Zoonotisk potential hos MRSA
ett hot mot djur- och folkhälsa
Staphylococcus aureus är en bakterie vanligt förekommande i näsa och på hud hos människor och djur. Meticillin-resistenta Staphylococcus aureus (MRSA) har förvärvat resistens mot ?-laktamantibiotika och har länge varit en nosokomial patogen humant. På senare år har infektioner orsakade av MRSA börjat uppträda mer frekvent i samhället och även setts kolonisera och infektera djur. Problematiken kring MRSA hos djuren har framförallt varit sårinfektioner, men även som orsak till kolonisation hos människor i kontakt med dem. Det gör att det finns ett intresse att undersöka vilka riskfaktorer som finns för kolonisation och infektion på olika djurslag samt dess zoonotiska potential, här med fokus på häst, katt, hund, gris och nöt.
Riskfaktorer för kolonisation och infektion har ej undersökts i samma utsträckning hos alla djurslag, men användning av antibiotika nämns alltid som riskfaktor. God hygien förebygger spridning som vanligtvis sker via händer hos koloniserade människor och troligtvis med närkontakt och åtminstone delvis kontaminerad miljö hos djur på gårdar.
Olika kloner av MRSA finns och dessa ses på olika djurslag i varierande utsträckning. De verkar ha något skild zoonotisk potential i form av spridningsmöjligheter och som orsak till infektioner, delvis på grund av skillnader i gener kodande för virulens och artspecifitet. Överföring över artgränsen konstateras ofta till följd av identiska isolat hos båda arter.