Använder sig läraren av olika strategier när han/hon hjälper pojkar och flickor?
En studie av lärares förutfattade meningar om pojkar & flickor och hur detta återspeglas i deras sätt att hjälpa eleverna i matematik.
Syftet med examensarbete var att synligöra eventuella skillnader i lärares sätt att hjälpa pojkar och flickor. Lärare som tar del av denna studie blir förhoppningsvis mer medvetna om vilka strategier som används och om eventuella skillnader man gör mellan könen.Idén till studien har sitt ursprung i Lovisa Sumpters avhandling. I den tillskriver lärare pojkar och flickor olika genussymboler i koppling till matematiskt resonemang. Fokus i denna studie har legat på att observera interaktioner som behandlar matematiska uppgifter och som utspelar sig mellan en lärare och en elev. Olika observationskategorier har utformats med Sumpters resultat som utgångspunkt. 5 olika gymnasielärare har observerats. För att underlätta observationerna och analysen av dessa så har interaktionerna mellan eleverna och läraren spelats in med hjälp av en trådlös mick.Resultat tyder på att lärarna agerar i enlighet med några av de genussymboler som eleverna tillskrivs i Sumpters studie. Bland annat så ger lärarna flickorna större möjligheter till imitativt resonemang, genom att visa fler exempel och oftare hänvisa till standardmetoder. En del av resultatet är till viss del motsägelsefullt mot tidigare forsknings som säger att pojkar i allmänhet tar större plats i klassrummet. I denna studie så hjälper lärarna fler flickor och tiden för varje interaktion är i genomsnitt längre för flickorna. En av de tydligare skillnaderna som framkom var att läraren ställer fler öppna frågor till pojkarna. Detta innebär att pojkarna i större utsträckning får argumentera och genomföra sitt matematiska resonemang.