Vad påverkar revisorns bedömning om att anmäla eller inte anmäla vid misstanke om brott?
en fallstudie med fem revisorer
En revisors arbete regleras av en mängd olika lagar, regler och rekommendationer. År 1999 lagstiftades anmälningsplikten, vilket innebär att en revisor som misstänker ett ekonomiskt brott ska anmäla detta. Tidigare kunde revisorer inte agera mot oegentligheter och fel som de upptäckte i och med sitt revisionsarbete på grund av tystnadsplikten. Anmälningsplikten innebär ett avsteg från tystnadsplikten som av många anses vara en av revisorns viktigaste regler. Ett av skälen till att nya regler togs in i aktiebolagslagen var kampen mot ekonomisk brottslighet. Tröskeln för revisorernas anmälningsskyldighet är mycket låg, men det har dock visat sig att i praktiken anmäler revisorerna inte alls lika många fall som lagstiftaren hade förväntat sig. Syftet med denna uppsats är därför att, utifrån revisorns perspektiv, förklara hur vissa faktorer kan påverka revisorns bedömning om att anmäla eller inte anmäla vid misstanke om brott. Undersökningen har genomförts med hjälp av personliga intervjuer med fem revisorer, alla från olika revisionsbyråer. Slutsatserna är att tystnadsplikten, klientrelationen, revisorernas juridiska kompetens samt användandet av orena revisionsberättelser är faktorer som påverkar revisorn vid bedömningen om att anmäla ett ekonomsikt brott eller inte.