika sätt är engagerade i bostadsfrågor i Malmö. Vi har den deduktiva ansatsen som utgångspunkt då hypotesen Ägarlägenheter kan minska segregationen i Malmö skapats för att besvara vår huvudfrågeställning. Med hjälp av positiviska metoder har vi studerat olika statistik men vi ser verkligheten som en social konstruktion och det är hermeneutiken som vi använt oss av i analysen.
Slutsatsen är att hypotesen varken kan accepteras eller förkastas då undersökningen visat ett otydligt resultat. Ägarlägenheter kan medföra ett ökat antal nyproducerade bostäder i attraktiva områden men dessa lägenheter är förmodligen inte tillgängliga för alla då det krävs en stor kapitalinsats vid köpet. Även om man kan lyckas med att skapa en blandning av alla upplåtelseformer i ett område kan dessa boende visa sig vara lika dyra att bo i oavsett om det är ett köp- eller hyresboende. Man kan konstatera att en blandning av olika upplåtelseformer i samma stadsdel kan medföra en minskad etnisk segregation i ett område som till exempel Västra hamnen, där det bor välbärgade invånare med olika etniska bakgrunder men dessa människor tillhör samma socioekonomiska grupp. Däremot kan ägarlägenheter inte bidra till att minska den etniska segregationen i de utsatta områdena i Malmö. Även om man har kapital vill man hellre köpa en lägenhet i ett attraktivare område och enligt Malmö stad lämnar svenskar i alla inkomstklasser dessa utsatta områden. Man kan konstatera att om upplåtelseformen ägarlägenheter är möjlig i det befintliga fastighetsbeståndet kan det finnas en möjlighet att hålla kvar framgångsrika invandrare i utsatta områden då de är benägna att stanna kvar hos sina familjer och vänner men det är svårt att locka svenskar till att köpa dessa lägenheter och därför kan ägarlägenheter inte bidra till att minska den etniska boendesegregationen i de utsatta områdena i Malmö.