Variation i grönsakers metallupptag
biokoncentrationsfaktorer för kadmium, bly och arsenik från litteraturen och Glasriket jämfört med Naturvårdsverkets generella värden
Kadmium, bly och arsenik är ur hälsosynpunkt de mest kritiska metall(oid)erna i Glasriket och på många andra förorenade områden. Konsumtion av grönsaker som odlas på förorenad mark kan utgöra en hälsorisk eftersom växter tar upp föroreningar. Upptag i grönsaker sker främst från porvattnet via rötterna. För att skatta föroreningsupptag kan man tillsammans med halten i jord använda biokoncentrationsfaktorer (BCFs) för den aktuella grödan. En BCF visar förhållandet mellan halten i grödan och halten i jord. Vid extraktion inför analys av dessa halter kan olika metoder användas, vilket kan ge olika resultat. I riskbedömningar av förorenad mark använder Naturvårdsverket generella BCF-värden för att skatta föroreningsupptag. Men upptaget av en given metall i en given gröda varierar och BCFs är därför inte konstanta. Detta arbete är en litteraturstudie av kadmiumupptag, blyupptag och arsenikupptag i sallad och potatis. Biokoncentrationsfaktorer för dessa ämnen varierar stort både i litteraturen och i data från Glasriket. Flera faktorer förutom de plantspecifika och totalhalten i jord styr metallupptaget. Den mest avgörande miljöfaktorn är pH som i hög grad styr metallers löslighet och därmed biotillgänglighet. Miljöfaktorers påverkan på växters metallupptag och variationen för BCFs visar på brister i tillförlitligheten då generella BCF-värden används.