Vem får vara skalfigur?
en intervjuundersökning om hur landskapsarkitekter väljer skalfigurer till perspektivbilder
Att kommunicera gestaltningsidéer genom visualiseringar av verkligheten är väsentligt
för landskapsarkitekter. Mänskliga figurer, så kallade skalfigurer, placeras alltid i perspektivbilder
och spelar där en nyckelroll. Tidigare forskning visar att de människor som
representeras i landskapsarkitekters perspektivbilder inte överensstämmer med de verkliga
demografiska strukturerna i Sverige. Personer med utländsk bakgrund, äldre, funktionshindrade
och personer som bär kläder som tyder på religionstillhörighet är
underrepresenterade i bilderna. Skalfigurer förstärker därför en vedertagen norm i samhället
om att de flesta svenskar är vita, unga och utan synliga funktionshinder. Hur platser
framställs i perspektivbilder kan få betydelse för vilka som förväntas använda dem. Syftet
med det här arbetet är att förklara av vilka anledningar skalfigurer i landskapsarkitekters
perspektivbilder inte representerar de verkliga demografiska strukturerna. För att få svar
på vilka faktorer som påverkar vilken person som representeras som skalfigur intervjuades
fem yrkesverksamma landskapsarkitekter på tre av de fem största arkitektkontoren i Uppsala.
Genom intervjuerna framkom deras resonemang om perspektivbilder och skalfigurer.
De viktigaste resultaten från intervjuerna visar att urvalet av skalfigurer dels beror på tidspress
i projekten och dels på en icke heltäckande bildbank. Intervjusvaren diskuteras utifrån
insikten att det på arkitektkontoren är ouppmärksammat att valet av skalfigur kan ha
betydelse för samhället. I uppsatsen diskuteras slutligen vad det kan innebära att urvalet av
skalfigurer endast representerar en del av befolkningen.